<anforande>
<dok_hangar_id>2348459</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0939</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:39 Måndagen den 4 december</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>39</dok_nummer>
<dok_datum>2000-12-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utrikesförvaltning och internationell sam- verkan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>CF802478-150D-49F2-90A4-9DA08E3CF9EB</anforande_id>
<anforande_nummer>6</anforande_nummer>
<talare>CARINA HÄGG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! När jag lyssnar på kd tycker jag att
det låter som att det räcker med att dela ut titlar för att
lösa världens miljöproblem. Så enkelt är det inte.
Man måste se mycket djupare på det här och på vilka
arbetsuppgifter man har.
Jag tycker att ett väldigt gott exempel på det här
synsättet är det som jag såg när jag nyligen var FN-
delegat. Man hade en person från Miljödepartementet
som tjänstgjorde på FN-delegationen; man hade en
förstärkning när det gällde miljöfrågor. Det handlar
om det här flexibla sättet, att man tar in den här mil-
jökompetensen när man ser att den behövs och att det
krävs extra resurser. Det kanske inte ska vara perma-
nent utan tillfälligt.
Det här tycker jag är ett gott exempel. Miljöfrå-
gorna prioriteras. Sedan kan vi ha olika meningar om
hur de organisatoriskt ska hanteras. Jag stannar där.
</anforandetext>
<intressent_id>0600928907216</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>160487</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0939/#anf6</protokoll_url_www>
</anforande>
