2348433 GO0913 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:13 Tisdagen den 17 oktober 2000/01 13 2000-10-17 00:00:00 Justering av protokoll 63BA1D7E-6DA4-4D74-97AB-BC3DCBB84EF1 1 Utrikesminister ANNA LINDH (s) s Fru talman! Jag skulle vilja rapportera från det in- formella toppmötet i Biarritz den 13-14 oktober. Den allvarliga krisen i Mellersta Östern kastade självfallet sin skugga över mötet. Regeringscheferna riktade en kraftig vädjan till de israeliska och pales- tinska ledarna och folken att stoppa upptrappningen av våldet och återvända till förhandlingsbordet. Jag är därför glad att parterna deltagit i toppmötet i Sharm el-Sheikh efter Biarritzmötet. De första rapporterna därifrån än positiva. Vid den avslutande lunchen deltog den nye jugo- slaviske presidenten Kostunica. Där välkomnades den demokratiska utvecklingen i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Stöd till förbundsrepubliken utlovades på samma villkor som för andra länder i regionen. Kostunica var optimistisk om möjligheterna att bryta ned de gamla maktstrukturerna, och han redovisade en öppen attityd i successionsfrågan. EU har utlovat katastrofhjälp på 200 miljoner euro ur EU:s biståndsreserv. Omfattningen på det mer långsiktiga stödet till länderna på västra Balkan dis- kuteras vidare redan den här veckan. Stats- och regeringscheferna diskuterade även det meddelande kommissionen lämnat om läget på olje- marknaden. Ordförandegruppen kommer att söka framföra EU:s gemensamma syn på läget vid det möte mellan producentländer och konsumentländer som äger rum den 17-19 november i Riyadh. Flerta- let länder, däribland Sverige, har också framfört att man vänder sig mot tanken att använda skatteinstru- mentet för att dämpa oljepriserna. Man enades också om att intensifiera energidialogen med Ryssland. Kommissionen fick även tillfälle att presentera sitt andra paket med åtgärder för att förbättra den marina säkerheten, en fråga Frankrike med rätta prioriterar högt. Detta fick allmänt stöd, och kommissionen uppmanades att lägga fram förslaget om marin säker- het så snart som möjligt. Fru talman! Låt mig nu övergå till att redovisa de två stora förhandlingskomplex som låg på bordet vid toppmötet, nämligen regeringskonferensen och rät- tighetsstadgan. Jag vill tillägga att toppmötet var informellt till sin karaktär. Inga skrivna slutsatser efterlämnades. Bara en muntlig uppsummering av ordföranden gjordes. Det är naturligt att inga över- enskommelser gjordes eftersom det inte kan göras innan hela paketet är klart. Regeringen anser beträffande kommissionen att det är centralt att en medborgare från varje medlem- sland finns representerad i kommissionen. Andra små och medelstora länder har samma uppfattning. Stats- ministern förklarade under toppmötet att kommissio- nens legitimitet stärks av att den har ledamöter från alla medlemsländer, och Sverige vill ha en väl funge- rande och stark kommission. De stora länderna förde å sin sida fram en modell med ett tak för antalet ledamöter kombinerat med en rotation av kommissionsplatserna. Ett par av de stora länderna deklarerade att rotationen borde vara helt jämlik och att de för sin del kunde acceptera att vara utan ledamot i kommissionen under en tid. Så till frågan om fördelning av rösterna i minister- rådet. De större länderna fick ett löfte i Amsterdam om ändrad röstviktning i utbyte mot att avstå sin andra kommissionär. Hälften av medlemsländerna vill ha en omviktning, medan den andra hälften öns- kar eller vill diskutera ett system med dubbel majori- tet, dvs. majoritet av både röster i rådet och befolk- ning. Vi upplever dock att rörelsen går mot en om- viktning av rösterna. Flera modeller finns i omlopp, inklusive en svensk. Diskussionen gäller främst röst- balansen mellan de stora länderna och övriga. Dess- utom handlar det om huruvida Tyskland ska ges fler röster än övriga större länder. I regeringskonferensen diskuteras också en över- gång till kvalificerad majoritetsomröstning för ytter- ligare ca 40 av de 70 artiklar som i dag har besluts- formen enhällighet. Det stora flertalet områden i fördraget beslutas ju redan i dag med kvalificerad majoritet. Från svensk sida ser vi det som en naturlig utveckling att lämna enhällighetskravet på områden som minimiregler för asyl och migration och sociala rättigheter samt för de få återstående artiklarna inom områdena inre marknad, industri och transporter. Statsministern redovisade samtidigt vår negativa hållning till att överge enhällighet bl.a. för det civil- rättsliga samarbetet liksom på skatteområdet, möjli- gen med undantag för frågan om samarbete mellan myndigheter för att förhindra skatteflykt. Många länder har svårigheter inom något av de viktigare områdena. Men totalt sett föreligger