2348537 GO09117 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:117 Onsdagen den 30 maj 2000/01 117 2001-05-30 00:00:00 Granskningsbetänkande 24D96476-9AA1-40BE-B3F8-D9AFD6ACCD91 25 PER LAGER (mp) mp Fru talman! I betänkandet KU20 med vårens granskning av ministrarna finns fyra reservationer från den borgerliga gruppen, två reservationer från mp och v och en reservation från s och v, då Miljö- partiet som vågmästare bildat majoritet med de bor- gerliga partierna. Den huvudsakliga kritiken i vårens granskning handlar om hur regeringens handläggning visat brister vad gäller mål, upphandlingsrutiner och dokumenta- tion, men också i förutseende agerande och tydlig information. Vi hade från början 18 granskningsärenden, men som Kenneth Kvist påpekade har vi numera 16 eller 17. Jag vet inte vilket antal det blev, men vi får väl hålla oss till 17. Av dessa ärenden är vi helt överens i bedömning- en vad det gäller 9 stycken. Det är ganska många. Det får gälla som ett ganska gott betyg, även om det en- ligt min mening borde ha varit möjligt att samman- jämka åsikterna i fler ärenden. Det finns en lovvärd tendens, fru talman, i arbets- processen, och det är att vi efter all faktagenomgång och de särskilda utfrågningar vi haft söker just en gemensam utskottslinje. Men när vi efter många för- sök att bli överens trots allt inte lyckas blir effekten ofta i stället en polarisering av de olika ståndpunkter- na. Detta kan möjligen ses som något av en politisk nödvändighet men fjärmar samtidigt bedömningarna mer än behövligt från den kompromissande grundin- ställningen. En sammanjämkad hållning innebär ofta visst mått av förståelse och överseende samtidigt med varnande anmärkningar och i vissa fall kritik av re- spektive ansvarig minister i klara ordalag. Jag anser att vi har ett särskilt stort ansvar just när det gäller att försöka komma överens i bedömningarna för att kun- na leva upp till KU:s centrala roll som granskare av regeringsmakten. Vårt uppdrag är ju i botten att ef- fektivisera regeringsmakten. Våra bedömningar borde därför inte kunna kopp- las till den partipolitiska rollen utan i huvudsak vara uttryck för utskottsledamöternas samlade klokskap och avvägningar. Men vi är inte heller en domstol. Möjligen är detta en önskedröm. Det parti- och blockpolitiska inflytandet är tydligen något vi får leva med i KU, och ett resultat av att vi faktiskt är politi- ker. Jag tycker att det som Ingvar Svensson sade om att vi inte får hyckla med dessa saker utan måste tala öppet om dem var viktigt. Jag har i tidigare granskningsdebatter också nämnt den särskilda position som just Miljöpartiet under denna mandatperiod fått som vågmästare i utskottet. Det har också raljerats över vad jag har sagt tidigare. Men faktum kvarstår att Miljöpartiet inte har någon naturlig hemvist i det ena eller andra politiska blocket. Jag vänder mig emot att jag inrangerades bland de socialistiska partierna av Ingvar Svensson. Han vet mycket väl att Miljöpartiet inte är ett socia- listiskt parti. Men detta gör mig också fri att försöka samman- jämka skiljaktiga meningar där det alls funnits möj- ligheter, och det har jag försökt. I ett flertal fall har detta till sist, när det inte gått att finna en gemensam bedömning, inneburit att jag kommit med en egen kompromisslinje som i praktiken handlat om en för- ändring eller bearbetning av något förslag. Oftast har det varit socialdemokraternas och Vänsterns text, där jag har kunnat finna just grundtexten som underlag för en något skarpare formulerad slutsats. Det handlar ofta om en skärpning i bedömningarna. Alla som varit med i KU:s hantering vet hur detta har gått till och att det är så som jag har agerat. Med uttalad kritik för det som vi verkligen har haft otvis- tigt underlag för har jag ansett att det har varit den rimligaste vägen. När det gäller statsministerns upp- maning till kommunerna angående socialbidraget fann jag i stället en rimligare hållning tillsammans med de borgerliga partierna, och då har det i stället handlat om att mildra en i mitt tycke överdriven kri- tik. Det är ju så här vi kommer överens. Något annat sker inte. Det är så här vi löser problemet med olika ståndpunkter för att försöka finna gemensamma. I två andra ärenden har jag reserverat mig till- sammans med Vänstern. Det ena handlar om något regeringen lovade i en hushållsbroschyr inför folkom- röstningen om EU-medlemskap - något som den inte stod för. Den frågan kommer Birger Schlaug, som var anmälare, att närmare gå in på senare i debatten. Den andra frågan avser krigsmaterielexporten till Na- toländer i samband med Natos bombningar av Jugo- slavien. Inga andra ledamöter i utskottet har haft förståelse för den kritik som jag har varit med om att framföra i dessa två ärenden. Det kan också ge anledning till funderingar. Är det våra partiers - i detta fall Vänsterns och Miljö- partiets - särskilda kritiska hållning till EU respektive vapenexport som gör att vi här skiljer ut oss och bil- dar ett minoritetsblock? Varför delar inga andra le- damöter den kritik som vi anser borde vara självklar med anledning av det underlag vi studerat noga till- sammans? Här, precis som jag nämnt tidigare, kan den politiska rollen misstänkas ta över försök till att förhålla sig mer objektivt till frågorna. Vi ledamöter i utskottet borde naturligtvis alla ständigt fundera ige- nom våra roller och vårt ansvar och ägna oss lite mer åt vad man skulle kunna kalla självkritisk eftertanke. Fru talman! Jag vill ändå lovorda de ärliga an- strängningar som jag uppfattat att alla gjort under arbetets gång i försök att finna just enhetliga bedöm- ningar. Vårt gemensamma intresse när det gäller granskningsuppdraget till KU måste vara att upprätt- hålla integriteten och en hög trovärdighet och så långt det bara är möjligt agera som enskilda ledamöter bortom partipolitiska hänsyn. Jag kommer inte, fru talman, att yrka på godkän- nande av anmälan i de reservationer som jag står med på i betänkandet, men jag står givetvis bakom dem, och om någon yrkar på godkännande av anmälan i de reservationerna kommer jag självklart att rösta för detta. Men jag tycker det som Göran Magnusson tog upp och som vi har diskuterat många gånger i KU var intressant. Hur ska vi hantera granskningsbetänkandet i kammaren? Det är ju så att det är en anmälan vi gör. Ska vi ändå ha reservationer som vi röstar om? Det känns inte riktigt. Det har varit så bl.a. för att vi vill initiera en debatt och föra ut frågorna och med hjälp av reser- vationerna skapa en diskussion som ger lite mer än om vi bara hade konstaterat vad vi har kommit över- ens om eller inte kommit överens om i utskottet. Jag tycker att detta är så viktigt att jag håller med Göran Magnusson. Det var fler här som nämnde detta. Jag tror att Ingvar Svensson och även Folkpar- tiets representant har nämnt det. Det är viktigt att vi hanterar vår långa hårda diskussion i KU på rätt sätt och att vi kan hantera den på ett sätt som är rimligt här när vi kommer till kammaren. Därmed, fru talman, tackar jag för mig. Jag vill återkomma i de särskilda frågorna senare. 075043103804 N 2010-01-01 00:00:00 170524 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09117/#anf25