2348459 GO0939 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:39 Måndagen den 4 december 2000/01 39 2000-12-04 00:00:00 Utrikesförvaltning och internationell sam- verkan C617FF14-AEF4-44DD-ADCD-0AA47271BD0A 45 Karl-Göran Biörsmark (fp) fp Fru talman! Det har varit intressant att lyssna på debatten. Såsom jag uppfattar det finns det - bakom höjda röster och vissa uttryck - en gemensam syn på att de globala frågorna är ödesfrågor. Det är det ingen som har förnekat här i dag. Alla partier är överens om att det vi diskuterar denna måndagsförmiddag i Sve- riges riksdag är globala ödesfrågor. Sedan kan vi ha olika syn på hur vi ska tackla problemen. Jag ska återkomma till det. Först vill jag ställa en fråga rakt ut: Varför bi- stånd? Jag har egentligen sagt det med mina första ord. Det är nödvändigt att vi från den rika världen tar ett ansvar. Där är vi överens. Det finns hur mycket fakta som helst på bordet när det gäller dessa frågor. Jag har här mitt tolfte exemplar av Human Development Report. Där finns fakta om det vi diskuterar. Det finns olika teman i rapporterna som UNDP, FN:s biståndsorgan, tar fram. Nu gäller det mänskliga rättigheter. Det står där att utan mänskliga rättigheter blir det ingen hållbar utveckling i världen. Det är också utgångspunkten för Folkpartiets inställning i de internationella solidari- tetsfrågorna. Utan demokrati och mänskliga rättigheter i län- derna kommer vi aldrig att lösa problemen. Jag tror att vi är överens om det också här i kammaren. Vi ser det. En fjärdedel av världens befolkning lever på mindre än 1 dollar om dagen. Över hälften, 50-60 %, lever på mindre än 2 dollar om dagen. Vi klarar inte att bekämpa fattigdomen utan demokrati och mänsk- liga rättigheter. Vi kan pumpa in hur mycket pengar som helst, hur mycket bistånd som helst. Det kommer aldrig att lösa detta problem. Därför måste demokrati och mänskliga rättigheter stå i fokus. Utan att förhäva sig tycker jag man kan säga att Folkpartiet har satt en viss dagordning i biståndsde- batten under decennier. Under senare år har vi krävt en utredning som ser på våra biståndsmål, som vi tycker är förlegade. När vi förde fram att vissa bi- ståndsmål, bl.a. oberoendemålet, skulle tas bort, var det tummen ned. Så är det i politiken, att man får komma tillbaka gång på gång. Nu är utredningen tillsatt och den ska göra en utvärdering. Det är bra. Vi har drivit enprocentsmålet. Jag ska återkomma till varför och hur vi har lyckats under årens lopp. Utan demokrati och mänskliga rättigheter klarar vi det inte. Utan frihandel klarar vi det heller inte. Jag kan ge Lars Ohly rätt i att EU inte tar sitt ansvar. Till skillnad från Lars Ohly tycker jag att vi ska vara med och försöka påverka EU. Jag tycker inte att vi ska gå ur EU. Är vi utanför EU är det svårt att över huvud taget påverka EU. På sikt måste EU ta sitt ansvar när det gäller frihandel och inte ha tullmurar. Det inser EU också. Man måste avreglera jordbrukspolitiken och öppna gränserna. Protektionism löser aldrig det här. Det har vi sett. Med demokrati och mänskliga rättigheter kan vi också undvika krig. Demokratier startar inte krig med varandra. Krig är ett gissel som drabbar de fattiga länderna och folken hårdast. Fru talman! Miljöförstöring och skuldfrågan är andra storheter som vi måste tackla. Allt det kostar pengar. Allt det som jag har talat om kostar pengar att göra. Det kostar pengar att starta den processen. Folkpartiet ser det som Bertil Persson uttrycker det, att biståndet ska vara oljan i motorn och inte bensinen i tanken. Vi kommer aldrig att kunna köra utveck- lingsländerna. Det vi kan göra är att smörja systemet med bistånd - pengar. Det går åt mycket pengar till det, Bertil Persson. Där har vi vårt moraliska ansvar. Det finns också saker som måste lösas akut. Det finns två dimensioner. Det ena är det akuta biståndet i form av katastrofbistånd. Vi måste in med akuta pengar vid miljökatastrofer, hungerkatastrofer och till krigsoffer. Det är en del av biståndet, som kostar mycket pengar. Där måste vi ta vårt ansvar. Det andra är det långsiktiga, strävsamma arbetet. Då kommer det som jag har utvecklat tidigare in i bilden: demo- kratibyggande, mänskliga rättigheter och en på sikt uthållig utveckling. Det här är egentligen också en budgetdebatt. Ut- gångspunkten är att vi talar om budgeten. Om vi är överens om - och det tror jag att vi är - att det kostar pengar måste man också lägga till pengar. Att vi får en evig debatt om enprocentsmålet beror på att kam- maren har lämnat hela det målet. Den har röstat ned det. Man har kanske inte lämnat målet, men man lever inte upp till det man har sagt att man ska göra. Som jag har påpekat tidigare här har alla partier en gång varit överens om målet, från moderater till kommunister. Alla var överens om att vi skulle ha 1 % som mål. Tanken bakom detta är precis det som Lars Ohly tidigare sade. Vem talar egentligen för människorna i de fattiga länderna? De har ingen ta- lesman i Sveriges riksdag. Därför var tanken att minst 1 % ska vi ha råd med. Vi kan behålla de andra 99 % själva. Det är inte så där väldigt heroiskt det vi åstad- kommer om vi går upp till 1 %, om man tittar på det totalt. Jag skulle helst vilja att vi kom bort från den diskussionen genom att uppfylla enprocentsmålet och sedan fortsätta, som