2348460 GO0940 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:40 Tisdagen den 5 december 2000/01 40 2000-12-05 00:00:00 Rättsväsendet 07ACD985-E6EB-4A72-A352-EF15F9D5BF80 20 GUN HELLSVIK (m) m Fru talman! Då är det dags igen. Rättsväsendets verksamhet ska debatteras. Denna debatt är den enda debatt under ett riksdagsår då vi övergripande disku- terar rättsväsendet och ser på helheter. Det gör att jag måste beklaga att justitieministern inte är närvarande i dag. Den tidigare justitieministern var inte så ofta förekommande vid våra debatter, men för ett år sedan tror jag att alla uttalade sin uppskattning över att hon var närvarande. Men det verkar som att vi har återgått till den gamla ordningen, och det tycker jag är synd, eftersom vår nye justitieminister i dag hade haft möj- lighet att förmedla sina visioner till riksdagen. Fru talman! Låt mig få inleda debatten med att yr- ka bifall till reservation 1. Vi moderater står natur- ligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till vår första reser- vation. Fru talman! Det kriminalpolitiska målet är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Detta mål är gemensamt för samtliga partier. Men en absolut förutsättning för att målet ska kunna uppnås är att rättsväsendet kan fullgöra sina uppgifter och tillgodose medborgarnas berättigade krav på rätt- strygghet och rättssäkerhet. Majoriteten lever emel- lertid inte i handling upp till medborgarnas berättiga- de krav. I takt med att rättsväsendet i vårt land uppvisar allt tydligare tecken på att befinna sig i djup kris har människors tilltro till statsmakternas förmåga att upprätthålla lag och ordning successivt försvagats. Människor som drabbas av brott kan inte längre lita på att brotten utreds och klaras upp. Än mindre kan de räkna med att gärningsmannen grips och får ta sitt straff, och det oavsett om gärningsmannen är känd eller inte. I en rad olika avseenden får medborgarnas behov av rättstrygghet och rättssäkerhet stå tillbaka därför att de rättsvårdande myndigheterna inte längre klarar av att fullgöra sina uppgifter på ett godtagbart sätt. En bidragande orsak till den negativa utvecklingen är myndigheternas - inte minst polisväsendets - upp- dämda behov av personalförstärkning, kompetensut- veckling och vidareutbildning. För oss moderater är det en prioriterad uppgift att återupprätta medborgarnas förtroende för rättsstaten, och det är orsaken till att vi föreslagit drygt 2,7 mil- jarder kronor utöver regeringens förslag de komman- de tre åren. Tyvärr har regeringspartiet och dess stöd- partier stoppat denna budgetförstärkning. För ett år sedan debatterades den budget som gäl- ler innevarande år. Den dåvarande justitieministern avslutade då sitt inledningsanförande med att lova att regeringen skulle återkomma i vårpropositionen med förslag till hur mycket anslagsramarna för rättsväsen- det skulle höjas för att Sverige ska få ett rättssäkert och effektivt rättsväsende i medborgarnas och demo- kratins tjänst. När bl.a. polisen under våren påpekade att dess resurser var klart otillräckliga för att de uppsatta må- len skulle nås fick den från justitieministern besked om att den kunde utnyttja anslagskrediten. Av bud- getpropositionen kan vi utläsa att det besked som gavs i våras inte bara avsåg innevarande år. Inte hel- ler för nästa år är ramarna tillräckliga för att klara de krav regering och riksdag ställer på verksamheten. Regeringen har genom sina formuleringar medgivit att budgeten kan överskridas. Problemen skjuts på framtiden, samtidigt som de uppsatta målen förblir ouppnåeliga. Anmälningarna läggs på hög, nedlägg- ningen av polisstationer fortsätter och det brottspre- ventiva arbetet upphör. Vid förra årets debatt uttalade justitieministern att en av de viktigaste åtgärder som vi har framför oss är att väsentligt öka antalet poliser. Det är nödvändigt för att fullfölja närpolisreformen, öka andelen uppkla- rade brott, förstärka gränskontrollen, utveckla teknik- stödet och utöka det internationella polissamarbetet. I dag diskuterar vi en verksamhet som enligt Rikspolisstyrelsen behöver ungefär 1 miljard mer än det majoriteten föreslår för att kunna hålla nuvarande nivå. Var blev regeringens uttalande om ökad kvalitet i arbetet av? Hoppas regeringen på att ett ett år gam- malt löfte är bortglömt? Nej, hur ska man kunna glömma något sådant när löftesbrottet innebär att vi står kvar med ett minskande antal poliser, en allt högre medelålder, högre sjukfrånvaro och begräns- ningar i