2348451 GO0931 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:31 Onsdagen den 22 november 2000/01 31 2000-11-22 00:00:00 Hyresrätt, bostadsrätt och ägarlägenheter m.m. 798C0FB1-482A-45D8-8470-852F90A5F129 209 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) m Herr talman! Jag är lite förundrad, rentav förbryl- lad, över den i och för glest besuttna kammarens oro över att Stockholm ska bryta ihop därför att det är för mycket bostadsrätter i Stockholm. Jag vill citera finansministern som i går eftermid- dag talade här i kammaren. Han har bott rätt länge i Stockholm, även om han kommer från Skövde. Han säger så här i en replik: "Det är så, Margareta Ceder- felt, att tre av fyra, 75 %, av dem som bor i Stock- holmsregionen bor i hyreshus." Det är någonting att fundera på. De resterande 25 % är alltså villor och andra sorters boende. Att bostadsrätterna skulle innebära den oerhört nedbry- tande kraft som Carina Adolfsson Elgestam säger har jag svårt att föreställa mig. Hon säger att de 5 000 lägenheter som har ombildats, som kan röra sig nå- gonstans mellan ½ % och 1 % av antalet bostäder i Stockholmsområdet, skulle vara ett tecken på att hela bostadsmarknaden går över styr. Det är väldigt be- tänksamt att dra sådana slutsatser. Jag törs nästan ta gift på, herr talman, att andelen hyreslägenheter i Lenhovda, Gamlestad, Ödeshög, Malmö, t.o.m. i Göteborg är lägre än vad det är i Stockholm. Men de samhällena bryter inte ihop, i vart fall inte av att det är för mycket bostadsrättsboende i de samhällena. Dessutom kan man hoppas att vi får en tredimensio- nell fastighetsbildning som gör det möjligt att komp- letteringsbebygga ännu mera i Storstockholmsområ- det och på det viset råda bot på segregationen, den ensidighet i bostadsbyggandet som har funnits här tidigare när Hjalmar Mehr och andra hade makten i Stockholm. Herr talman! I går hörde jag statsrådet Britta Le- jon på TV. Hon presenterades som konsumentminis- ter, och hon talade känsligt och till synes engagerat om att det gäller för samhället att stå på konsumen- ternas sida. Britta Lejon ansåg att detta var oerhört viktigt och att andra intressen måste maka åt sig för konsumenterna. Nog känns det behagligt för oss alla att höra sådana uttalanden. Vi är ju alla konsumenter. Här har vi alltså ett statsråd som vill att vi ska få det som vi vill ha det och att andra ska få mindre att säga till om i de sammanhangen. Jag tycker att det skulle vara väldigt roligt att få vägleda statsrådet Lejon in på bostadsmarknadens domäner. Där finns det många konsumenter och bli- vande konsumenter som verkligen längtar efter att få sina intressen tillgodosedda. Men konsumenterna på bostadsmarknaden är luttrade. De nuvarande och deras företrädare har över 50 år längtat efter att kon- sumenternas efterfrågan skulle få större betydelse. Vad har de mött? Jo, av socialdemokraterna inspire- rade statliga bestämmelser och regleringar som ibland direkt hindrat konsumenterna att få som de vill och ibland indirekt hindrat samma sak genom att kommu- ner och företag inte har kunnat tillfredsställa bostads- konsumenternas intressen. Bostadsköerna från tid till annan talar sitt tydliga språk. Jag ska inte ge mig in i den diskussion som Inga Berggren förde här tidigare när hon redovisade de justeringar som behövs för att göra hyresmarknaden bättre. Ett annat aktuellt och praktiskt exempel är faktiskt hur det socialdemokratiska etablissemanget har hind- rat eller försökt förhindra enskilda familjer, familjen Freivalds t.ex., att tillfredsställa sitt konsumentintres- se. De av socialdemokraterna uppburna statsmakterna tror sig begripa bättre vad bostadskonsumenterna vill ha för slags bostad än vad konsumenterna själva be- griper. Av ideologiska skäl, vilket framgick tidigare av Carina Adolfsson Elgestams anförande, vill social- demokraterna hindra att medborgarna i ökad ut- sträckning äger sin bostad. Detta är en stor ideolo- gisk motsättning. Vi moderater tror och ser exempel på att människor i mycket stor utsträckning önskar äga sin bostad. Därför tycker vi att det är viktigt att samhällets regelverk gör det möjligt att ha ett utbud av bostäder där medborgarna erbjuds att på det sätt som de själva vill tillgodose sitt intresse som bostads- konsumenter. För socialdemokraterna var det naturligt en gång när HSB bildades att det var rätt och riktigt att t.o.m. socialdemokrater skulle