<anforande>
<dok_hangar_id>2348459</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0939</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:39 Måndagen den 4 december</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>39</dok_nummer>
<dok_datum>2000-12-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utrikesförvaltning och internationell sam- verkan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D8674EEE-21C2-4696-9E96-F9EA942125FC</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Först vill jag poängtera att jag har stor
förståelse för de ekonomiska problem som utrikesför-
valtningen brottas med. I takt med globaliseringen,
EU-medlemskapet och ökat internationellt samarbete
i övrigt ökar ju arbetsuppgifterna snarare än minskar.
Min erfarenhet är också att det i övervägande grad
görs ett fantastiskt jobb av alla dem som jobbar vid
våra beskickningar ute i världen.
Därför är det viktigt att ta vara på alla de möjlig-
heter som man kan tänka sig till besparingar och
kostnadseffektivisering, och det måste man pröva
hela tiden. Jag tänker särskilt på ökad samordning
mellan de nordiska länderna, precis som i Berlin, som
Holger Gustafsson nämnde alldeles nyss. Det är vik-
tigt att man undersöker var ökad samordning är möj-
lig, så att man kan använda resurserna på bästa sätt.
Det gäller naturligtvis biståndsverksamhet, men också
viss ambassadverksamhet.
Att IT-systemen fungerar underlättar också kom-
munikationen. Det är en viktig fråga.
Jag förstår att regeringen tvingas till hårda priori-
teringar för att få resurserna att räcka. Men i det ljuset
framstår majoritetens argumentering för att lägga ned
generalkonsulatet i Istanbul som mycket märklig.
Man argumenterar med full kraft för att den svenska
närvaron i Turkiet ska öka inom de allra flesta områ-
den och för att representationen ska avspegla de breda
samhällsförbindelserna mellan Sverige och Turkiet.
Jag måste säga att det är ett mycket märkligt sätt
att avisera ökat samarbete på. Vi lägger ned general-
konsulatet, och så startar vi en utredning. Vi vet inte
riktigt vart den leder, men det ska bli något bra. Ge-
neralkonsulat ska vi inte ha - så mycket är säkert. Det
ger väldigt konstiga signaler till det turkiska samhäl-
let. Det är fel ordning och fel sätt. Detta förslag måste
vara resultatet av något olyckligt infall. Välunder-
byggt är det absolut inte.
I Turkiet noteras detta beslut med stor besvikelse.
De säger att de inte är intresserade av samhällspoli-
tiska institut, och det må så vara. Det behöver vi kan-
ske inte finna oss i, men jag är övertygad om att sam-
hällspolitiskt samarbete kan ske mycket bättre med
bibehållet generalkonsulat. Det är den funktionen
som är så viktig och som ger signaler ut i samhället.
Jag behöver inte argumentera så mycket om Tur-
kiets långvariga relationer med Sverige, t.ex., som är
viktiga att upprätthålla. Många invandrare från Turki-
et finns i Sverige, så det är viktigt också ur den syn-
punkten. Istanbul är en stor och växande del i Turkiet.
Sist men inte minst är Turkiet ansökarland i EU. Det
är strategiskt viktigt för Sverige att fortsätta att driva
på för en demokratisk utveckling i landet. Då är det
också viktigt att ge rätt signaler till dem, så att de inte
känner att vi stöttar dem lite grann med vänster hand.
Vi ska vara mycket tydliga och mycket tuffa när
det gäller kravet på mänskliga rättigheter - självklart.
Samtidigt ska vi öka samarbetet. Vi ska också ge rätt
signaler till Turkiet.
Jag yrkar bifall till reservation nr 5.
</anforandetext>
<intressent_id>0754692641206</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>160484</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0939/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
