2348536 GO09116 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:116 Tisdagen den 29 maj 2000/01 116 2001-05-29 00:00:00 Svar på interpellation 2000/01:449 om maxtaxa - lokal demokrati interpellationsdebatt 0050DB31-5CA5-407D-974C-5516F7DB5EA2 92 KENNETH JOHANSSON (c) c Fru talman! Våra barn ska självklart ha tillgång till bra dagis och förskolor, och inte minst till sina föräldrar. Småbarnstiden får inte ses som ett hinder för kvinnors och mäns möjligheter att förvärvsarbeta. Men nya normer skapas, och föräldrar, barn och ar- betsliv ställer helt andra krav än tidigare på hur de offentliga stöden ska utformas. Centerpartiet har varit föregångare inom familje- politiken, och grundidén i det förslag som vi har varit med om att ta fram som alternativ till maxtaxan är ett familjepolitiskt stöd anpassat till 2000-talet. Vi vill helt enkelt ge föräldrarna redskap för att själva kunna disponera tiden och stödet under småbarnsåren. Jag har läst läroplanen. Jag tycker att det allra mesta i den är bra. Jag tycker dock att avgiftssätt- ningar är en kommunal uppgift. Jag tycker att man ska ha förtroende för kommunalt förtroendevalda och tro att de kan göra de bedömningarna och ställnings- tagandena med ansvar inför väljarna lokalt. Det är en principfråga för oss inom Centerpartiet. Statliga pek- pinnar behövs inte i den delen. Låt ansvaret tas lokalt. Regeringens maxtaxereform gynnar också de bäst ställda barnfamiljerna utan att ge något större mer- värde till de lågavlönades familjer - en bakvänd för- delningspolitik. Vårt förslag är ett barnomsorgskonto som är lika för alla barn. Det är naturligtvis inte så som skolministern sade, dvs. att det finns en valfrihet med maxtaxan och att den gäller alla barn. De som inte väljer barnomsorg får ingenting av vare sig de 3,4 miljarderna eller den halva miljarden i kvalitetspengar. Det alternativ som vi förespråkar innebär att alla barn ges samma rätt. Alla barn har möjlighet att ta del av resurserna. Sedan är det upp till föräldrarna och familjen att avgöra hur man vill använda pengarna. Centerpartiets familjepolitik stimulerar också alterna- tiva former för barnomsorgen och har en klar jäm- ställdhetsprofil. Maxtaxan är bara ytterligare ett exempel på åter- gång, menar jag, till centralstyrning av kommunerna genom specialdestinerade statsbidrag, vilket skolmi- nistern verkar ha en förkärlek för. Jag menar att det faktiskt är ett flagrant övergrepp på den lokala demo- kratin. I stället borde vi utveckla och stärka det kom- munala självstyret. De människor som är satta att sköta gemensamma angelägenheter måste också få befogenheter och förtroende att göra det. Jag och Centerpartiet har förtroende för att kommunalt förtro- endevalda klarar denna uppgift utan statliga pekpin- nar. Jag frågade varför det är så farligt att låta föräld- rarna bestämma, varför staten vet bäst och varför man inte har tilltro till föräldrarna. Skolministern hänvisa- de till en enkät, men den var ju lite av: Som man ropar får man svar. Ett valfrihetsalternativ à la den modell som jag förespråkar skulle ge ytterligare en möjlighet att välja på. Min fråga är: Är skolministern beredd att ta med ett sådant alternativ som jag före- språkar i nästa enkät? Till slut vill jag återigen ta upp underfinansiering- en i maxtaxereformen, som enligt Kommunförbundet alltså uppgår till 1 ½ miljard. Det är en grov underfi- nansiering. Beräkningar i min hemkommun, Falu kommun, pekar på att det handlar om uppemot 20 miljoner kronor som en prognostiserad ökad efterfrå- gan skulle innebära. Jag upprepar frågan, skolminis- tern: Är det garantier på att de kommuner som nu får ökad efterfrågan också tillhandahålls medel? 0327857385513 N 2010-01-01 00:00:00 170437 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09116/#anf92