2348544 GO09124 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:124 Onsdagen den 13 juni 2000/01 124 2001-06-13 00:00:00 Reformeringen av domstolsväsendet CC5F3424-8816-45AA-A041-11B14D05FFD0 201 ALICE ÅSTRÖM (v) v Fru talman! Den här debatten är alltid en av de intressantare debatterna i justitieutskottet. Få saker kan som detta uppröra, engagera, få människor att ringa och skriva samt få politiker att gå i spetsen när det gäller förändringsarbete. Flera av dem som här i talarstolen varit kritiska har sagt att det på detta område är så oerhört snabba förändringar. Domstolsväsendet genomgår en jät- tesnabb förändring och det har skett på väldigt kort tid. Men jag måste säga att det här arbetet har tagit alldeles för lång tid. Det har varit alldeles för många utredningar som har försökt se över domstolsväsendet och som har sett behovet av förändringar även inom domstolsväsendet - precis som skett på alla andra områden. Däremot finns det inget område där man har lyck- ats uppbåda en så stark lobbyorganisation för att driva ett bromsande, för att inte få i gång den här proces- sen. Vi i Vänsterpartiet är glada över den utveckling som vi nu ser med förändringar även inom domstol- sväsendet. Men vi i Vänsterpartiet har också oerhört stor respekt för de människor runtomkring i landet som ser sina arbeten hotade, som i dag ser att man blivit av med allt annat statligt företagande, ägande och inflytande och som ser hur glesbygden mer och mer utarmas på statliga inrättningar. Jag förstår att det för den som ser att ens egen tingsrätt är hotad är en väldigt smärtsam och svår process. Det måste man ha en väldigt stor respekt för men man måste också ha en väldigt stor respekt för vilket område det är som vi arbetar med. Rättsväsen- det är ju det mest grundläggande i ett demokratiskt samhälle. Fru talman! Det var lite slående att höra Ragnwi Marcelind i sitt väldigt engagerade anförande här prata om tingsrätterna. Nästan genomgående lyckades hon undvika att prata om två parter som har en oer- hört stor betydelse när det gäller domstolarna, nämli- gen den som är brottsoffer och som har råkat ut för något och den som är åtalad. Det är för dessa männi- skor som domstolarna existerar. Det är för den pro- cessen som domstolarna finns. Man pratar om ortens självbild och om rättsut- vecklingen runtomkring domstolen, om att man ska känna rättssamhällets närvaro. Från Centerpartiet har det talats om att man ska känna igen sig i tingsrätten, att det känns tryggt och bekvämt, om att man känner igen nämndemän och om att man känner dessa. Men i ett rättssäkerhetsperspektiv tycker jag att det är an- märkningsvärt att säga att det är en av fördelarna med små tingsrätter. För att få ett rättssäkert hanterande för den medborgare som kanske är åtalad och som ska bli dömd för ett brott eller för den som har råkat ut för ett brott gäller det givetvis att få en fullständigt oberoende rättegång där det inte finns några förutfat- tade meningar utan där enbart det som händer under rättegången ska vara avgörande. Sedan pratar man om närheten till tingsrätten, om att det blir långt att åka, om att det är svårt att hitta parkeringsplatser och om att det kan bli jobbigt för vittnen. Från den enskilda personens perspektiv för- står jag att detta kan kännas viktigt men för justitieut- skottets ledamöter och för riksdagen som den lagstif- tande makten måste rättssäkerheten vara den allra högsta principen. Förändringarna i fråga är alltså nödvändiga. De måste ske. Vi kan inte gång på gång bara sitta och vänta och låta utredning efter utredning bara ta stopp i väntan på uppenbara bevis på att du inte har ett rättssäkert hanterande. Då ska vi göra förändringar. Vi kan inte låta en enda medborgare råka ut för att vi får ett rättsosäkert hanterande i domstolarna. Vi måste ta det politiska ansvaret när det gäller att se