2348456 GO0936 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:36 Onsdagen den 29 november 2000/01 36 2000-11-29 00:00:00 Aktuell debatt: Den nya fattigdomen och vägarna till en ökad social rörlighet aktuell debatt 1D72F9DA-640E-47AC-BFAE-352F9DCF866A 5 GÖRAN HÄGGLUND (kd) kd Fru talman! Vad är det som gör att människor när det, som det heter, går bra för Sverige hamnar vid sidan om, inte blir delaktiga i den utveckling som andra grupper kan glädjas åt? Hur kan det komma sig att stora grupper invandrare inte får arbete? Varför tvingas många pensionärer, främst kvinnor, leva på en ekonomisk nivå som inte med bästa vilja kan kal- las anständig? Hur kan det komma sig att vart tolfte hushåll tvingas leva på socialbidrag? När den svenska skolan visar brister är det barn i familjer där föräldrarna inte orkar eller kan ge det nödvändiga stödet som drabbas hårdast. När det svenska rättssamhället inte klarar sina uppgifter är det de som bor i särskilt oroliga områden som drabbas hårdast. När sjukvården eller äldreomsorgen inte kan er- bjuda en värdig vård och omsorg är det de som inte har en tjock plånbok eller starka anhöriga som kan ställa upp som drabbas hårdast. De som har det väl förspänt klarar sig i regel. Fattigdom handlar inte enbart om materiell fattig- dom. Man kan också vara fattig när det gäller vänner och kontakt med sina barn, fattig i den bemärkelsen att man lider brist på trygghet på arbetsplatsen eller i skolan om man t.ex. är mobbad. Fattig är förstås också den som lämnar skolan utan att ha fått nödvän- diga kunskaper. Även om det är enklast att komma med snillrika lösningar på de ekonomiska problemen får det inte hindra att vi diskuterar den långsiktiga inriktningen på politiken. Samhällsutvecklingen har under de senaste de- cennierna letts av en strävan efter oberoende i för- hållandet make-maka, barn i förhållande till föräldrar, föräldrar i förhållande till barn, granne i förhållande till granne. Detta har lett till att alla i dag är gränslöst beroende av det offentliga. Det civila samhället har trängts tillbaka genom en lång rad politiska beslut. Det här gör de offentliga budgetarna extremt sårbara, men vad som är värre är att många människor blir beroende av en ofta nyckfull politik som berövar människor den värdighet som ligger i förmågan att försörja sig på eget arbete och möjligheten att styra över sitt eget liv. Vi kristdemokrater ser varje människa som en unik varelse med unika förutsättningar, unika möjlig- heter och behov - detta medan Socialdemokraternas jämlikhetsideal har utvecklats till ett likhetsideal: Alla människor är lika. När verkligheten dementerar detta får man genom politiska beslut korrigera människor- na så att de passar in i den här mallen. I Sverige håller vi oss med världens hårdaste be- skattning av låginkomsttagare. Anser socialministern att det är rimligt att heltidsarbetande låginkomsttagare ska tvingas till socialbidrag för att ha råd att betala skatten? Jag anser det inte. Det är inte skatt efter bärkraft. Fru talman! Att åtgärda arbetslösheten och att re- formera högskattesystemet tillhör de allra viktigaste fördelningspolitiska uppgifterna. För socialdemokra- terna förefaller det dock vara viktigare att bekämpa rikedom än att bekämpa fattigdom. Varför är det ofördelaktigt för undersköterskan att läsa vidare för att bli sjuksköterska? När studielånen är betalda har man knappast annat över än ett större ansvar på ar- betsplatsen. Varför ska den som senarelägger inträdet på arbetsmarknaden efter långvariga studier och där- med på kortare tid än andra ska tjäna in sin livsin- komst med precision drabbas av värnskatten, som gör att han eller hon inte ens får behålla hälften av sin sist intjänade hundralapp, om vederbörande nu inte råkar vara utländsk expert och därmed får särskilda skatte- regler, förstås? Det finns otvetydiga samband mellan det närings- politiska klimatet och den långsiktiga förmågan att skapa eller upprätthålla en god nivå på offentlig ser- vice. Socialdemokraterna brottas fortfarande med resterna av en marxistisk föreställning som innebär att varje förbättring av villkoren för företag och före- tagande med automatik leder till motsvarande försäm- ringar för oss som löntagare. Men det är inte på det sättet. Det är inget nollsummespel. Alla vinner på att näringslivet har sådana betingelser att nystartande och expansion som leder till nya arbetstillfällen underlät- tas. Det privatas andel av den totala ekonomin måste öka för att vi ska klara de långsiktiga utmaningar som vi har att hantera, men det innebär inte att den offent- liga sektorns storlek minskar i faktiska termer utan som andel av den totala ekonomin. Fru talman! Det finns grupper vars ekonomiska standard behöver och kan förbättras genom politiska beslut. Det handlar om förstärkningar av pensionerna för dem som inte har någon eller som har liten ATP. Det rör skattesänkningar för låg- och medelinkomst- tagare, och det gäller åtgärder för att förbättra klima- tet för utbildning och företagande. De handlar också om att långsiktigt bedriva en politik som ger mer av beslutanderätt över den egna lönen och det egna livet till alla medborgare och om att stärka det civila sam- hällets strukturer. I alla dessa avseenden står det nuvarande rege- ringspartiet med en verktygslåda vars innehåll må- hända var lämpligt i en annan situation, men som inte duger för att lösa dagens problem. (Applåder) 0584659199514 N 2010-01-01 00:00:00 160054 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0936/#anf5