ändå ett tryck för övergång till kvalificerad majoritet på fler områden. På punkten om närmare samarbete förändrades bilden inte nämnvärt i Biarritz. En mycket stor majo- ritet vill ta bort rätten för ett medlemsland att i den första och tredje pelaren lyfta fram enskilda förslag om att en grupp av länder ska kunna fördjupa samar- betet på ett visst område och lyfta upp det till Euro- peiska rådet för enhälligt avgörande. En stor majoritet vill också att det ska räcka med färre deltagare än hälften i ett närmare samarbete - den s.k. kritiska massan. Endast några få vill mjuka upp de bakomlig- gande kriterierna, till vilka hör att samarbetet ska vara öppet för alla, vara en sista utväg, inte skada unionen och medge en roll för kommissionen. Det är viktigt att ett EU med ett stort antal med- lemmar inte förlamas genom att några få hindrar andra att utveckla samarbetet. Däremot är det vitalt att det inte skapas en fast kärntrupp inom unionen och att inte betydelsefulla samarbeten inleds utanför EU:s ramar. Reglerna för flexibel integration måste utfor- mas så att samarbetet är öppet för alla. Det finns också en majoritet som kan tänka sig regler för närmare samarbete inom utrikes- och sä- kerhetspolitikens område. Sverige har en mycket skeptisk inställning till behovet av närmare samarbete i andra pelaren, vilket statsministern redovisade i Biarritz. Diskussionen fram till mötet i Nice i december kommer nu att fördjupas inte minst vad avser s.k. närmare samarbete, detaljerna i ett röstviktningssys- tem och om enskildheterna i de artiklar där det kan bli aktuellt att alla accepterar kvalificerad majoritet. Det återstår alltså många svåra frågor. Jag är efter mötet ganska övertygad om att vi kommer att nå en överenskommelse i december om ett nytt fördrag. Vi måste helt enkelt bli färdiga om vi vill vara säkra på att unionen ska stå klar att vid utgången av 2002 ta emot nya medlemmar. Jag vill även redogöra för vad som sades om stad- gan för fundamentala rättigheter. Den har sin upprin- nelse i ett beslut vid Europeiska rådets möte i Köln i juni 1999. Den 2 oktober i år överlämnade ordföranden i det konvent som utarbetat stadgan, den förre tyske för- bundspresidenten Roman Herzog, den färdiga pro- dukten till Europeiska rådet. Genom toppmötet i Biarritz kommer nu Europa- parlamentet, kommissionen och rådet att inbjudas att i enlighet med sina procedurregler anta stadgan så att den därefter högtidligen kan proklameras vid topp- mötet i Nice i december i form av ett politiskt doku- ment. Det säger sig självt att tiden har varit kort för en så grannlaga uppgift som att utarbeta en rättighets- stadga. Den text som nu fick sitt preliminära politiska godkännande av Europeiska rådet är resultatet av kompromisser. Till det positiva med texten hör att den innehåller en kraftfull principiell markering av att EU inte bara har ekonomiska utan också sociala, kulturella, mora- liska och politiska mål. Stadgan betonar de gemen- samma värderingar som samarbetet bygger på. Här ges för första gången en samlad redovisning av de rättigheter och principer som EU ska tillämpa och respektera. Ett huvudmål från regeringens sida har varit att stadgan inte ska underminera Europarådets MR- konvention, den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheter- na. Här har nu en godtagbar lösning uppnåtts. Ett annat viktigt mål har varit att se till att stadgan inte medför någon oavsiktlig kompetensöverföring till unionsorganen. Många av de rättigheter som nämns i stadgan ligger utanför EU:s kompetens och är medlemsstaternas angelägenheter. I förslaget finns nu klara referenser till subsidiaritetsprincipen och till nationell lag och praxis. Jag klargjorde vid mötet att regeringens linje för- blir att rättighetsstadgan ska antas som en politisk deklaration. Så kommer nu också att bli fallet. Enligt mandatet från Köln ska det därefter undersökas "om och eventuellt på vilket sätt" stadgan ska kunna tas in i fördragen. Ordföranden anmodade Sverige att som inkommande ordförande leda en sådan process. Flera medlemsländer, med stöd av kommissionen och Europaparlamentet, argumenterade under topp- mötet för att målet måste vara stadgans inkorporering i fördragen. Vi anser att denna frågeställning snarast hör hemma i och bör avgöras av en kommande rege- ringskonferens, eller ingå i den breda informella pro- cess som vi räknar med ska inledas efter Nice om en lång rad framtidsfrågor. Ett alternativ som Sverige föredrar, som vi också framförde vid Biarritzmötet, är att ansluta de europe- iska gemenskaperna till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Detta fick ett brett stöd av många länder. 0987448696517 N 2010-01-01 00:00:00 157903 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0913/#anf1