2348456 GO0936 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:36 Onsdagen den 29 november 2000/01 36 2000-11-29 00:00:00 Aktuell debatt: Den nya fattigdomen och vägarna till en ökad social rörlighet aktuell debatt 07585D6A-2E68-449D-8C08-910A5B17B26F 4 HANS ANDERSSON (v) v Fru talman! Moderaterna åberopar rapporten Den glömda krisen för att starta den här debatten. Det är obegripligt, om ni är läskunniga. Varje uppsats i den- na antologi har en analys som totalt strider mot er analys. Varje rekommendation går emot vad ni säger. Om jag har tid senare ska jag försöka ge ett antal exempel. De krokodiltårar som ni gråter över arbetslöshe- tens nivå är bedrövliga. De krokodiltårar som ni grå- ter över att klyftorna är stora i samhället är bedrövliga att skåda, när jag samtidigt ser den politik ni för, som skulle öka förmögenhetsklyftorna, som skulle öka inkomstklyftorna och som skulle öka de sociala klyftorna snart sagt över hela samhällsområdet. Den glömda krisen, fru talman, är inte glömd. Vänstern säger alltid att fler jobb och tillväxt är bra, men det går inte bra för hela Sverige. Regioner släpar efter, och många grupper släpar efter. Klyftorna har ökat. Klassorättvisorna förstärks av könsskillnader och av nya barriärer baserade på etnisk tillhörighet och segregation. Arbetslösheten är det grundläggande gisslet. Fattigpensionärer, ensamstående föräldrar och unga har mycket små marginaler. Rapporterna - de sträcker sig ungefär till 1998 - som kommer från Välfärdsbokslutet, från LO och Den glömda krisen är mycket tydliga: Raset på 90- talet var brutalt. Vi ser en återhämtning. Den förstärks 1999 och 2000. Sysselsättningen ökar. Reallönerna ökar. De disponibla inkomsterna ökar. Den offentliga välfärden får mer resurser. Trygghetssystemen restau- reras något. Men det återstår mycket för att åter ha en politik för ökad jämlikhet och jämställdhet. Social rörlighet är väl bra, men Vänstern vill ock- så upphäva klassklyftorna, snarare än att inrikta sig på att en och annan kan få byta klass. Grunden för social rörlighet är trots allt arbete och utbildning förutom jämlikhet i fördelningen av ekonomiska resurser. Dessutom: Riv barriärerna! Bekämpa segregatio- nen! Det gäller boendet, skolorna, ungdomsmiljöerna och fritiden. Bekämpa klyftorna mellan dem som har och dem som inte har! Bo Lundgren! Ni gör tvärtom i er politik. Utanförskapet på etnisk grund är avgörande. Människor måste få sin chans i arbetslivet. Jag kan hålla med om att man har stängt in många invandrare i "klientism". De har hamnat under socialkontoren. Det är ett elände. Se till att de kommer ut i arbetsli- vet, får praktik och utbildning! Men då behövs det också stöd, och då behöver man bli delaktig i det generella välfärdssystemet, Bo Lundgren. Jobb ska inte skapas för nya svenskar genom att man upphäver arbetsrätten, försämrar lö- nevillkoren på arbetsmarknaden i stort, subventione- rar en ny låglönemarknad och skapar nya fattiga. USA:s utveckling förskräcker. Den nya fattigdomen, är den så ny, Bo Lundgren? Handlar det inte, som vanligt, om makten som ute- stänger, att delaktigheten förhindras, att marknaden inte räcker till för att skapa en mänsklig fördelning, att exploatering inte är värdigt ett välfärdssamhälle? Det handlar om orättfärdiga maktstrukturer och brist på jämlika fördelningsprinciper. Det är kort sagt ett utslag av kapitalismens omänskliga drivkrafter, den starkes rätt och att till den som har ska varda givet. Vi måste våga tygla marknadskrafterna. Många säger att klyftorna är oundvikliga, att den tekniska utvecklingen och internationell konkurrens skapar massarbetslösheten, att det var välfärdsstaten som var för dyr, att vi hade det för bra och att vi var för trygga, och därför föll det på 90-talet. Jag menar att det är fullständigt fel. Att ha förståelse för orsak och samband är A och O. Jag och Vänstern är i grunden optimister: rättvisan är möjlig både i Sverige och globalt. Det är nödvän- digt att skapa en socialt hållbar tillväxt, och då måste rättvisan ligga som grund. Därför bör all kraft läggas på riktiga jobb och jobb som ger löner man kan leva på. Låt mig säga till Lars Engqvist, som har skrivit en intressant liten bok, Jämlikhet i frihet, att där finns en formulering som är farlig: Det var obalanserna i den offentliga ekonomin som var orsaken till krisen. Det är fel. Det var arbetslösheten, efterfrågeraset och inflationspolitiken, grundad på en normpolitik, en inflations- och kasinoekonomi på 80-talet, och däref- ter en normpolitik som satte inflationsbekämpning före sysselsättning. Se orsakerna! Men jag är säker på att vi egentli- gen är överens, Lars Engqvist. Och i den här situatio- nen måste vi hävda statsmakterna - därför samarbetet med Vänstern, Lars Engqvist. Jag får återkomma senare till Moderaterna och rapporterna. Moderaterna förlägger alltid fattigdomens orsaker till individen. Moderaterna säger i en partimotion att den som är i behov av bidrag och offentligt stöd ska inte betala skatt och den som betalar skatt ska inte behöva bidrag. Det var ekonomimotionen i maj 1998. Det är fullständigt fel! Människor vill betala skatt. Jag har träffat så många människor, i Angered, i Tensta och i Husby, som säger: Nu har jag fått jobb, och jag får betala skatt. Jag är delaktig. Jag vill vara en del i det svenska välfärdssamhället. Ni underminerar solidariteten i samhället med er politik. Fru talman! Den generella välfärdspolitiken är avgörande. Jämlikheten måste sättas upp på dagord- ningen, och Vänstern är den första garanten för att den finns där i den framtida politiken. (Applåder) 0500463008008 N 2010-01-01 00:00:00 160053 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0936/#anf4