2348538 GO09118 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:118 Torsdagen den 31 maj 2000/01 118 2001-05-31 00:00:00 Förlängd giltighetstid för vissa bestäm- melser om kommunala bostadsföretag 896B99E9-AFC5-4C9C-8D95-787E4AA151BE 182 STEN LUNDSTRÖM (v) v Fru talman! Den här debatten handlar om två sa- ker. Den gäller för det första hur vi ska kunna garan- tera individens rätt till bostad, och för det andra hur vi ska kunna definiera det kommunala självstyret. Efter att ha lyssnat på debatten kan man konstate- ra att för de borgerliga partierna är detta uppenbarli- gen en ganska lätt fråga. Marknaden löser det mesta. Om vi privatiserar och säljer ut offentlig egendom så är alla problem som bortblåsta. Uppenbarligen är bristen på insikt i och kunskap om hur och varför den sociala bostadspolitiken växte fram och därmed ska- pade goda förutsättningar för alla att få tillgång till en god bostad till en rimlig kostnad lika med noll hos de borgerliga partierna. Förlängningen av stopplagstiftningen är enligt vårt sätt att se det nödvändig för att skapa rådrum och förutsättningar för att formulera en strategi för allas rätt till boende. Bl.a. därför yrkar jag bifall till majo- ritetens förslag i betänkandet. Fru talman! Den sociala bostadspolitiken växte fram som ett svar på de svårigheter som stora grupper i samhället hade att få tillgång till bra bostäder och för att motverka plånbokens makt över boendet. Bo- staden är tillsammans med vård, omsorg och utbild- ning en förutsättning för att skapa ett jämlikt och jämställt samhälle där alla har lika förutsättningar att förverkliga sina livsprojekt. Den svenska bostadspolitiken utformades efter principen att staten stod för finansiering och lagstift- ning och kommunerna tillsammans med andra aktörer svarade för att bostäder blev tillgängliga för kommu- nens medborgare. I den processen blev de kommunala bostadsföre- tagen en helt avgörande faktor just för att tillgodose allas rätt till en god bostad. Fru talman! Under många år var denna uppdel- ning och inriktning inte ifrågasatt, utan i stort sett alla aktörer var överens om betydelsen av de allmännytti- ga bostadsföretagen. Men under 1990-talet har stora förändringar skett i den sociala bostadspolitiken, som framför allt inneburit en ökad marknadsanpassning där hyresgästerna har drabbats hårt. Skattereformen i kombination med försämrat skydd för de boende och för blivande hyresgäster har skapat en osund bo- stadsmarknad. Vänsterpartiet har under dessa år ständigt varnat för vad som håller på att ske, och försökt att återupp- rätta den sociala bostadspolitiken. I dag ser vi trots allt en viss framgång för vår envishet. Förslaget om statligt investeringsstöd för nybyggnation och över- syn av regler för allmännyttan för att kunna bevara en del av bostadsmarknaden fungerande enligt själv- kostnadsprincipen är två steg mot en ny social bo- stadspolitik som vi välkomnar. Förhoppningsvis kommer vi även att nå framsteg när det gäller våra krav på obligatoriska boendeplaneringsprogram och en lagstiftning om kommunernas rätt till bostadsan- visning. Ska jag tolka Yvonne Ångström välvilligt så har uppenbarligen Folkpartiet numera också ställt sig bakom rätten till bostadsanvisningsavtal för kommu- nerna. På något annat sätt kan man nämligen inte garantera att kommunerna får tillgång till några bo- städer när allmännyttan är borta. Fru talman! Precis som det står i betänkandet har vi ingenting emot att kommunerna på olika sätt ut- vecklar sina bostadsföretag och att nya former av allmännytta växer fram. För oss vänsterpartister är det en självklarhet att de boende får en ökad makt över sitt boende. Däremot är vi övertygade om att detta bäst sker inom en bevarad och utvecklad allmännytta. För oss utgår makten från delaktighet och inte från ägandet. Utifrån detta ser vi med stor oro på hur alltmer av allmännyttan säljs ut. Enligt Hyresgästföreningens beräkningar i mars i år är det mycket stora försälj- ningar på gång. Redan tidigare har sju allmännyttiga bostadsföretag med ca 13 000 lägenheter sålts ut av kommunerna, varav de flesta finns i Stockholmsregi- onen. Till detta kommer en försäljning av delar av beståndet med ca 24 000 lägenheter. Totalt har alltså 37 000 allmännyttiga lägenheter sålts ut redan. Om stopplagstiftningen skulle ha upphört, som re- servanterna vill, så kommer ytterligare stora försälj- ningar. Hyresgästföreningen