till att det finns en organisation som fungerar utifrån detta. Då måste vi också konstatera att de små tingsrätterna har, och har haft, stora fördelar. I en föränderlig värld är kompetensutveckling oerhört viktigt. Jag tror att Ragnwi Marcelind och Gunnel Wallin själva och även moderaterna har skrivit under motioner. Mode- raterna - det måste jag säga - var i dag väldigt tydliga i att ett förändringsarbete behövs, och det känns väl- digt skönt att höra. Sedan har man skrivit motioner om bristerna inom rättsväsendet. Man är för dålig när det gäller kvinno- misshandel, man är för dålig på att ta itu med över- grepp mot barn, man är för dålig när det gäller rasis- tisk brottslighet. Domstolarna klarar inte av detta. Man väcker motioner med kritik och säger att detta måste förbättras. Man skriver motioner där man kritiserar att vittnen och målsägande är tvungna att sitta ihop med brottslingen, att det måste vara sepa- rata rum, osv. Men väldigt många av våra små tings- rätter är gamla kulturhus där det här utrymmet inte finns. Det är man mycket väl medveten om. Det är därför förändringar har stoppats upp på många håll. Man kräver förbättringar, man kräver kompetens- höjning, man kräver ökad åtskillnad för att vittnena ska kunna känna sig trygga, men man är inte beredd att ställa upp på en organisation som kan svara upp mot detta. Jag vill ändå fråga er som är så kritiska: Hur ska ni möta de här problemen? Ska ni vänta tills det rasar, tills det inte fungerar, innan man gör någonting? Det kan man inte göra om man tar rättssäkerheten på allvar så att det inte bara är ett fint ord. Man talar om närhet till medborgarna och säger att det är viktigt att de inte har dygnsresor att åka. Men det finns undersökningar som visar att genom- snittssvensken besöker 1,6 gånger, under två gånger, i hela sitt liv en tingsrätt. När ni pratar om närheten och långa resor låter det som om det här vore någon- ting som varje medborgare gör varje vecka. Lite måtta får det väl ändå vara på argumentationen när det gäller närhet. Sätter man det i samband med rätts- säkerhet måste jag säga att det från min och Vänster- partiets sida inte är någon tvekan om att rättssäkerhet- saspekten är det som måste väga väldigt tungt. Ragnwi Marcelind tog upp ett exempel på en om- organisation. Hon tog upp åklagarväsendet när det centraliserades. Det som hänt inom åklagarväsendet är att man förra året hade 17 utbildningsdagar för varje åklagare. Man höjer kompetensen. På vilka områden? Jo, rasistiska brott, brott mot homosexuel- la, brott mot kvinnor - just de områden som vi kräver att man ska bli bättre på. Det är det man har lyckats göra inom åklagarväsendet med en förändrad organi- sation. Hur kan det vara ett exempel på att man inte ska genomföra förändringar för domstolsväsendet? Det har jag väldigt svårt att se. Det är också väldigt viktigt att utvärdera. Det är inte så stor skillnad mellan majoriteten och opposi- tionen. Det gäller om vi ska stanna nu och inte ge- nomföra de förändringar som nu ligger på bordet. När det gäller dem som ligger framåt står det väldigt tyd- ligt att man bör avvakta, såvida det inte är oundgäng- ligt nödvändigt för verksamhetens fullgörande. Då kan jag säga till Anders G Högmark, jag vet att jag kommer att få den frågan, att Värmland är ett sådant ställe där man har lagmän som kommer att gå i pen- sion. Där behöver man nog fundera om man inte behöver ta ställning nu och inte vänta på utvärdering innan man tillsätter någon ny. Fru talman! Jag önskar att debatten kan handla om det som domstolarna egentligen har, det som är grun- den, det som är det viktiga. Det är själva processen inne i domstolarna och en stor rättssäkerhet för alla medborgare, och det är det vi måste sträva efter. 042839539117 N 2010-01-01 00:00:00 171558 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09124/#anf201