har sagts här tidigare, för att så småningom, vilket nog inte inträffar under vår livstid, nå det långsiktiga målet att inte behöva ge bistånd. Länderna kör på egen bensin, för att använda det figurativa språk som Bertil Persson använde. Det är dit vi strävar. Då tycker jag med förlov sagt att regeringen handlar inkonsekvent, om man nu säger sig vilja ha 1 % som mål. Det gäller också and- ra partier här. Om man tittar på budgetsiffrorna lägger partierna de stora pengarna om tre år. Det gör man inte nästa år, inte år två, utan år tre, någon gång bort- om valet. Då kommer de stora pengarna in i budget- siffrorna i betänkandet. Där skiljer Folkpartiet klart ut sig. Vi lägger tyngdpunkten redan nästa år för att göra det trovärdigt att vi kan nå enprocentsmålet inom fem år. Risken med det här upplägget är att man skjuter det på framtiden, såsom man gjort förut. Om man räknar om det till procent skulle Folkpartiet redan nästa år nå upp till 0,81 %, vilket regeringen först gör år 2003. Kanske hoppas man på att det ska bli en borgerlig regering. Det är då vi har nått upp till målet, antingen det var åren 1976-1982 eller de senaste åren 1991-1994. Här skulle jag vilja försöka reda ut lite grann vem det är som driver på eller inte driver på när det gäller pengarna till nästa års budget. Jag får här uppfatt- ningen att det är Socialdemokraterna som inte vill. Det kan vi få bekräftat här från Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets talesmän. Är det Socialdemokraterna som är problemet? Det låter i varje fall så när jag lyssnar på Lars Ohly. Hur vill vi använda de pengar som vi har ytterli- gare i vårt budgetförslag? Jag ska ta några exempel. Hur skulle vi vilja disponera de 1,7 miljarder som vi lägger till? Vi skulle vilja ge FN:s biståndsorgan mer pengar, 40 miljoner. Befolkningsfrågan är en viktig fråga, och för UNFPA lägger vi till 40 miljoner. UNHCR får ytterligare 30 miljoner. En stor post, 100 miljoner kronor, går till det internationella miljöarbetet. Det är det multilaterala, som totalt uppgår till 480 miljoner kronor. Det bilaterala uppgår till 1,2 miljarder. Där satsar vi huvuddelen på demokrati, mänskliga rättigheter och kvinnors villkor, som är den långsiktiga basen för en hållbar utveckling, enskilda organisationer och skuldavskrivningar. Det blir ca ½ miljard till skuldav- skrivningar. Jag behöver inte motivera allt detta. Såvitt jag har förstått av debatten här och diskussionen som varit är alla överens om att detta är saker som måste göras, och det måste göras av oss som har en helt annan situation globalt sett. Jag har ställt en fråga till Lars Ohly. Jag skulle vilja ta upp en sak till när det gäller Vänsterpartiet. Bertil Persson talade mycket om att Afrika har pro- blem. Det är sant. Ett av problemen var att Afrikas länder, det ena efter det andra, ärvde enpartisystemet och det kommunistiska systemet. Om man ser det i ett längre perspektiv har ni för- dröjt utvecklingen med den ideologi som ni hade en gång. Så låter det naturligtvis inte i dag från Vänster- partiet. Ni inspirerade land efter land att gå in i ett kommunistiskt enpartisystem. Det lever kvar i dag också. Vi har från Folkpartiet föreslagit nedskärningar för vissa sådana länder. Vi tycker att det är viktigt att man ger en signal, att man har konditionalitet och att man kräver motprestationer. Vi föreslår kraftiga ned- skärningar för Vietnam, Laos, Zimbabwe och andra länder som går i fel riktning. Vi har fått en bok av regeringen. I den kan man läsa sida upp och sida ned om hur just de länderna går åt fel håll. Då skulle jag vilja fråga: Tycker Lars Ohly att det är bra att vi gör markeringar mot enpartistater som fortfarande lever kvar i 60- och 70-tals- retoriken? De är alldeles för många. Där menar jag att vi måste ge en tydlig signal. Jag skulle också vilja ställa en fråga till Bertil Persson. Det gäller pengar. Jag vill än en gång säga att pengar inte löser hela detta problem. Vi är överens om det. Många av de saker som Bertil Persson tar upp här i dag ställer jag upp på till 100 % när det gäller utformningen. Bertil Persson tycker inte att enprocentsmålet är bra. Ni brukar ju från moderat håll kalla det för ett utbetalningsmål. Det är det inte alls. Det är ett åta- gande, och oändliga krav finns. Man behöver inte alls vara orolig för att man ska uppnå att betala ut dessa pengar. Det är inget problem. FN har ett mål. Det är 0,7 %. Är ni inte för det heller? Är det också fel tanke? FN har gått ut och vädjat - inte krävt, för det kan inte FN göra - till sina medlemsländer: Ge 0,7 % av er bruttonationalin- komst så att det fungerar lite bättre. Då får vi, Bertil Persson, lite mer olja i motorn. Är det inte bra att köpa lite mer olja så att motorn som ska dra hela lasset snurrar lite bättre? Jag antar att jag snart har använt min talartid. Jag tror att jag bryter där. Jag yrkar bifall till två reserva- tioner vi har, nr 2 och 6. De förklarar dels detta med pengarna, dels hur vi ser på den fortsatta biståndspo- litiken. Sedan vill jag passa på att rikta mig till dem som sitter i Globkommittén. Lycka till! Det ska bli spännande att se resultatet när det kommer fram och vi får tillfälle att debattera det här i kammaren. 0738969851001 N 2010-01-01 00:00:00 160526 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0939/#anf45