<anforande>
<dok_hangar_id>2348454</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0934</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:34 Måndagen den 27 november</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>34</dok_nummer>
<dok_datum>2000-11-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2000/01:108 om up- pehållstillstånd</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5065CD85-4706-447C-B7B1-9BC85E8F0EF9</anforande_id>
<anforande_nummer>1</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet Maj-Inger Klingvall (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Göran Lindblad har fråga mig vad jag
avser att vidta för åtgärder för att flyktingar lättare
ska komma in på arbetsmarknaden genom att låta
dem söka uppehållstillstånd i Sverige utan utlands-
vistelse.
En debatt kring arbetskraftsmigration har börjat
föras igen. Jag välkomnar detta och tar själv aktiv del
i debatten både inom Sverige och i EU. Det före-
kommer, som Göran Lindblad säger, att Sverige lider
brist på viss kvalificerad arbetskraft. Redan det gäl-
lande regelsystemet med fri rörlighet inom Norden
och gemensam arbetsmarknad inom EU möjliggör
arbetskraftsinvandring inom dessa ramar. För närva-
rande ökar antalet personer från andra länder som får
komma hit för att arbeta för kortare eller längre tid
med tidsbegränsade eller permanenta tillstånd. Lag-
stiftningen ger utrymme för en flexibel tillämpning
som styrs av vilka arbetskraftsbehov som uppstår och
inte kan tillgodoses inom i första hand Sverige och i
andra hand övriga Norden och EU. Men det är viktigt
att fortsätta den inledda diskussionen om förutsätt-
ningarna för arbetskraftsinvandring i framtiden, med
hänsyn bl.a. till demografiska förändringar och möj-
ligheten till arbete för invandrare och andra som re-
dan bor i Sverige. En kommande utvidgning av anta-
let medlemsstater i EU och därmed av den gemen-
samma arbetsmarknaden är också viktig att beakta i
sammanhanget.
Den aspekt Göran Lindblad tar upp gäller det se-
dan länge ställda kravet att utlänningar som vill
komma till Sverige för att arbeta här ska söka uppe-
hålls- och arbetstillstånd innan de reser hit. Jag upp-
fattar frågan som att Göran Lindblad menar att detta
leder till att asylsökande som fått avslag på sin asy-
lansökan men som har attraktiv kompetens på den
svenska arbetsmarknaden måste bege sig utomlands
för att därifrån söka arbetstillstånd.
Migrationspolitiken har stor bredd, och det utlän-
ningsrättsliga regelsystemet gäller ett flertal olika
kategorier. Flyktingar och andra skyddsbehövande får
skydd i Sverige och har sedan full rätt att arbeta här.
Det är de som inte har skyddsbehov eller något annat
skäl enligt utlänningslagen som får avslag på sina
ansökningar om uppehållstillstånd. Skyddsbehövande
får självfallet tillstånd oavsett om de har ett arbetser-
bjudande eller besitter någon för Sverige attraktiv
yrkeskompetens.
Frågan är då om en asylsökande som fått avslag
på sin asylansökan ska vara befriad från det generella
krav på ansökan före inresa som gäller för utlänningar
som vill komma till Sverige för att arbeta. Det kan
vid första påseende förefalla onödigt att man i denna
situation först ska behöva lämna Sverige.
Om inte denna ordning upprätthålls skulle man
emellertid riskera att människor som enbart vill läm-
na hemlandet av ekonomiska skäl söker asyl i Sverige
i avsikt att efter ett förutsett avslag kunna ansöka om
uppehålls- och arbetstillstånd på plats. I så fall skulle
man få ett ökat användande av asylsystemet av män-
niskor som egentligen är arbetssökande. Detta skulle
vara till förfång för de skyddsbehövande. Det skulle
också stå i motsättning till ett viktigt syfte med kravet
på ansökan före inresa, nämligen att människor inte
på osäkra förhoppningar ska bryta upp från hemlan-
det och ta sig till Sverige som arbetssökande.
Principiellt krävs alltså att ansökan om uppehålls-
tillstånd ska göras före inresa i Sverige. Förutom vid
skyddsbehov och av humanitära skäl kan en prövning
dock ske av berörda myndigheter om det finns syn-
nerliga skäl. Enligt vad som sägs i proposition
1994/95:179 (s. 75) kan det i något enstaka fall tänkas
röra sig om en person som av arbetsmarknadsskäl bör
tillåtas bosätta sig här. Förutsättningen är dock att ett
lagakraftvunnet beslut inte redan finns.
Som jag inledningsvis sagt välkomnar jag diskus-
sionen. Men för oss som både vill värna asylrätten
och vill sträva efter öppna gränser för dem som fri-
villigt vill flytta till andra länder anser jag att det är
viktigt att se till helheten. Jag är inte beredd att nu
verka för att den som konstaterats sakna skyddsbehov
eller humanitära skäl för uppehållstillstånd men vill
söka tillstånd för att arbeta i Sverige i ökad utsträck-
ning ska kunna befrias från kravet på ansökan före
inresa.
</anforandetext>
<intressent_id>0810983113102</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>159848</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0934/#anf1</protokoll_url_www>
</anforande>