bedömer i dagsläget att 16 allmännyttiga kommunalägda bostadsföretag med ca 90 000 lägenheter kommer att säljas ut helt. Nio av dem, med sammanlagt 76 000 lägenheter, finns i Stockholmsregionen. Till detta kommer ombildning- arna av allmännyttiga hyreslägenheter till bostadsrät- ter, som nu också börjar sprida sig till Stockholms förorter, enligt Hyresgästföreningen i Storstockholm. Räknar man in de lägenheterna så är det ytterligare 20 000 lägenheter. Det motsvarar ungefär hälften av de allmännyttiga lägenheterna i Stockholmsregionen. Utanför Stockholmsregionen är det största företa- get som är i riskzonen just nu Förbo, som ägs av Härryda, Kungälvs, Lerums och Mölndals kommu- ner. Vid sidan av försäljning av hela företag pågår diskussioner nu om utförsäljning av delar av företa- gen i elva kommuner. Det berör ca 15 000 lägenheter. Totalt sett kan alltså ytterligare drygt 120 000 all- männyttiga lägenheter försvinna under det närmaste året om stopplagstiftningen försvinner. Fru talman! Historiskt sett har allmännyttan stått för skapandet av bostäder åt alla grupper. Med den utförsäljning som pågår och oviljan att låta allmän- nyttan växa, framför allt i Storstockholmsregionen, ökar problemen på bostadsmarknaden. Alltfler grup- per kommer att få svårigheter att skaffa en bra bostad till en rimlig kostnad. Vi kan konstatera att i de allmännyttiga bostads- bolagen i Stockholm har man genererat en vinst på 4 miljarder kronor som borde användas, inte för att genomföra allmän kommunal verksamhet som Sten Andersson föreslår utan som investeringar i ny- och ombyggnadsprojekt, för att skapa ett billigt och bra boende åt fler i Stockholmsregionen. I stället för att använda allmännyttan som ett verktyg för att lösa bostadsproblemen väljer man att låta marknaden styra, och skapar på det sättet bara förutsättningar för byggande av bostäder åt ett litet fåtal människor med mycket goda inkomster. All- männyttan har inte bara varit ett kommunalt redskap för att garantera allas rätt till ett gott boende, utan kanske framför allt ett av statens verktyg för att klara det nationella målet för bostadspolitiken. Därför har statsmakten under flera decennier skjutit till medel för att stödja och bygga upp allmännyttan. Att då, som ni borgare vill, bara acceptera en ut- försäljning och nedmontering av allmännyttan och därmed en nedmontering av den sociala bostadspoli- tiken är fullständigt orimligt. En sådan politik leder ofelbart till problem inte bara för de boende och för dem som i framtiden vill ha någonstans att bo utan också för den tillväxt som ni i andra sammanhang alltid så varmt omhuldar. Fru talman! I regeringsformens 1 kap. 2 § står att det ska särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö. Denna grundlagsskrivning bör tolkas så att rätten till bostad ska gälla alla och denna rätt ska garanteras av det allmänna, dvs. stat och kommun. För oss vänsterpartister är det en självklarhet att individens rätt till bostad måste regleras inom ramen för det kommunala självstyret, precis som vi reglerar skolan och socialtjänsten. Enligt vårt sätt att se det är det fullt rimligt att staten ålägger kommuner att bibe- hålla och utveckla de allmännyttiga bostadsföretagen. Efter att ha hört de borgerliga debattörerna kvar- står några frågor. Hur tänker ni garantera allas rätt till boende när ni samtidigt inte är beredda att bevara de allmännyttiga bostadsföretagen? Hur tänker ni värna bruksvärdesprincipen för hyressättningen när ni har sålt ut allmännyttan? I ett ärende som kommer upp om ett par veckor i kammaren - detta om Heby kommun - hävdar ni att den lokala folkopinionen ska få ett större inflytande. Och det är väl bra på sätt och vis. På vilket sätt tänker ni då låta folkopinionen mot utförsäljningen av all- männyttan i Stockholm få slå igenom? 62 % av stockholmarna generellt är emot en utförsäljning av de kommunala lägenheterna och 65 % är emot infö- randet av marknadshyrorna, enligt en TEMO- undersökning som gjordes mellan den 9 och 24 janua- ri i år. Kan det vara så att det bara är när folkopinio- nen tycker som ni själva som den är viktig att efterle- va? Är ni medvetna om att er marknadsfundamenta- lism med avregleringar och privatiseringar är en av grundorsakerna till de problem som vi i dag har på bostadsmarknaden? 0489096664719 N 2010-01-01 00:00:00 170860 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09118/#anf182