<anforande>
<dok_hangar_id>2348536</dok_hangar_id>
<dok_id>GO09116</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:116 Tisdagen den 29 maj</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>116</dok_nummer>
<dok_datum>2001-05-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2000/01:413 om folkbildningen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>27A8F7BC-0458-400B-8634-EB87BEB7E761</anforande_id>
<anforande_nummer>72</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet Ingegerd Wärnersson (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Som skolminister har jag många
gånger haft anledning att göra flera återställare efter
90-talets nedskärningar. Jag började med de små. Vi
ser nu till att med olika åtgärder förbättra inom för-
skolan och inom taxesystemen.
Det sker satsningar på ungdomsskolan med mer
personal. Vi har precis här i kammaren nyligen de-
batterat ett förslag om vuxnas lärande. Bit för bit
återställer vi, och vi gör också en ytterligare förstärk-
ning på hela utbildningssidan.
Nu är vi framme vid att titta på hur det ser ut när
det gäller folkbildningen. Jag vill understryka det
värde som finns inom våra folkhögskolor och studie-
förbund. Ser man i perspektivet ett livslångt lärande
kommer de formerna att lära och att själv bilda sig att
vara nödvändiga om vi verkligen ska leva upp till de
krav vi själva ställer.
Vi diskuterade i debatten om vuxnas lärande det
roliga i att människor får vara med länge. Jag tog ett
exempel, och det gjorde även Lars Hjertén, om äldre
människor i mogen ålder - i det här fallet 92 år - som
fortfarande deltar. Det värnar jag om.
Den utredning, den uppföljning och den utvärde-
ring som vi nu gör är väldigt viktiga. Vi kommer att
titta på avgifterna och vilka konsekvenser nedskär-
ningarna har haft. Givetvis är vi beredda att vidta
åtgärder. Det är den sista delen i alla de nedskärning-
ar som genomfördes under 90-talet som vi nu går in
för att aktivt arbeta mot.
När jag talar om olika möjligheter till vuxnas lä-
rande ser jag att även folkhögskolan och studieför-
bunden måste finnas med i det perspektivet. Varje
människa ska fundera över: Vad passar det mig bäst
att gå?
Regeringen har i propositionen Vuxnas lärande
pekat på de grupper som är allra mest utsatta och som
behöver allra mest stöd. Om vi t.ex. tar de funktions-
hindrade vet vi att folkhögskolorna har ställt upp
fantastiskt sätt för att möta vuxna med funktionshin-
der och ge dem en möjlighet. Vi vet att det är via
studieförbunden som många som haft en egen negativ
erfarenhet av skolan har tagit första steget.
Därmed vill jag understryka att vi är beredda att ta
vårt ansvar och se över även den ekonomiska situa-
tionen. I den uppföljning och utvärdering som vi
precis nu i dagarna håller på med direktiven till, och
som vi förhoppningsvis ska kunna lämna ifrån oss om
några veckor, ska vi belysa helheten. Vi har tittat på
alla de delar som i dag är negativa. Vi har tittat på
avgifterna och nedskärningarna från kommunerna
och landstingen.
Jag tycker att det är viktigt att vi gör den uppfölj-
ningen innan vi bestämmer oss för hur vi ska kunna
stötta.
</anforandetext>
<intressent_id>0746654685605</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>170417</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09116/#anf72</protokoll_url_www>
</anforande>
