2348459 GO0939 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:39 Måndagen den 4 december 2000/01 39 2000-12-04 00:00:00 Utrikesförvaltning och internationell sam- verkan 0145F6AC-E978-4E6C-B04B-20CE3406798E 33 JAN ERIK ÅGREN (kd) kd Fru talman! Jag har kanske en lite annorlunda in- ledning på en sådan här debatt. I går var det första advent som ju inleder det nya kyrkoåret. Jag hade glädjen att kunna vara med på adventsgudstjänsten i min hemkyrka i Ramsele, en gudstjänst med mycket ljus och glädje. Alldeles framför mig där jag satt i korsgången står en ljusbärare som är utformad som en jordglob med ett stort ljus i mitten, ett Jesusljus kanske man skulle kunna säga. Det är en ljusbärare där man tänder ett ljus för någon som man vill minnas eller särskilt tänker på. Där bredvid står också Jesusorden: Jag är världens ljus. Denna ljusbärare var alldeles full med tända ljus, ljus som täckte hela jorden. Och bredvid den var det en sparbössa. Och den gåva som man ger för sitt ljus går till missionen för dess arbete att sprida ljus till behövande i andra länder. Det var ju faktiskt genom missionen som vi bör- jade med det som vi i dag kallar för bistånd, för att sprida ljus i det mörker som många levde och lever i i fattiga länder. Det handlar om människosyn och om vilja att ta ansvar för andra. I vårt land finns det glädjande nog en stark vilja att hjälpa människor i andra länder. Flera kyrkor och samfund har varit med genom sina missionsorganisa- tioner och tagit ansvar ända sedan 1800-talet. Inte minst inom sjuk- och hälsovårdsområdet men också inom utbildningssektorn har detta betytt väldigt mycket. Hundratusentals människor har varit, och är, med i frivilligt missionsarbete eller i ideellt arbete i någon annan sorts frivilligorganisation. De som har gjort och som gör det är värda all respekt och ett stort tack. De har varit, och är, vägvisare på solidaritetsvägen, till hjälp för de svaga i vad vi kallar för tredje världen och deras gåvomedel har använts väl. Numera ger vi tillsammans vårt stora stöd via statsbudgeten. Vi ger mer än man gör i de flesta andra länder och det är bra men det räcker ändå inte. Beho- ven är oerhört stora. Fru talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande nr 2 som handlar om internationellt bi- stånd. Det handlar om att visa solidaritet med de verkligt svaga. Tyvärr verkar socialdemokraterna ha prioriterat ned biståndsfrågan till att också vara en budgetregleringspost. Men biståndet är enligt vår mening alldeles för viktigt för att få vara det. Det är faktiskt så att Sverige i många år har haft en hög biståndsprofil och framstått som ett föredöme för andra länder. År 1968 fastlades av en enig riksdag att det svenska biståndet skulle uppgå till 1 % av vårt lands bruttonationalprodukt. Det är beklagligt att detta mål har uppnåtts bara två gånger sedan dess. De gånger som det uppnåtts har det varit under icke- socialistiska regeringar, senast när Alf Svensson var biståndsminister. Då nåddes rekordnivån 1,03 %. Den nuvarande socialdemokratiska regeringens biståndspolitik - som för övrigt utarbetats i samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka tidigare kritiserat regeringen för att inte uppnå enprocents- målet - innebar att utbetalningar för biståndet år 1999 knappt översteg "skammens gräns", 0,7 % av BNI. Lars Ohly kritiserade i sitt anförande Alf Svens- son i ett, som jag ser det, osakligt angrepp. Det var flera punkter i det. Men institutioner måste väl ha rätt att samlas i demokratisk ordning för att diskutera viktiga frågor. Det är kärnpunkten i det som Alf Svensson sagt i en artikel. Ingen har satsat så mycket på de utsatta som han som MR- och biståndsminister gjorde; detta är ett faktum. Att tvingas sänka biståndet i en krissituation är en sak men att i en god ekonomi inte ställa tydliga krav på en höjning är inte speciellt trovärdigt. Vi har en tydlig plan, en femårsplan, för att uppnå enprocents- målet. Varför stöder inte Vänsterpartiet en tydlig plan för återupprättandet av enprocentsmålet? Regeringen skriver i årets budgetproposition att ambitionen är att uppnå enprocentsmålet när de stats- finansiella förutsättningarna för detta föreligger. Var finns stödpartierna i den frågan? Regeringen poängterar ofta att det går bra för Sve- rige och att den svenska ekonomin är god. Visserli- gen ökar regeringen biståndet något. Kristdemokra- terna vill dock gå längre för att möta de enorma be- hoven. Ytterst handlar bistånd om vilken människo- syn man har. Den globala kampen mot fattigdomen via utveck- lingssamarbete måste också i fortsättningen inta en självklar och central plats i den svenska statsbudge- ten. Genom ett generöst bistånd kan Sverige vara ett föredöme för andra länder och därigenom ge förut- sättningar för att resurser skapas som innebär att antalet fattiga minskar. Kristdemokraternas strävan och målsättning är att Sverige återtar platsen som en av världens främsta biståndsgivare. För att uppnå detta bör, som jag tidi- gare var inne på, en femårsplan mot enprocentsnivån upprättas. Som riktvärden bör, enligt vår motion, biståndsnivån för år 2002 uppgå till 0,78 % av BNI. För år 2003 bör nivån ligga på 0,90 %. Fru talman! En av de viktigaste frågorna är skul- davskrivningarna. De frågorna har på ett förtjänstfullt sätt lyfts fram av kampanjen Jubel 2000. Vi kristde- mokrater är också djupt engagerade i skuldavskriv- ningsfrågorna och anser att Sverige borde ta ett större globalt ansvar. Vi anslår därför 350 miljoner kronor mer än regeringen till skuldavskrivningar för de fatti- gaste länderna nästa år. Ett återupprättande av enprocentsnivån för bistån- det förutsätter att svenska folket upplever att det är effektivt och trovärdigt. För att det ska kunna bli och vara så krävs det enligt vår mening även en oberoen- de utvärdering av hur biståndet används. Det tror vi skulle öka engagemanget och förankringen hos svenska medborgare när det gäller biståndsverksam- heten. Självklart ska Sida göra en utvärdering för eget bruk men det är också viktigt med en självständig och oberoende utvärdering. Eftersom regeringen och dess stödpartier av någon för oss obegriplig anledning säger nej till en sådan utvärdering har vi i denna fråga en reservation som jag vill yrka bifall till. Det gäller reservation nr 19 som också Moderaterna, Centern och Folkpartiet stöder. I ett av våra yrkanden lyfter vi fram den katastrof som spridningen av hiv eller aids utgör. Människorna i de fattigaste länderna drabbas hårdast. Vi kräver en klar strategi för att hindra spridningen av hiv eller aids. Utskottet har valt att besvara vårt yrkande på den punkten. Vi kommer naturligtvis att noga följa frågan och se vad som händer. Vi har ett ganska omfattande betänkande att diskutera men jag har valt att lyfta fram bara några av de frågor som vi kristdemokrater anser vara viktiga för framti- dens bistånd. Som ung kristdemokrat, och med i ledningen för vårt ungdomsförbund KDU, var jag med och skrev det första biståndspolitiska programmet. Jag hade som förpliktande rubrik Världens nöd - vårt ansvar. Så tror jag att många fortfarande känner. Vi vill vara med och ta vårt ansvar. Fru talman! Naturligtvis står vi kristdemokrater bakom samtliga reservationer men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna nr 4 och 19. 0457213878205 N 2010-01-01 00:00:00 160514 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0939/#anf33