2348444 GO0924 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:24 Torsdagen den 9 november 2000/01 24 2000-11-09 00:00:00 EU-debatt 63C5D5ED-D40C-4A05-B82B-20D8A1C9BF1B 2 BO LUNDGREN (m) m Fru talman! Med all respekt för utrikesministern tycker jag att det är beklagligt att statsministern har valt att inte själv delta i denna mycket viktiga debatt. Europasamarbetets ursprungstanke - att genom fri handel och fri rörlighet säkra freden i Europa - är lika aktuell och levande i dag som någonsin tidigare. Europeiska unionens 50 år har visat att vägen till frihet, fred och ökat välstånd är grundad på den fria ekonomins principer. Det är med respekt för denna grundprincip som unionen nu ska utvidgas och utvecklas vidare. Ut- gångspunkten är ett samarbete mellan självständiga nationer med beslut i gemensamma europeiska organ på områden där den nationella politiken inte räcker till. I takt med den allt snabbare utvecklingen föränd- ras förutsättningarna för Europeiska unionen. Det kräver en stark kommission som kan ta initiativ och fullfölja fattade beslut. Det är därför märkligt att Göran Persson har före- slagit att Europeiska rådets roll ska stärkas på bekost- nad av kommissionen. Det skulle innebära att den grundläggande maktdelningsprincipen undergrävs och att den demokratiska insynen i begränsas. Det verkar som om statsminister Persson tilltalas av att det utvecklas en sluten diskussionsklubb där 15 herrar gör upp. Men även om det var så kommunalrå- det Persson en gång styrde i Katrineholm, bör Katri- neholmsmodellen inte bli en svensk exportvara. Det strider dessutom mot svenska intressen att stärka rådets ställning på bekostnad av kommissio- nens. De stora länderna gynnas, och det är inte en förändring i samband med utvidgningen. Häromdagen tog jag del av en intressant skrift som skrivits av Charles Grant, chef för Centre for European Reform och en av Tony Blairs idésprutor. Det rör sig om vad han kallar en optimistisk fram- tidsvision för EU. Sammanfattningen på sista sidan inleds på följande sätt: "Året är 2010, Europeiska unionen har 26 med- lemmar och fortsätter att expandera österut. Dess ekonomi växer snabbare än USA:s." Sedan följer förutsägelsen: "EU-kommissionen har slagits ihop med minister- rådet." Här har vi den idé som Göran Persson nyligen lanserade som sin egen. När man läser hela skriften står det klart varför Charles Grant förespråkar en sammanslagning av kommissionen och ministerrådet. Genom att de stora länderna gynnas, ska Storbritannien år 2010 vara lika inflytelserikt som Tyskland och Frankrike. Jag undrar om Göran Persson läste så långt. För- hoppningsvis gjorde han inte det. Att Sveriges statsminister trampat fel inte bara en gång är uppenbart både i och utanför Sverige. Denna senaste idé har t.o.m. lett till att Margot Wallström har känt sig föranledd att tillrättavisa Göran Persson i en debattartikel. Det vore bra om utrikesministern, liksom när det gällde Österrike och synen på Ryss- lands krigföring i Tjetjenien, talar statsministern till rätta. Om man bortser från de partier som vill göra unionen mindre genom att Sverige lämnar EU, utgår jag från att vi alla är eniga om att utvidgningen av Europeiska unionen är en historisk möjlighet som måste tas till vara. Gårdagens rapport från kommissionen är då mycket bekymmersam. Den präglas av en försvagad ambition att nå de mål som satts upp. Och det lägger ett stort ansvar på utrikesministern att vid allmänna rådets möte om en dryg vecka säkerställa att de mål som vi förhoppningsvis är överens om också kan nås. Den största utmaningen under det svenska ordför- andeskapet måste fortfarande vara att driva förhand- lingarna så långt att ett medlemskap 2003 är möjligt för de kandidatländer som kommit längst. Det är viktigt att kandidatländerna kan se ljuset i tunneln. En annan stor utmaning under det svenska ordför- andeskapet är att stärka den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Att Europeiska unionen - i nära samverkan med Nato - tar större del i militära insatser på den egna kontinenten stärker den transatlantiska säkerhetsge- menskapen. Men det är viktigt att retoriken kring att stärka EU:s krishanteringsförmåga matchas med resurser. Det handlar också om att kunna agera snabbt. Det kräver fungerande beslutsmekanismer och en politisk vilja, inte minst i Sverige, att agera om det uppstår en krissituation som kräver en EU-ledd insats. Vi får inte hamna i en situation där den senfärdighet som rege- ringen uppvisade när det gällde Kosovo upprepas. Fru talman! Regeringen har inte varit beredd att gå från ord till handling i eurofrågan. Man har inte ens varit beredd att gå till ord. Trots att den socialde- mokratiska kongressen har slagit fast att euron skulle innebära stora fördelar för Sverige och för de svenska hushållen, har den nödvändiga dialogen med väljarna uteblivit. I stället för att ta initiativ till den breda informa- tion och de politiska samtal som är förutsättningen för en folkomröstning - och som Göran Persson förut- skickade efter den danska folkomröstningen - har det nu tillsatts ytterligare en utredning om EMU. Därmed ligger locket åter på. Så blir politiken när partiets intressen går före landets och när det politiska ledarskapet brister. Låt mig ändå uppmana socialdemokraterna och regering- en att ta sitt ansvar. Det ni själva numera inser är bra för Sverige bör ju tas till vara så snabbt som möjligt. Fru talman! Jag skulle vilja att utrikesministern vidarebefordrar tre råd inför ordförandeskapet till Göran Persson. För det första: Tänk på att ett EU-land aldrig är så populärt som inför ett ordförandeskap. Det är natur- ligtvis trevligt att bli uppvaktad av det ena eller det andra landet, men det är EU:s framtid och alla med- lemsländers intressen som står på spel - inte kamrat- skapet med enskilda länder. För det andra: Det är inte bara Europeiska unio- nens länder som bör tala med en röst i utrikespolitiska frågor. Det bör också den svenska regeringen. Vi har under det senaste året flera gånger upplevt att stats- ministern säger en sak och utrikesministern en annan. För att det inte ska bli så förvirrande tror jag att det vore bra om ni talar mer direkt med varandra och mindre genom pressen. För det tredje: Gör inga topplistor över vilka poli- tiker inom EU som ni helst lyssnar till, som Göran Persson gjorde med sina ministrar här hemma. Det skapar ingen god stämning, oavsett om det gäller Stockholm eller Bryssel. Låt mig till sist påminna om att det främsta ansva- ret för det land som innehar ordförandeskapet i Euro- peiska unionen är att bära vidare den frihetliga tradi- tion som grundlades för mer än ett halvt sekel sedan. (Applåder) 0537484650407 N 2010-01-01 00:00:00 158733 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0924/#anf2