kunna sträva efter att få äga sin bostad. Men så är det uppenbarligen inte i dag. Vi tycker att man ska kunna tillgodose männi- skors efterfrågan vad gäller bostadsrätter utan att hyresrätter sätts i bakgrunden eller utplånas. Det kan man förvissa sig om genom att läsa den moderata partimotionen. Nu tycks vi på något konstigt sätt att vara på väg in i ett slags tvåtredjedelssamhälle. Rentav kan man få en känsla av att det rör sig om ett grundläggande försök till systemskifte när man ser de olika förslagen intill varandra. Det är möjligt, herr talman, att det är ett utslag av övergående socialdemokratisk panik, men här gäller det att vara uppmärksam. Vad gäller bostadsrättsombildningen kräver majo- riteten även fortsättningsvis att det ska vara tvåtredje- dels majoritet innan hyresgästerna i en fastighet hos myndigheterna ens kan få redovisa sitt intresse för att överta fastigheten i bostadsrättsform. Redan av eko- nomiska skäl är det nästan alltid nödvändigt att det är mer än två tredjedelar av hyresgästerna som är intres- serade av att överta fastigheten i bostadsrättsform. En tvåtredjedels majoritet i det sammanhanget närmar sig lite grann trakasseriets form. Då säger man att kvarvarande hyresgäster skulle känna sig bättre till mods om bostadsrättsombildningen inte kom till stånd utan hindrades. Då finns det faktiskt ingenting som tyder på att bostadsrättsföreningar skulle vara sämre hyresvärdar än andra. Men all right, saken skulle kunna ordnas åtminstone till dels om riksda- gens majoritet kunde acceptera partiellt undantag från utbudet mot dubbelupplåtelse, vilket - utan att gå in på krångliga detaljer - i praktiken skulle göra det möjligt för säljande kommunala bolag att ligga kvar som hyresvärd för de hyresgäster som väljer att vara kvar som hyresgäster i fastigheten. Exempelvis kunde miljonprogramområdena må mycket bra av detta, eftersom det där finns ett stort intresse av att få bo i egen bostad. Jag kunde ha förstått om man från bostadsrättsne- gativas sida hade sagt att bostadsrätten är en skröplig associationsform eller att bostadsrätten har ett dåligt pantvärde. Men de invändningarna har jag inte hört en stavelse om faktiskt. Ändå är man rädd för krav på förstärkning av bostadsrättsformen. Men bostadsrätten är en skör konstruktion som lätt kan komma på ekonomiskt obestånd vid lågkon- junktur. Detta beror på att en medlem kan lämna både lägenheten och medlemskap utan att ta ansvar för lån eller övriga åtaganden som man har varit med om att som medlem ta på sig. Flera bostadsrättsföreningar anses ha råkat ut för detta under 90-talet när det gick dåligt för många bostadsrättsföreningar. Det bör inte vara möjligt att på det här enkla sättet överge en bo- stadsrätt och smita från det ekonomiska ansvaret. Rimligen bör man vara bostadsrättsföreningsmedlem tills man sålt sin bostadsrätt. Det skulle dessutom stärka panträtten. Det bästa sättet att stärka pantvärdet vore trots allt om man införde den tredimensionella fastighetsbildningen så att man fick ett klart pantob- jekt. Tredimensionell fastighetsbildning, dvs. att kunna avgränsa en fastighet även på höjd och djup, är inte något nytt. En av landets mest betydande kungar, Magnus Eriksson, vidtog redan på 1300-talet vissa åtgärder för att möjliggöra tredimensionell fastighets- bildning. Därefter har frågan vilat - vilat ut, skulle man kunna säga. För den moderna storstadens rationella ansvars- fördelning skulle det underlätta betydligt om exem- pelvis husen vid Hötorget eller vid centralstationen kunde ingå i fastighetsbildning med horisontella gränser. Det skulle göra det möjligt att ha olika ägare av hus och t.ex. av underliggande trafikkaruseller. Det skulle göra det möjligt att komplettera byggnads- kroppar med bostäder på ett sätt som skulle vara till fördel både för stadsbilden och för bostadsförsörj- ningen. Jag behöver inte djupare gå in på detta. Annelie Enochson har tidigare talat om det. Jag vill bara att kammaren tar sig en allvarlig funderare på tredimen- sionell fastighetsbildning, eftersom det förmodligen inte blir kammarens beslut i morgon att införa en sådan. Jag tror att det här är oerhört viktigt för städer- nas utbyggnad framöver. De yrkanden som jag kunde ha haft anledning att ställa är redan ställda, så jag slutar här. 0361291071906 N 2010-01-01 00:00:00 159511 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0931/#anf209