2348539 GO09119 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:119 Fredagen den 1 juni 2000/01 119 2001-06-01 00:00:00 Omskärelse av pojkar 0CD3734A-7CA4-4F5C-827B-598C0EE2BDEC 23 MARGARETA ISRAELSSON (s) s Herr talman! "Det är beklagligt att vissa föräldrar låter omskära sina pojkar. Men det är bättre att pojkar omskärs i sterila miljöer av erfarna fackmän och med bedövning, än att ingreppet sker i ett badrum och utförs av någon svartjobbande kvacksalvare med orena instrument." Orden är inte mina. Det var Thomas Gür som ut- tryckte sin syn på detta ämne i går i Finanstidningen. Hans ord kan sägas symbolisera de känslor och fun- deringar som många uttryckt under de senaste dagar- nas diskussion kring omskärelse av pojkar. Thomas Gür har inte varit ensam om att tycka till. Åsikter har framförts i alla medier, men det har hela tiden stått klart att det vi kallar sakkunskapen inte är enig i den- na fråga. Närmast har detta kunnat avläsas i Läkartid- ningen, där debatten har pågått under ett decennium. Om man bortser från de starka känslor för eller emot som framförs i ett antal av artiklarna i Läkartid- ningen har det också funnits ett resonerande kring vilka insatser som skulle krävas - för barnets, poj- kens, skull. Det har handlat om att undvika att omskä- relsen utförs av någon utan kompetens, om behovet av hygieniska ingrepp och smärtlindring men också om att lyssna till barnets åsikt eller problemet när föräldrarna inte är överens om att ingreppet ska ske. Sverige har ingen lagstiftning kring omskärelse av pojkar, men efter en mycket omdiskuterad dom i september 1997 väcktes kraven på att något borde göras. Det var Högsta domstolen som ogillade ett åtal för misshandel mot en annan man som omskurit sex pojkar. I samband med den allmänna motionstiden sam- ma år lades flera motioner i ämnet. Görel Thurdin motionerade om tillsättandet av en arbetsgrupp, Bar- bro Westerholm om smärtlindring och Yvonne Ru- waida om rätt till manlig omskärelse inom hälso- och sjukvården. Med hänvisning till pågående arbete inom Socialstyrelsen och Statens medicinsk-etiska råd avslog riksdagen samtliga motioner. Rädda Barnen tillskrev justitieministern och före- slog en översyn av lagstiftningen. I november 1998 beslutade regeringen så att tillsätta en arbetsgrupp för att se över hur omskärelse av pojkar bör regleras. I regeringens beslut sägs att det saknas anledning att förbjuda omskärelse av pojkar men att det bör kunna krävas att ingreppet sker under betryggande former när det gäller såväl hygien som bedövning och i en- lighet med vad som kan anses vara barnets bästa. Den interdepartementala arbetsgruppen lade fram sin promemoria i januari förra året och föreslog en ny lag om omskärelse av pojkar "i syfte att skapa garan- tier för att omskärelsen äger rum på ett betryggande sätt i enlighet med vad respekten för barnets bästa kräver. Vi vill betona att vi inte ser någon motsättning mellan de religiöst och kulturellt betingade aspekter- na och respekten för barnets bästa." Jag vill gärna stanna upp där en stund och titta närmare på aspekten "barnets bästa". Barnkonventio- nen har en oerhört stark ställning i vårt land. Då me- nar jag inte bara i lagstiftningen och den offentliga verksamheten utan hos var och en av oss. I denna kammare har vi inte heller tvekat att ta strid för bar- nets rätt när så varit påkallat. Därför anser jag det viktigt att slå fast några punkter. 1. Manlig omskärelse var inte föremål för diskus- sion i samband med framtagandet av barnkon- ventionen. 2. Barnkommittén i Genève har aldrig tagit upp frågan. Den har till uppgift att granska efterlev- naden i de stater som har ratificerat konventio- nen. 3. Den svenska barnkommittén, som tillsattes via krav här i riksdagen, har inte heller gjort några överväganden på området. Den redogör för den dåvarande situationen men ställer inga krav. 4. Inga krav på förbud har väckts i motion eller fråga här i riksdagen - inte heller i samband med denna proposition. Det är denna samsyn som legat till grund för ar- betet med den här frågan. Jag vill därför passa på och tacka mina kolleger i övriga partier i utskottet för ett konstruktivt samarbete. Med barnets bästa för ögonen har vi granskat propositionen och motioner och gjort de förbättringar som vi ansett nödvändiga. Det handlar om att smärtlindring alltid måste ges. Detta ska ombesörjas av legitimerad läkare eller sjuk- sköterska. Här fanns en oklarhet i propositionen som vi nu tagit bort. Vi anser inte att det ska lagregleras om särskild kompetens för läkare för att få utföra omskärelsen. Samma kompetens måste krävas som för ingrepp som sker av medicinska skäl, men att det inte ska regleras i lag utan skötas inom hälso- och sjukvården. Vi föreslår också att regeringen ska ges i uppdrag att efter fyra år återkomma till riksdagen med en bred redovisning av erfarenheterna av lagregleringen. Här har ju, bl.a. i en motion och av professor Yngve Ho- fvander, framförts synpunkter om en tillfällig lag- stiftning. Jag anser att det är ett viktigt steg vi tagit när nu riksdagens partier enats om att begära denna redovis- ning och på så vis möjliggöra en utvärdering av lag- stiftningen. Vi ska stifta lagar som står i samklang med rättsuppfattningen i det omgivande samhället. Herr talman! Jag vill med det anförda yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservatio- nen. Samtidigt kan jag konstatera att under de sex minuter som har talat har det omskurits ungefär 140 pojkar runtom på vår jord. 0634917636517 N 2010-01-01 00:00:00 170946 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09119/#anf23