<anforande>
<dok_hangar_id>2348539</dok_hangar_id>
<dok_id>GO09119</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:119 Fredagen den 1 juni</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>119</dok_nummer>
<dok_datum>2001-06-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa ändringar i alkohollagen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>FCD2EBEF-64EE-4A0C-AD4A-1A48F81E64C0</anforande_id>
<anforande_nummer>115</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN MAGNUSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det känns lite ansvarsfullt att vara sist
anmälde talare i det här ämnet, eftersom det beror på
hur länge jag håller på när vi får åka hem och ha
pingstledigt. Jag ska definitivt begränsa mig till de
fem minuter som jag har anmält.
Jag vill gärna säga att trots en del profetior och
uttalanden måste man konstatera att den svenska
alkoholpolitiken, såsom den har förts under 1900-
talet och fram tills nu, har varit framgångsrik. Vi har
en mindre omfattning av skadorna och en nyktrare
trafik än de flesta jämförbara länder ute i Europa.
Trots detta är en av huvudteserna från dem som
nu opponerar sig mot den svenska alkoholpolitiken
att vi ska europeisera den svenska alkoholpolitiken
och anpassa oss till Europavanorna. Såvitt jag kan
bedöma, och jag får stöd av all vetenskap och beprö-
vad erfarenhet, kommer en sådan anpassning också
att leda till en anpassning beträffande omfattningen
av skadorna. Och det finns väl egentligen ingen som
vill ha det på det sättet.
Bekymret i den svenska alkoholpolitiska debatten
i dag är ju att så få bekänner sig till att restriktioner
och begränsningar faktiskt är till nytta och så många
blir lockade av den lobbyverksamhet som alkoholka-
pitalet ägnar sig åt. De säger att det inte finns något
samband mellan konsumtionen och skadorna och att
all alkoholpolitik ska inriktas mot skadorna. Den
svenska, av riksdagen beslutade, alkoholpolitiken -
och den var ju alla partier eniga om under ganska
lång tid - bygger ju på den s.k. totalkonsumtionsteo-
rin, nämligen att ju högre alkoholkonsumtionen är,
desto mer skador får vi.
Det finns ingen vetenskap som hittills har gendri-
vit den tesen. Det har gjorts många försök, men den
gäller alltfort. Det är väl ingen tvekan om att det var
ett bra beslut i slutet av 70-talet, 1977, när riksdagen
bestämde sig för det här sambandet, så att politiken
kunde baseras på de erfarenheterna.
Beslutet om lördagsstängt var också en följd av de
dystra sociala erfarenheter som svenska folket hade
av den mellanölsperiod som började i mitten av 60-
talet och som i varje fall vi som har varit med några
år i gamet kan konstatera var en olycka för många
människor i det här landet.
Fru talman! Den här kommersialiseringen har nu
vunnit insteg på flera områden. Vi har genom EU-
anslutningen tvingats ge upp en del av våra alkohol-
monopol som vi tidigare hade, partihandelsmonopolet
bl.a. och en del andra. Det har kunnat vara uthärdligt i
sig eftersom vi tillsammans, utan moderaterna, ändå
har lyckats bevara det statliga monopolet för System-
bolaget. Trots att experterna på EG-rätt och annat i
god tid dömde ut Systembolaget och sade att det inte
kommer att vara tillåtet i EU, lyckades vi ändå genom
gemensamma ansträngningar och partiledarinsatser få
domstolen att förstå vad den här frågan handlade om
sett ur svensk synpunkt. Och vi kunde alltså klara
monopolet.
Fru talman! Jag vill gärna säga att jag känner en
viss uppgivenhet kring alkoholpolitiken en sådan här
dag. Jag vill inte påstå att lördagsöppet kommer att
innebära en stor turning point i den här frågan, men
det känns som en viss uppgivenhet. Det är väl ingen
tvekan om att de som driver de här frågorna hårdast
också får vara de som måste ta ansvaret för vilka
följder ett sådant här beslut kan få.
Allra sist, fru talman, vill jag - och det är möjligt
att jag behöver ta i anspråk några sekunder av
pingstledigheten - säga att ibland blir man lite förvå-
nad. De vanliga kommersiella lagarna är väl att ju
mer man har öppet i en butik och har hyggligt med
kunder, desto mer säljer man. Nu tycks tesen vara att
Systembolaget ska vara öppet under längre tid, men
man ska egentligen inte sälja mer. Jag hörde en före-
trädare för Systembolaget säga det i någon morgon-
sändning. Man ska alltså ha öppet under längre tid,
men man ska inte sälja mer. Frågan är om det är en
ny ekonomisk lag som håller på att ta form i det här
sammanhanget.
Dessutom skulle jag vilja tillåta mig att säga att
tesen om att det här ska angripa svartspritkonsumtio-
nen är lovvärd och angelägen, men frågan är - efter-
som man under den här försöksperioden inte har ökat
försäljningen i någon större omfattning - om det har
angripit svartspritkonsumtionen, eller är detta bara ett
humbugresonemang som syftar till att i praktiken få
öppna systembutikerna och öka möjligheterna till
inköp där. Jag ställer mig lite tveksam till en del av de
resonemang som nu förs.
Allra sist ska jag säga att jag stöder de två punkter
i betänkandet där min och Nils-Erik Söderqvists mo-
tion har tillstyrkts. Men jag ska också deklarera att
jag avser att stödja reservation 4 i omröstningen.

</anforandetext>
<intressent_id>0502770250503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>171038</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09119/#anf115</protokoll_url_www>
</anforande>
