2348537 GO09117 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:117 Onsdagen den 30 maj 2000/01 117 2001-05-30 00:00:00 Granskningsbetänkande AFF5983E-C1C2-4D79-BC73-8C19897E9F74 7 KENNETH KVIST (v) v Fru talman! Om vikten av den granskning av re- geringen som konstitutionsutskottet sysslar med finns det inga delade meningar. Ett av utskottets tunga åligganden är naturligtvis att se till att regeringen utövar sitt ämbete enligt de regler och lagar som finns. Man kan säga att granskningen den här gången ändå ger en ganska hygglig bild vid handen. Förvisso brister det i en del avseenden. Framför allt rör sig bristerna kring lagen om offentlig upphandling. Det brister en del bl.a. i dokumentationen i vissa av de- partementen. Ändå kan man kanske vara lite hovsam i sin kri- tik. När utskottets ordförande går fram och säger att regeringen med stor frejdighet för sina ideal driver en politik - eller hur han nu uttryckte sig - där regler inte längre tycks spela roll vill jag erinra om följande. Under de senaste 15 åren har varje år 25-40 gransk- ningsanmälningar inlämnats mot olika regeringar. I år behandlar vi 17, eller 16 - 2 är hopslagna. Det betyder att det i år är ett mindre antal anmälningar än vi brukar ha. Dessutom riktas kritik bara i några få av dessa anmälningar. Konstitutionsutskottet har alltså funnit att flera av anmälningarna inte ger anledning till kritik. Man kan således inte göra en generell bild av att politiken tycks gå mot en sorts konstitutionellt eller formellt förfall - att man driver en politik där reglerna spelar en allt mindre roll. Detta stämmer inte; då borde ju bilden vara en annan i KU:s betän- kande. Det borde vara flera anmälningar och flera som leder över i oundvikliga kritiska slutsatser. När vi granskar regeringen har vi naturligtvis all- tid en plikt att också lite grann reflektera över vår egen roll - om den granskningsverksamhet som vi utför överensstämmer med de principer som författ- ningarna ger för granskningen, dvs. att granskningen framför allt har ett konstitutionellt innehåll och inte är politiserad. Man kan också se lite grann på de anmälningar som vi får in. I en akademisk uppsats inför statsveten- skapliga institutionen vid Stockholms universitet för några år sedan försökte författarna katalogisera de olika anmälningarna. De grupperades i tre avseenden. En grupp var legalistiskt överensstämmande anmäl- ningar, dvs. helt KU-relaterade anmälningar. Vidare var det så att säga osäkra anmälningar och politisera- de anmälningar. Man kom i materialet - jag tror att det sträckte sig till år 1994 - fram till att ungefär en fjärdedel av anmälningarna var politiserade anmälningar - anmäl- ningar, som alltså inte direkt rörde sig inom KU:s domäner och som inte reste någon preciserad miss- tanke mot något statsråd eller mot regeringens tjäns- teutövning. En granskning av de 16 eller 17 anmäl- ningar som föreligger för årets granskning ska man som aktiv ledamot i konstitutionsutskottet kanske inte göra utifrån de här olika klassifikationerna därför att det alltid kan tas som intäkt för att man något är part i målet. Den känsla jag får när jag läser igenom anmäl- ningarna och relaterar till de olika klasserna är att den andel som skulle grupperas som nummer tre och som nummer två, dvs. icke KU-relaterade respektive "osäkra" anmälningar, är större den här gången jäm- fört med hur det tidigare varit. Det skulle vara intressant att se om någon stats- vetare, som har en mera objektiv eller neutral stämpel än vad jag kanske skulle ha, skulle göra en sådan undersökning. Men det är i varje fall en känsla man får när man försöker bena ut de olika anmälningarna. Vi har alltså anledning att se över granskningsin- stitutet. Vår granskning kanske måste skärpas upp så att vi i riksdagen för en diskussion i varje partigrupp om vikten av granskning, vikten av att man så fort man