2348543 GO09123 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:123 Tisdagen den 12 juni 2000/01 123 2001-06-12 00:00:00 (forts. från 8 §) Kemikaliestrategi för Giftfri miljö (forts. MJU15) C8A92584-F3C2-4C29-847E-1DF6F4334BA7 113 MARIANNE ANDERSSON (c) c Fru talman! Kvicksilver är ett av de giftigaste äm- nen vi känner till. Till skillnad från PCB, DDT och andra gifter bryts det aldrig ned i naturen. Fyra gram kvicksilver - så mycket som ryms i en tesked - är tillräckligt för att förgifta en mindre sjö och göra fisken oätlig. Det kvicksilver som hittills samlats in lagras nu hos SAKAB i väntan på slutförvaring i berggrund. För att kvicksilvret inte ska komma ut på världsmarknaden gäller exportförbud. I propositionen om kemikaliestrategi för Giftfri miljö föreslår regeringen att kvicksilveranvändningen i nyproducerade varor ska upphöra år 2003. Det är ett bra förslag utom när det gäller ett område. Tandvår- den är fortfarande en fredad zon. Förbud mot an- vändningen av kvicksilver inom tandvården diskute- ras inte i propositionen. Ändå använder tandvården ett helt ton kvicksilver varje år. När 4 gram kan för- gifta en sjö innebär definitivt 1 000 kilo nytt kvicksil- ver i kretsloppet varje år miljöproblem som raserar vägen mot ett giftfritt samhälle. Att amalgamet inte finns med kan inte bero på glömska. Kemikalieutredningen, som ligger till grund för propositionen, är mycket tydlig om amalgamet. När det gäller utsläpp av kvicksilver till miljön i Sve- rige är amalgamet numera den dominerande källan. 1995 kom en tredjedel av kvicksilverutsläppen till luft från krematorier, dvs. från amalgam i de avlidnas tänder. Amalgam är även den största källan till kvick- silver i slam. Utredningen föreslår därför att Sverige ska an- mäla ett generellt förbud mot kvicksilver till EU och vidare att Sverige, i den mån ett förbud anses strida mot EU-gemensamma regler, bör åberopa miljöga- ranti. Sverige bör inte undvika att anmäla ett totalför- bud för kvicksilver av skälet att det möjligen kan leda till en prövning i EG-domstolen. Det är först när en fråga förs till domstol som full klarhet kan nås i hur stort utrymme som ges inom miljögarantin. Eftersom kvicksilver är ett av de ämnen vars skadliga effekt är mest väldokumenterad är det särskilt lämpligt att få frågan prövad just vad gäller kvicksilver. Kjell Larsson och Carina Ohlsson har här tidigare talat sig varma för att få gå före i miljöfrågorna. Var- för inte göra det när det gäller amalgamet? Det för- slaget har miljöministern valt att helt bortse från, och Miljöpartiet och Vänstern har varit knäpptysta i frå- gan. Vi hörde lite grann i argumentationen här, men varför har Miljöpartiet inte gjort någonting? Varför har Vänsterpartiet inte agerat? Ni skulle kunna ha gjort det. Sveriges riksdag beslutade 1994 att amalgamet skulle avvecklas till 1997, men inträdet i EU hindrade de planerna. Många av oss som hade jobbat med det tyckte redan 1994 att det var sent. Eftersom amalgam klassas som en medicinteknisk produkt tillämpas inte miljöreglerna, men påverkan på naturen är naturligtvis densamma vare sig kvick- silverutsläppen kommer från en termometer eller från en amalgamfyllning. Den s.k. medicintekniska produkten amalgam be- står till hälften av kvicksilver. Resten är en blandning av koppar, tenn och silver. Materialet blandas först när patienten sitter i tandläkarstolen. Därför kan den- talföretagen helt utan restriktioner skicka rent kvick- silver till tandläkarmottagningarna som om det vore vilken vara som helst, och de gör det också - t.ex. via posten. Ett helt ton kvicksilver distribueras alltså på detta ganska vårdslösa sätt varje år i vårt land och sätts in i munnen på medborgarna. Först när amalgamet blivit avfall gäller ett annat regelverk. Det amalgam som blir över vid behand- lingen och alltså inte får plats i tanden på patienten blir miljöfarligt avfall. Då gäller plötsligt miljölag- stiftningen. I en broschyr från Miljöförvaltningen i Stockholm kan man läsa följande: Hämtning, transport och överlämnande till avfallshanteringsbolaget får endast ske av en transportör som har fått Länsstyrelsens tillstånd att transportera farligt avfall. Eget eller and- ras kvicksilverhaltiga avfall får således inte transpor- teras utan tillstånd av