<anforande>
<dok_hangar_id>2348457</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:37 Torsdagen den 30 november</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>2000-11-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En ny tullag </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7EA224D7-036D-4B99-B25C-850C8107C51F</anforande_id>
<anforande_nummer>180</anforande_nummer>
<talare>CATHARINA HAGEN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Tullens uppgift, Ulla Wester, är ju
bl.a. att stoppa stöldgods som förs över gränserna. Ett
parti med piratkopierade varor är ju att anse som rent
stöldgods. Därför är det viktigt att tullen kan fullgöra
sin uppgift, och för att kunna göra det på ett effektivt
sätt måste man göra kontroller. Därför är det också ur
den här synpunkten orimligt att ägaren av ett varu-
märke ska riskera att stå för både kontrollen och, i de
fall det blir aktuellt, förstöring av de piratkopierade
varorna.
Därför vill jag fråga Ulla Wester: Varför anser ni
att det är rimligt att ett litet företag som äger ett va-
rumärke ska riskera att stå för kostnaderna vid den
här typen av stöld? Detta är ju stöld i lika hög grad
som stöld av en fysisk vara.
</anforandetext>
<intressent_id>0387494457202</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>160420</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0937/#anf180</protokoll_url_www>
</anforande>
