<anforande>
<dok_hangar_id>2348444</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0924</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:24 Torsdagen den 9 november</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>24</dok_nummer>
<dok_datum>2000-11-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>EU-debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>09A664DD-66E5-481B-9904-7F14EAE60B21</anforande_id>
<anforande_nummer>92</anforande_nummer>
<talare>SÖREN LEKBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tror inte att det är någon större
risk för att det blir olika tolkningar av det, utan man
ska läsa vad som står i fördraget och vad som blev
resultatet av överläggningarna i Köln och som sedan
har stadfästs - om jag får använda det uttrycket - i
Helsingfors. Det blev ett framsteg för Finland, för
Sverige. Det är klarlagt nu att EU ska koncentrera sig
på Petersbergsuppgifter, för EU har en unik möjlighet
jämfört med andra organisationer. Här har man en
verktygslåda som man kan använda sig av på ett
effektivt sätt för att förhindra uppkomsten av kriser
och för att lösa kriser.
Återigen: Det svenska medlemskapet gav oss
möjlighet att påverka en så stor organisation som den
europeiska unionen.
</anforandetext>
<intressent_id>0618583795602</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>158823</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0924/#anf92</protokoll_url_www>
</anforande>
