2348454 GO0934 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:34 Måndagen den 27 november 2000/01 34 2000-11-27 00:00:00 Svar på interpellationerna 2000/01:79 och 2000/01:96 om EU:s immigrationsregler interpellationsdebatt 999728A1-4AA1-4E6E-A2D9-BE0A2CA91B7D 13 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) v Fru talman! Det var inte så många frågor som jag fick svar på av statsrådet Klingvall. Men jag har fler frågor. Jag undrar hur många människor som kan vara berörda av hårdare regler? Jag hoppas att stats- rådet Klingvall kan göra en ungefärlig uppskattning av hur stor andel av dem som hindras att ta sig till ett EU-land på grund av visumkrav och transpor- törsansvar som hade ett genuint skyddsbehov. Är det inte ganska många? British Airways är ett flygbolag som har inkom- mit med kommentarer och synpunkter när det gäller det franska direktivförslaget om transportörsansvar. Flygbolaget transporterar mer än 30 miljoner passa- gerare internationellt per år, och man uppskattar att det är ungefär 0,015 % som anländer med felaktiga resehandlingar. Och detta leder till att detta flygbolag åläggs böter på ungefär 5 miljoner pund varje år. Flygbolaget säger att man accepterar skyldigheten att undersöka giltigheten i resehandlingar men motsätter sig att transportörsansvaret ges en sådan utformning att resultatet blir att flygbolagets personal upprättar passagerarprofiler. Man talar om diskriminering i detta sammanhang, och så kommer det nog också att bli. Direktiven innehåller formuleringar om att detta inte får innebära hinder för asylrätten. British Air- ways erfarenhet tyder på motsatsen. Sedan 1987 har minst 400 passagerare som har anlänt till Storbritan- nien utan korrekta resehandlingar fått flyktingstatus enligt Genèvekonventionen. Om flygbolaget hade upptäckt dessa felaktiga resehandlingar vid avresan så hade man hindrat dessa människor från att medfölja. Och flygbolaget protesterar också mot att transportö- rerna ska hålla de ifrågavarande passagerarna som fångar om det inte går att ordna en omedelbar retur- transport. Man anser inte att transportören, i motsats till staten, har rätt att hålla människor i fångenskap. Det finns inte heller någon maximilängd för detta frihets- berövande, vilket gör det ännu mer oacceptabelt. Ganska många länder inom EU har reserverat sig mot detta direktivförslag. Såvitt jag vet finns Sverige inte med bland de länderna men jag hoppas att jag har fel. Kanske statsrådet Klingvall har det rätta svaret. I flygbolagets kommentar sägs det att det är trans- portören som ska avgöra till vilket land den ska transporteras som på grund av felaktiga resehandling- ar vägras inresa i EU. Det innebär att risken är upp- enbar att den här personen transporteras till en stad där hans eller hennes säkerhet inte kan garanteras. Jag tycker att det finns många exempel på att vise- ringskraven förändras efter det antal flyktingar som kommer till Sverige. Det finns många exempel på det. De mest kända exemplen gäller Chile, Bosnien och Kosovo. Man slår till med ett visumkrav när det anses vara för många som kommer eller som behöver fly. Det är bra att Sveriges linje vad gäller vise- ringspraxis ska medge så stor öppenhet och genero- sitet som möjligt. Men hur är det i verkligheten? Hur är det med en anhörig från Eritrea eller Sudan? Har man då lika stora möjligheter att få visering för att hälsa på släktingar i Sverige som t.ex. en person från ett rikare land? Är det inte så att många av avslagen just gäller personer från de fattigaste och mest utsatta länderna? Jag vill upprepa den ställda frågan: Hur många flyktingar med genuina skyddsbehov har hindrats att komma till ett EU-land på grund av visumkrav och transportörsansvar? 0891897903314 N 2010-01-01 00:00:00 159860 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0934/#anf13