2348538 GO09118 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:118 Torsdagen den 31 maj 2000/01 118 2001-05-31 00:00:00 Förändring av aktiestrukturen i SAS 078371C6-210C-4B12-92BF-8179EB90D229 153 PER-RICHARD MOLÉN (m) m Herr talman! Den förändring av ägarstrukturen hos SAS som vi nu ska diskutera är ett steg i rätt riktning. Vi moderater tycker dock att steget är något för litet. SAS har under många år haft en snårig ägar- krets bestående av tre nordiska stater med var sitt nationellt börsnoterat bolag där de tre nordiska stater- na haft ett 50-procentigt ägande. Sedan har vi haft en privat ägarkrets med huvudsakligen privata ägare i Danmark, Sverige och Norge. Den av regeringen föreslagna förändringen leder till att de tre nationella bolagen försvinner och att ett skandinaviskt bolag bildas med säte i Sverige. De statliga och privata ägarandelarna kommer dock att vara precis desamma som tidigare. Regeringens motivering för förändringen, som är intressant och värd ett studium, är att SAS ska ges samma förutsättningar som andra flygbolag, anpassa sig lättare till en ökad avreglering. Man ska klara sig i en hårdnande konkurrens. Man ska få lättare att kon- solidera sig och att klara strukturella förändringar. Man ska kunna uppnå slagkraftigare och effektivare enheter och uppnå en ökad riskspridning. Vi moderater ställer oss helt bakom dessa motiv för förändringen av ägarstrukturen inom SAS, där- emot är vi inte övertygade om att regeringen inte drar de rätta konsekvenserna. Man stannar på halva vägen och detta bidrar till att ett antal av angivna syften inte kommer att kunna förverkligas. Vi moderater anser, att de nordiska staterna helt skulle ha avstått från sitt 50-procentiga ägande och låtit SAS privatiseras i dess helhet. De frågor vi ställt oss i samband med behandling- en av regeringens proposition är följande: Vad är det som gör SAS starkare med ett statligt hälftendelägande? Ingenting, enligt vår mening, talar för detta. Erfarenheten talar för det motsatta. Kommer SAS att snabbare konsolideras med ett bibehållet statligt hälftendelägarskap? Svaret är: Verkligheten talar ett annat språk. Kommer inte större riskspridning, större globalitet och slagkraftigare och effektivare enheter att åstad- kommas bättre om SAS vore helt privatiserat? Där är det moderata svaret ja. Erfarenheten har visat det. Ökar möjligheten att delta aktivt i affärer som gäller företagsförvärv och fusioner med egna aktier som betalningsmedel om det statliga ägandet ligger kvar på 50 %? Man kan fråga sig om staten vid såda- na tillfällen ska använda skattebetalarnas pengar för att delta i de nyemissioner som kan vara nödvändiga. Kommer inte SAS att bli en tungrodd koloss att hantera vid företagsförvärv om man dels ska för- handla om uppköp av eller samgående med andra flygbolag, dels ska föra samtal med tre staters rege- ringar? Jag tycker svaret i sig är uppenbart om man ser till affärsmässigheten. Det blir inte lätt för SAS i den situationen. Herr talman! Låt mig ta Telia som exempel. Det visar sig i dag att socialisternas försvar av ett dominerande ägande i Telia under de senaste två åren har begränsat Telias möjligheter att hävda sig på en marknad med många och stora konkurrenter. Uppköp av andra bolag har inte kunnat ske genom betalning med egna aktier - något som är synnerligen vanligt vid fusioner mellan stora bolag, där förvärven kan kosta 10-tals eller hundratals miljarder kronor. De socialistiska ambitionerna att äga kommersi- ella bolag går inte att förena med den praxis, som utvecklats bland de transnationella bolagen. Hänger man inte med i den mördande konkurrensen är man på sikt en förlorare, och vi moderater vill varken se Telia, SAS eller den svenska staten som företrädare för skattebetalarna som förlorare. Har man sagt A så får man säga B, och det leder klart till en privatisering av SAS. Den självdestruktiva vandringen som socialdemo- kraterna anträtt längs en alltmer murken socialistisk återvändsgränd, kantad av ideologiskt ålderstiget statsägande av kommersiella bolag har vad gäller Telia lett till att den socialdemokratiska riksdags- gruppen i sin helhet har gått i väggen. Den tvingas nu backa tillbaka och halvt förblindade se ljuset från den farbara marknadsvägen, där privata aktörer snabbt och behändigt orienterar sig fram till kommersiella fördelar. Den verklighet för Telia som grinat illa i socialis- tiska anleten, och som de nu tvingas acceptera, kom- mer också att gälla SAS. Det kommer inte under de närmaste åren att gå att bibehålla ett 50-procentigt statligt ägande uppdelat på tre stater, om SAS ska kunna hänga med i de struktu- rella förändringar som flygbranschen kommer att undergå. De globala bolagen kommer att bli större och färre, och det gäller att äta eller ätas. De snabb- fotade bolagen kommer att vinna. Är det någon uti- från de erfarenheter vi har av statligt ägande som tror att ett 50-procentigt statligt ägande i SAS ska kunna vara en faktor som gör SAS bättre förberett för en hårdnande internationell konkurrens på flygområdet? Herr talman! Vi moderater hälsar den förändring som ägandet i SAS nu innebär med tillfredsställelse. Den är ett steg i rätt riktning men tyvärr inte tillräck- ligt långtgående. Vi vill, som jag tidigare har sagt, att hela SAS ska privatiseras. Det är aktieägarna och inte de svenska skattebetalarna som ska stå riskerna när SAS framöver kommer att tvingas till affärer där risktagandet ökar. Det är inte de svenska skattebeta- larna som ska vara med och betala vid kommande nyemissioner utan det är privata risktagare. Det är värt att notera att samtliga borgerliga parti- er delar uppfattningen att SAS bör privatiseras. Jag yrkar därför bifall till betänkandets enda re- servation som Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet gemensamt står bakom. 0988598877109 N 2010-01-01 00:00:00 170831 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09118/#anf153