tjänstbarheten? Hur ska man kunna glömma löftet när utrymmet för återkommande utbildning är otillräckligt och när den tekniska utrustningen snart passar bättre på museum än i verksamheten? I dagarna pågår arbetet med att ytterligare centra- lisera åklagarverksamheten. Det senaste exemplet på detta är Ystad med sina fyra åklagare. De ska nu flyttas till Malmö, samtidigt som verksamheten vid Simrishamns tingsrätt förs över till Ystad. Närheten mellan polis och åklagare försämras, och arbetstid som kunnat läggas på förundersökningar får nu i stället läggas på resor mellan Malmö och Ystad. Thomas Bodström, som i ett svar till mig nyligen pekade på vikten av närheten mellan polis och åkla- gare, försvarade förändringen med att man också måste ta ekonomiska hänsyn. Är det ett rättsväsende i medborgarnas tjänst när arbetstiden läggs på resor och kvaliteten på förundersökningar försämras på grund av bristande närhet? Även regeringen har uppfattningen att åklagarvä- sendet bör förstärkas, och den bedömning som gjorts är att ytterligare 50 åklagare behövs. Med den ram som majoriteten föreslår för åklagarna finns 4 miljo- ner för nyrekrytering. Av det blir det inga 50 åklaga- re. Nej, man får nöja sig med åtta. Det är inte konstigt att centraliseringen fortsätter. Det pågående reformarbetet inom domstolsväsen- det är ett ytterligare exempel på att regeringens poli- tik på rättsväsendets område har havererat. Vid ett flertal tillfällen har vi moderater begärt att regeringen ska redovisa en övergripande plan för reformeringen av våra domstolar. Vi har även redovisat vilka ut- gångspunkter vi anser regeringen bör ha vid utfor- mandet av en sådan plan. Har vi hörsammats? Nej, domstolar läggs samman lite hur som helst. Intressant att notera är sammanläggningen av Simrishamns och Ystads tingsrätter. Lokalerna i Ystad är utformade på ett sådant sätt att man inte kommer att rymmas där. Det är inte heller möjligt att bygga om Ystads tingsrätt, då byggnaden är bygg- nadsminnesförklarad. De problem och de kostnader som detta innebär berörs inte i det beslutsunderlag som låg till grund för regeringens ställningstagande. Regeringen hade helt enkelt bestämt sig för en cent- ralisering, och då gäller det att tiga ihjäl förhållanden som talar emot beslutet. Vid förra årets debatt talade justitieministern inte särskilt mycket om kriminalvården, men hon påpeka- de att man har utvecklat både de säkerhetsmässiga och de behandlingsmässiga aspekterna av verksam- heten. Hur ser då verkligheten ut? Kriminalvårdens resurser räcker inte för att klara av programverksam- heten. Krisen inom kriminalvården speglas väl i en rapport som BRÅ presenterade i höstas. Undersök- ningen visade bl.a. att hälften av de intagna helt sak- nade individuella behandlingsplaner. Drygt en tredje- del saknade bostad vid tiden för frigivningen. Rap- porten visade på behovet av ökade resurser för påver- kansverksamheten inom kriminalvården. Vi har också en ökning av narkotikamissbruket på våra fängelser. Kriminalvårdsstyrelsen räknar med att ungefär hälften av de fångar som togs in förra året var narkotikamissbrukare. Hot och våld mot medintagna och anställda är ett ökande problem. I förra veckan fick vi höra hur kriminella gäng tagit över på vissa fängelser och hur kriminella på våra fängelser säljer narkotika och ordnar vapen. För detta har den nuva- rande majoriteten ett stort ansvar. Platsbristen på fängelserna gör dessutom att redan dömda inte kan lämna häktet utan får sitta kvar på häktet med de nackdelar som detta innebär. I det rådande läget är det kanske ändå en fördel för den fängelsedömde som inte vill utsätta sig för risken att lockas av narkotikan på våra fängelser. Fru talman! Sveriges rättsväsende är i kris. Det verkar inte som om majoriteten har insett eller velat inse detta. Den nuvarande justitieministern har i olika sammanhang sagt att han ska följa utvecklingen och återkomma. Samma sak fick vi höra i fjor av den förra justitieministern. Ord räcker inte. Dessutom inger återkommande löften, som inte infrias, knappast trovärdighet. Det krävs handling, och det krävs hand- ling nu. Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga något som jag hade tänkt säga inledningsvis. Jag skulle från företrädarna för justitieutskottet vilja hälsa Christer Nylander, som har sin första debatt här i dag och som är Folkpartiets ersättare på Skånebänken, välkom- men. 0937012299307 N 2010-01-01 00:00:00 160644 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0940/#anf20