<anforande>
<dok_hangar_id>2348444</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0924</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:24 Torsdagen den 9 november</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>24</dok_nummer>
<dok_datum>2000-11-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>EU-debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>60B29213-4017-4039-A244-5C170DD3058E</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>VIOLA FURUBJELKE (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är just en av huvudpoängerna i
mitt resonemang att den civila krishanteringen och
det konfliktförebyggande arbetet inte är lika resur-
skrävande, vare sig när det gäller uppbyggnaden eller
användningen, som den militära organisationen och
den militära strukturen är. Men den är ändå oerhört
svår att genomföra, för den kräver ett helt nytt sätt att
tänka. Den kräver att vi tar till vara den kunskap som
finns i det akademiska samhället om fred, konfliktfö-
rebyggande och konfliktforskning. Den kräver att vi
orkar och att vi, tillsammans med övriga EU-länder,
förmår att etablera en konfliktförebyggande kultur
som gör att den politiska viljan att ingripa tidigt finns
där.
Vi har också varit pådrivande för att i de här
strukturerna inrätta en kommitté för civil krishante-
ring och en struktur för konfliktförebyggande. Det har
alltså inte saknats sådana initiativ. Lyckligtvis kostar
de inte lika mycket som den militära delen. Då skulle
vi kanske inte ha varit lika framgångsrika.
</anforandetext>
<intressent_id>0567603564903</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>158777</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0924/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
