<anforande>
<dok_hangar_id>2348537</dok_hangar_id>
<dok_id>GO09117</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:117 Onsdagen den 30 maj</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>117</dok_nummer>
<dok_datum>2001-05-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Inköp av bränsle och alkohol utan punkt- skatt, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>FC225A46-8BC6-42F9-86E6-8C1C48D81CFA</anforande_id>
<anforande_nummer>174</anforande_nummer>
<talare>Margareta Cederfelt (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Återigen hör jag systemets talesman
yttra sig: Det är inte hela beloppet; det är bara delar
av det. Det finns försäkringsbolag.
Var finns den enskilda individen i det här sam-
manhanget? Varför röra till systemet med att försäk-
ringsbolag ska involveras när det faktiskt går att göra
det hela enklare genom att göra hela det rånade be-
loppet avdragsgillt? Per Rosengren säger ju uppen-
barligen att delar av beloppet inte ska räknas in på
grund av avdrag. Jag talar om ett rättstryggt system
som gör det möjligt att vara handlare. Jag förstår inte
problemet.
</anforandetext>
<intressent_id>0970259744617</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>170673</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09117/#anf174</protokoll_url_www>
</anforande>