ser någonting som är tvivelaktigt i konstitutio- nell mening ser till att det anmäls. Jag vill inte säga att det är en trend att antalet anmälningar går ned därför att det är få i år. Men man kan säga att det i varje fall inte reflekterar att det upplevs som ett stort problem, en stor oordning och stor brist på respekt för lagarna som regeringen visar upp. Det anförs, och det har tidigare polemik varit inne på, att det varit ganska många anmälningar mot stats- rådet Rosengren. Det där måste man också reflektera över. Jag har i en tidigare debatt tagit upp att man i den allmänna debatten, i mediebilden och i den poli- tiska debatten präglar en bild av en person. Sedan utgår man ifrån denna präglade bild, vill på olika sätt förstärka denna bild och så agerar man därefter, både för att förstärka denna bild och för att därmed natur- ligtvis få politiska angreppspunkter. Jag tror att mycket av granskningen av Rosengren också ligger i närheten av sådana strävanden. Det finns t.ex. en anmälan där man bara rent generellt säger att någonting tycks vara fel i Näringsdeparte- mentet i stort sett och att vi behöver granska Närings- departementet som beredningsorgan. Då är det verk- ligen fråga om en generell granskning. Man kunde lika gärna, om det skulle ha varit Danmark, travestera Hamlet och säga att something is rotten in the state of Denmark. Man skulle kunna göra en granskningsan- mälan och säga att någonting tycks vara ruttet i Sve- rige, så granska det, kära KU! Att ha det på den nivån tror jag inte är bra för granskningen. Granskningens utgångspunkt blir ganska svår om det ligger på det planet. Kritiken av Näringsdepartementet när det gäller den stora affären Telia är viktig och allvarlig från utskottsmajoritetens sida. Minoritetens reservation verkar vara en jakt efter att vara liksom lite konungs- ligare till, lite mera kritisk, men den innehåller egent- ligen inte något större i sak som har upptäckts som majoriteten på något sätt skulle ha dolt. Däremot tror jag i likhet med Göran Magnusson att granskningen inte ska syssla med vilken person- lighetstyp som ett enskilt statsråd är. Jag tror inte att granskningen vinner på att vi analyserar ledamöter i regeringen med att det är något i ens person som gör denne till en gränsvandrare i det som konstitutionsut- skottet har att syssla med, som utskottets ordförande något dunkelt uttryckte det. Det skulle betyda att ministern talar spontant. Såvitt jag förstår är det inga konstitutionella problem med spontanitet. Det finns inget som förbjuder det eller att ett statsråd tar sådana initiativ som visar att han snarare inte riktigt har för- stått sin roll som statsråd. Det finns egentligen ingen- ting i resultaten av granskningen som tyder på att det skulle vara fallet och att sådana generella omdömen skulle ha någon fakticitet i sig. Tvärtom är det så att de tycks vara av den naturen att man präglar en bild av en person, sedan gäller det att förstärka den, och de som har en annan bild slätar över den, de är inte med i kritiken. Majoriteten har en bestämd kritik av vissa inslag i Näringsdepartementets verksamhet men går inte så långt och deltar inte i den här stigmatiseringen av personligheter, vilket inte heller är KU:s uppgift. Fru talman! Med dessa anmärkningar yrkar vi på godkännande av utskottets anmälan utom i de avse- enden som Mats Einarsson kommer att redogöra för närmare under debatten. Vi har en reservation i be- tänkandet, men i övrigt har vi kunnat ansluta oss till bedömningarna. Vad granskningen kommer fram till generellt är att även om det i vissa avseenden finns brister är de av begränsad natur och att svensken och den svenske väljaren kan sova relativt gott. Rege- ringsmakten utövas under lagarna, och det är i huvud- sak ett gott betyg. 0544752215503 N 2010-01-01 00:00:00 170506 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09117/#anf7