2348544 GO09124 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:124 Onsdagen den 13 juni 2000/01 124 2001-06-13 00:00:00 Reformeringen av domstolsväsendet 71350FAC-0163-4C3A-A039-F589BC6F3D21 214 ELVER JONSSON (fp) fp Fru talman! Först får jag anmäla att genom olyck- liga arbetskrockar kunde Folkpartiets representant inte delta i slutjusteringen. Därför saknas vi i betän- kandet bland de undertecknade reservanterna. Jag vill ändå yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3. Den skrivelse som regeringen lämnat till riksda- gen och som följts upp med ett antal motioner är inte så dagsfärsk som den kan se ut. Domstolars sätt att fungera har det funderats över, och frågan har bear- betats i många år. Domstolsutredningen kom med olika uppslag men landade till slut på att det fanns anledning att vara ytterst återhållsam med nedläggningar av tingsrätter och deras breda verksamhet. Men den utgången var förmodligen inte förväntad av regeringen. Den förra justitieministern entledigade utredningen och rege- ringen tog hand om frågan på egen hand. Jag har för egen del i några debatter påpekat i denna kammare att det som regeringen tydligen tänkte sig från början, att via Domstolsutredningen kunna få klartecken för en mer centraliserad enhet, skulle kunna förverkligas. När nu utredningen så att säga trilskades valde man en annan strategi, dvs. att i administrativ ordning göra sig av med en och annan tingsrätt. Jag har också flera gånger visat på vad som hände i bl.a. Åmål, där man inte återbesatte lagmanstjänsten och inte förnyade hyreskontrakt. Några månader senare satte man upp en nymornad uppsyn och förkla- rade att man inte kunde ha en dömande verksamhet utan lokaler och domare. Det var ett understatement så gott som något, men illustrerar hur statsmakten och regeringen tar över när den folkliga viljan inte passar. Vi har för övrigt, fru talman, haft sådana exempel den senaste tiden. I måndags var det en stor debatt här i kammaren om hur regeringen kör över folkviljan i länsindelningsfrågan i Heby. Just nu ser det ut att vara ett lågt kursvärde på regeringens egen demokra- tibörs. Sedan dess har motsvarande problem diskuterats flera gånger. Fler tingsrätter har hamnat i farozonen och löper risk att läggas ned, som för övrigt redan beslutats när det gäller ett antal tingsrätter och några till ser ut att vara på väg till den "juridiska slaktbän- ken". Parallellt med denna centraliseringsiver har andra verksamheter vid tingsrätterna avlövats och försvagat verksamhetens samlade underlag. Det gäller i högsta grad inskrivningsmyndigheterna som har centralise- rats till sju områden, dvs. ungefärligen lika stora geografiska sjok som Vägverket håller sig med. Ut- tunningen av tjänstemannakåren vid aktuella tings- rätter är kännbar därför att kringverksamheter i tek- nisk service m.m. får ett starkt försvagat underlag. Med dessa servicefunktioner kvar skulle den aktuella tingsrätten ha större chans att överleva då det nu ska ske en granskning. Nu säger utskottets talesman Ann-Marie Fager- ström, med instämmande av Alice Åström, att små tingsrätter inte får bli hinder. Man frågar sig: För vad? Är det för en decentraliseringsreform eller är det för det funktionella? Det har också sagts att restiden inte bör vara längre än cirka en timme, men det kommer ju inte att hålla med tanke på de planer som har skissats. Nu säger regeringen i skrivelsen, med instäm- mande av utskottsmajoriteten, att det ska ske en ut- värdering och att den t.o.m. ska ha "parlamentariskt inslag". Att överlåta det till en tydlig parlamentarisk översyn vore ett alltför djärvt grepp med tanke på att regeringen i den här frågan inte synes ha full kontroll på utfallet. Styrning och kontroll är mycket viktigt för den nuvarande regeringen, även om man har Dom- stolsverket som expeditör av sina önskemål. Att det sedan blir till förfång för den service som man också i juridiskt avseende har rätt att kräva ute i landet bort- ses det tyvärr från. Symtomatiskt är ju också att man ska se över de riktigt stora domstolarna. Stockholms tingsrätt är särskilt omnämnt i betänkandet. Det indikerar myck- et klart att de stora domstolarna har bekymmer av annan art men att de rakt inte är effektivare eller någ- ra kvalitetshöjare. Alice Åström talade här om rättssäkerheten och att man behöver ett lyft där. Det gäller en rad mål; kvinnomål, rasistiska mål osv. Men hela resonemang- et i skrivelsen, som utskottsmajoriteten instämmer i, tar ju sikte på att göra det till en fråga om förment rationalitet där fortbildning och kvalitetsfrågor sägs få större utrymme. När det gäller antalet domstolar, fru talman, tror jag att man tryggt kan påstå att en halve- ring av antalet förrättningsställen rakt inte fördubblar vare sig service eller rättssäkerhet. Regeringen och Domstolsverket tycks ha bekym- mer för att man inte kan rekrytera goda jurister. Jag har tidigare anmält stor skepsis beträffande att det bara skulle vara storstadsområden och andra tätbe- byggda platser som skulle ha den möjligheten. Om en arbetsplats är attraktiv eller inte är inte bara beroende av mängden människor som finns på den aktuella domstolens lönelista. Jag har i den motion som jag har väckt och som också behandlas i betänkandet framför allt tagit upp medborgarperspektivet och detta att det finns en juridisk, social och regionalpoli- tisk aspekt som man inte kan bortse från i någon del. Därför bör också omorganisationen få vila tills man får sådana här utvärderingar. Sedan finns det problem med de stora avstånden då hela landskap kan bli utan domstol. Så var det, som jag nämnde, i Västra Götaland. Där saknar land- skapet Dalsland domstol. Det är inte minst nämnde- männen från ett sådant område som, då det här förut- sätter en rotation och ett relativt frekvent deltagande, ser betydande bekymmer då man får ett avstånd på några få kilometer till förrättningsstället omvandlat till 20 mil tur och retur. Detta gäller också i hög grad vittnen, som dessutom av andra skäl kan ha svårt att göra sin medborgerliga plikt i samband med en tings- förhandling - för att inte tala om den eller de tilltala- de. De ser ut att få nya, fräscha anledningar att inte inställa sig med bl.a. hänvisning till stora avstånd och svårigheter att ta sig till tingsrätten. Vi vet för övrigt att inställda domstolsförhandlingar är mycket vanligt och leder till en ekonomiskt betungande situation. Därför har hela den här frågan en tung minussida. I granskningen för att ernå balans och jämvikt krävs att utvärderingen sker med stor oväld, och den möj- ligheten ökar om det egna centrala verket inte enga- geras i en sådan genomlysning. Här, fru talman, har riksdagen och vi parlamentariker, särskilt med tanke på hur regeringen hanterat frågan hittills, ett särskilt folkligt, för att inte säga demokratiskt, ansvar. 088849148003 N 2010-01-01 00:00:00 171571 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09124/#anf214