2348537 GO09117 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:117 Onsdagen den 30 maj 2000/01 117 2001-05-30 00:00:00 Granskningsbetänkande B01EFF0D-D008-47D1-B518-C0FA9144B0B0 109 Margareta Nachmanson (m) m Fru talman! Vårens granskningsarbete i konstitu- tionsutskottet, vilket resulterat i dagens betänkande, är min första kontakt med och erfarenhet av konstitu- tionell granskning av regeringen, detta i min egen- skap av ny ersättare i utskottet. Mitt första intryck när jag kom till konstitutionsutskottet var att arbetet präglades av ett, som jag uppfattade det, mycket kon- struktivt klimat och en glad och trivsam stämning där det råder högt i tak såväl bildligt som bokstavligt talat. Jag tyckte mig också kunna se en gemensam målsättning över partigränserna, från vänster till hö- ger, att så långt möjligt söka nå enighet kring olika frågor och förslag såväl visavi utskottets ordinarie ärenden som i nu aktuella granskningsärenden. Att arbetet skulle kunna bedrivas helt utan politis- ka förtecken anser jag som lite av en omöjlighet. Vi är dock var och en valda av våra respektive partier och har mer eller mindre uttalat olika grundvärde- ringar och ideologier. Däremot tror jag att det är möj- ligt att göra ganska långtgående objektiva bedöm- ningar som med lite god vilja kanske kan vägas ihop ganska långt. I det ärende som jag har fått förmånen att hantera som "mitt" ärende, dvs. statsminister Göran Perssons uppmaning till kommunerna om socialbidragen, upplever jag just att det råder ganska stor samsyn i flera avseenden. Att ett statsråd, oavsett om det nu handlar om landets statsminister eller någon annan av regeringens medlemmar, ska ha rätt att i likhet med andra medborgare göra uttalanden i olika samman- hang måste vara en självklarhet. Detta har också konstitutionsutskottet tydligt gett uttryck för i sam- band med granskning av liknande ärenden tidigare år. För övrigt kommer detta också till uttryck i dagens betänkande i utskottets ställningstagande visavi statsministerns uttalande om en ny flygplats i Stock- holmsområdet. Utskottet har vidare varit enigt i uppfattningen att statsministerns uttalande i det aktuella ärendet inte står i strid med regeringsformen. Huruvida det grans- kade uttalandet, som återfinns i ett debattinlägg i den allmänpolitiska debatten den 17 januari i år, kan be- traktas om en uppmaning eller inte, råder det delade meningar om - inte i utskottet som jag har uppfattat det, men väl mellan Regeringskansliet och utskottet. Jag tyckte att jag i Göran Magnussons inledningsan- förande hörde att han delade uppfattningen att det trots allt är en uppmaning. Regeringskansliet har under granskningens gång beretts tillfälle att yttra sig vid två tillfällen. Andra gången man yttrade sig var tonläget något mer hov- samt än i det första yttrandet, men man avvisar kate- goriskt påståendet att uttalandet var en uppmaning. Jag citerar ordagrant ur Statsrådsberedningens pro- memoria: "Statsministern har uttalat sig om tankarna bakom höjningen av barnbidraget. Uttalandena gjor- des i den allmänpolitiska debatten i riksdagen. Han har inte riktat någon uppmaning till kommunerna." Låt oss då se vad statsministern egentligen sade: "Jag förutsätter att de kommuner som det gäller följer de exempel som vi har sett i Sundsvall och på andra ställen och vid det här tillfället gör en justering." "Jag förutsätter", säger statsministern. Kan en uppmaning vara tydligare än så? Göran Persson avslutar sedan detta sitt inlägg med följande mening: "Jag avråder dock från att detta ska göras till en princip för framtiden." Fru talman! Jag kan helt enkelt inte underlåta att göra en egen bedömning med eller utan partipolitiska förtecken. Jag påstår att statsministern borde ha varit på det klara med att han nog var ute på lite hal is. Och det gör jag mot bakgrund av min mångåriga erfaren- het på det kommunalpolitiska planet och samtidigt med vetskap om Göran Perssons långa och gedigna erfarenhet inom samma område. Jag tror också att Göran Persson anade - det borde han göra med den erfarenhet han har - att det föreligger en risk för att besluten i de kommuner som kunde tänkas följa hans uppmaning kan komma att strida mot kommunalla- gens likställighetsprincip. Det finns i dag ett antal kommuner runtom i lan- det som har fattat beslut om att höja normen på det sätt som såväl statsministern som socialministern uttalat sig för. Jag vill i det sammanhanget påpeka att det inte råder några delade meningar i sakfrågan. Det är rimligt att de här barnfamiljerna får ta del av detta. Ilmar Reepalu, partikamrat med statsministern och Kommunförbundets ordförande, gav uttryck för att det är regeringen som har instrumentet för detta, inte kommunerna. I flera av de kommuner som har fattat de här be- sluten är dessa ärenden föremål för prövning i allmän förvaltningsdomstol. Det återstår att se vad resultatet av den lagliga prövningen blir. I vårt yttrande har vi sagt att vi vill avvakta utgången av prövningen och återkomma. Göran Magnusson menade att det vore klädsamt om vi återkom i det här sammanhanget, oavsett utfallet. Jag tycker att det är naturligt. Om det visar sig att det inte föreligger något fel tycker jag att man kan ge uttryck för det, på samma sätt som man gör om det föreligger ett fel. Fru talman! I domstolen skulle jag kunna tänka mig att man säger att målet överlämnas härmed. Jag befinner mig nu i riksdagen, och då yrkar jag på god- kännande av utskottets anmälan. 0648161048508 N 2010-01-01 00:00:00 170608 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09117/#anf109