2348536 GO09116 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:116 Tisdagen den 29 maj 2000/01 116 2001-05-29 00:00:00 Svar på interpellation 2000/01:429 om gymnasieungdomar med funktionshinder interpellationsdebatt 875B2993-024B-4098-9692-4391B5B05621 78 SONJA FRANSSON (s) s Fru talman! Jag är tacksam för svaret. Ministern säger att det inte var meningen att utesluta elever. Jag är tacksam att jag fick höra det. Det har ju blivit re- sultatet nu. Det är bra om man nu kan ändra dis- pensmöjligheterna så att alla de som annars skulle bli uteslutna ändå kommer in. Det kan vara ett sätt. Men jag förstår ändå inte diskussionen runt det individuella programmet. Vi säger att det ska vara på lika villkor och med samma förutsättningar. Om des- sa elever, som är så gravt funktionshindrade, ska få ett individuellt program på lika villkor som andra elever i den vanliga grundskolan eller på t.ex. ett hörselgymnasium, måste de faktiskt ha resurser runt sig. De behöver habiliteringsresurser, speciell peda- gogisk hjälp, assistans och väldigt många andra saker runt sig. Och vi vet att man har svårt att klara detta i skolan. Jag önskar verkligen att vi hade de resurserna och det verkligen fungerade ute i den kommunala skolan, men vi vet att det är svårt att klara detta i dag. Sedan finns det en sak till. Det känns många gånger väldigt mycket bättre för dessa elever att man har kamrater som är lite grann i samma situation. Det har också stärkt ungdomar med funktionshinder. Jag tycker fortfarande att det är en form av diskriminering att vi inte kan ordna ett individuellt program. Där- emot är jag mycket glad över den öppning som skol- ministern har gett. Jag har några frågor till. Det gäller förslaget om att inrätta regionala instanser, som skolministern nämnde. Jag förstår inte det riktigt. Varför ska man bygga upp nya regionala instanser? Vi har nu ca 14 elever med svåra funktionshinder som bor i spridda delar av landet, och vi har fyra gymnasieskolor som är riksgymnasier där de här resurserna finns. Enligt de nya reglerna bidrar hemkommunen i dag till dessa skolor. Dessutom bidrar staten till dem. Varför ska vi göra någonting nytt? Det är min fråga. Jag tycker också att det är bra att skolministern gör Specialpedagogiska institutet uppmärksamt på den här elevgruppen. Men det var liksom inte det som var meningen. Dessa elever har sökt till riksgymnasi- erna därför att de och deras föräldrar anser att de inte får den hjälp de behöver på hemorten. Det är en öns- kan, ett val, från föräldrarna och eleverna. Det hand- lar om väldigt få elever. Jag förstår inte varför vi ska hålla så stenhårt fast vid att det inte ska vara ett indi- viduellt program. Jag hoppas få svar på det. Slutligen undrar jag lite grann över en annan sak som skolministern sade. Vad innebär det att Skolver- ket har i uppdrag att överväga om de Rh-anpassade gymnasieutbildningarna är det bästa alternativet för elever som i mycket liten utsträckning följer kursen på gymnasienivå? Innebär det att dessa elever inte heller får en chans framöver? Eller kommer det att innebära att andra resurser sätts in? Vad är grunden till Skolverkets uppdrag? 0271495844814 N 2010-01-01 00:00:00 170423 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09116/#anf78