<anforande>
<dok_hangar_id>2348537</dok_hangar_id>
<dok_id>GO09117</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:117 Onsdagen den 30 maj</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>117</dok_nummer>
<dok_datum>2001-05-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Inköp av bränsle och alkohol utan punkt- skatt, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1F94CAB9-6365-4948-A91A-747B981C815C</anforande_id>
<anforande_nummer>171</anforande_nummer>
<talare>PER ROSENGREN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Då förstår jag över huvud taget inte
varför man ställer sig bakom en sådan reservation.
Jag förstår inte.
Kenneth Lantz resonerade, tyckte jag, väldigt
klokt just nu. Däremot tror jag att det är farligt att dra
paralleller, som man gjorde förut, och bara ge ett
exempel. Man jämför kundförluster med rån och
stöld. Man måste vara fullkomligt medveten om vad
som är ett naturligt inslag och ett risktagande i nä-
ringsverksamhet. Jag hoppas att vi alla här är eniga
om att rån och stöld inte är naturliga inslag i närings-
verksamhet.
Om en anställd som t.ex. har en förtroendepost
stjäl kan det betraktas på ett lite annorlunda sätt. Men
om man blir rånad eller bestulen av utomstående är
det inte att betrakta som ett naturligt inslag i närings-
verksamhet, och då ska det också behandlas på det
sättet. Annars får vi system som inte är kongruenta
och som börjar slira alltför mycket.
</anforandetext>
<intressent_id>0681085425612</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>170670</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09117/#anf171</protokoll_url_www>
</anforande>
