<anforande>
<dok_hangar_id>2348459</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0939</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:39 Måndagen den 4 december</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>39</dok_nummer>
<dok_datum>2000-12-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utrikesförvaltning och internationell sam- verkan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>053B5DED-E737-4A6D-9C32-399D11285D3D</anforande_id>
<anforande_nummer>25</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag känner till att man jobbar väldigt
mycket. Jag har också varit nere i Sydafrika och tittat
närmare på aidsprojektet. Där var man synnerligen
upprörd över presidentens inställning till de här frå-
gorna. Det var naturligtvis människor på svenska
ambassaden, så ingen skugga över dem på något sätt.
Det jag menar är just att det är viktigt med ledar-
skap, att ledarna i länder faktiskt talar ut om sådana
här oerhört viktiga säkerhetspolitiska och hälsopoli-
tiska frågor och över huvud taget om frågor som har
med hela överlevnaden att göra.
</anforandetext>
<intressent_id>0754692641206</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>160506</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0939/#anf25</protokoll_url_www>
</anforande>