länsstyrelsen. Hur förklarar miljöministern och Carina Ohlsson detta för medborgarna och för oss här i kammaren? Kvicksilver som transporteras till en tandläkarmot- tagning hanteras som vilken vara som helst, medan kvicksilver som transporteras därifrån bara får hante- ras av godkända transportörer. Var finns logiken i detta? Lika ologisk blir tillämpningen av exportförbudet. Allt överblivet kvicksilver omfattas av förbudet och lagras i landet för framtida bergförvar. Men om kvicksilvret ska sättas in i tänder på människor i and- ra länder är det fritt fram för export. Kemikaliein- spektionen har gett dentalföretagen en obegränsad dispens för att exportera kvicksilver till amalgam, och dispensen gäller t.o.m. år 2006. Regeringens förslag i propositionen att kvicksil- veranvändningen i nyproducerade varor ska upphöra år 2003 saknar helt trovärdighet när vi vet att dental- företagen får fortsätta att producera kvicksilver för export ända fram t.o.m. år 2006, och det i obegränsa- de mängder. 1999 och 2000 uppgick den årliga kvicksilverexporten i dentala material till 4,3 ton per år. Detta måste miljöministern naturligtvis känna till. Hur tänker ni försvara detta inför medborgarna, Carina Ohlsson? Hur ska Miljöpartiet och Vänster- partiet inför nästa val förklara för sina väljare att man hittills har stött en sådan politik? En annan politik låg inom räckhåll vid arbetet med propositionen. Kemikalieutredningen visade ju på en framkomlig väg, nämligen att anmäla ett förbud till EU och eventuellt senare försvara den svenska politiken i EG-domstolen. Sverige har speciella geologiska och geografiska förhållanden om gör vårt land mer känsligt för kvick- silverutsläpp än andra länder i EU. Bl.a. har vi redan tusentals sjöar där fisken inte kan ätas utan restriktio- ner. Detta borde inte vara svårt att förklara för EG- domstolen. Ett förbud borde inte heller innebära problem för tandvården. Det finns numera en rad goda ersätt- ningsmaterial för amalgamet, och tandläkarna måste precis som andra yrkesutövare lära sig nya arbets- metoder när samhället förändras. En stor grupp tand- läkare har inte använt amalgam på många år. En av anledningarna till att tandvården vill använ- da amalgam är att det anses som ett billigt material, och det är det också. Att köpa ett halvt kilo kvicksil- ver hos ett dentalföretag kostar 456 kr. Jag måste upprepa detta. 456 kr kostar det att köpa 500 gram kvicksilver. Att omhändertagandet sedan kommer att innebära stora kostnader för samhället ingår inte i kalkylen. Inom miljöpolitiken i dag talar man ofta om att vi måste internalisera de externa kostnaderna. Om det skulle göras för amalgam skulle vi få en helt annan prisbild. Att återta ett kilo kvicksilver i ett krematori- um beräknades t.ex. för många år sedan kosta 50 000 kr. Nu är det förmodligen mer. I gårdagens nummer av Västerbottens-Kuriren finns ett lysande exempel. Umeå kommun har börjat undersöka de föroreningar som 30 års verksamhet vid tandläkarhögskolan lämnat efter sig. I 300 meter avloppsrör har man hittat två kilo kvicksilver. Det kommer att kosta 2 miljoner kronor att sanera. Var- ken kommunen eller tandläkarhögskolan vill betala utan försöker lasta kostnaden på staten. Att sanera avloppsrören i Umeå skulle alltså kosta en halv mil- jon kronor per halvkilo. Lägg det till de 456 kronor- na! Det blir en helt annan kostnadsbild. Vi får en annan bild av vad amalgamanvändningen kostar. Många patienter med dålig ekonomi väljer i dag amalgam för att det är ett billigt material, men räknar man in de externa kostnaderna finner man att valet av amalgam medför en enorm ekonomisk subvention från samhället till kvicksilveranvändningen inom tandvården. De pengarna borde ju användas till att subventionera fyllningar utan gifter. Vi har i många år från Centerpartiets sida krävt förbud mot amalgamanvändning. Dagens beslut måste inkludera att även amalgam avskaffas senast 2003 för att hindra att ännu större kostnader och nya miljöskador drabbar kommande generationer. Fru talman! Jag står självfallet bakom alla reser- vationer där Centerpartiet är med, men jag yrkar för tids vinnande endast bifall till reservation nr 6. 0754692641206 N 2010-01-01 00:00:00 171316 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09123/#anf113