<anforande>
<dok_hangar_id>2348444</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0924</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:24 Torsdagen den 9 november</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>24</dok_nummer>
<dok_datum>2000-11-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>EU-debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0C5981DD-39EA-4B28-A341-1D81E3273D1C</anforande_id>
<anforande_nummer>47</anforande_nummer>
<talare>KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag håller naturligtvis helt med Viola
Furubjelke om vikten av civil krishantering. Vi har ju
fått en skrivelse på vårt bord här i riksdagen om just
detta, en mycket bra sådan. Hela EU-arbetet går
egentligen ut på det från början; att försöka hantera
kriser på ett civilt sätt.
Ändå är det ju så som Viola Furubjelke säger, att
man ibland också måste ha militär styrka bakom. Inte
minst har vi sett det i Europa när vi också måste gå in
i fredsframtvingande åtgärder, när vi måste gå in
kraftfullt. Det är här som diskussionen börjar bli lite
svår när det gäller vilket mandat som den här styrkan
ska ha. Jag skulle vilja att Viola Furubjelke klart
redogjorde för vilket mandat det ska vara, för det
finns en liten glidning i olika sammanhang. Ibland
ska det finnas ett rent FN-mandat innan man genom-
för en sådan här operation, ibland ska det bara vara
enligt FN:s principer.
</anforandetext>
<intressent_id>0738969851001</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>158778</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0924/#anf47</protokoll_url_www>
</anforande>
