2348536 GO09116 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:116 Tisdagen den 29 maj 2000/01 116 2001-05-29 00:00:00 Svar på interpellation 2000/01:425 om folkrätten interpellationsdebatt 5C99BCAB-37C2-4F72-98A2-36C4D55B265F 62 MARGARETA VIKLUND (kd) kd Fru talman! Vi brukar nästan alltid komma över- ens när vi diskuterar. Nu har vi kommit överens om att det är vetorätten som är det stora problemet. Det låter hoppfullt. Millenniemötet nämndes här. Där lades det fram en rapport där generalsekreteraren frågade om huma- nitär intervention kunde anses som en oacceptabel inskränkning av suveräniteten och hur vi då bör rea- gera på ett Rwanda, på ett Srebrenica, på grova och systematiska kränkningar av de mänskliga rättighe- terna som kränker varje norm för vår gemensamma mänsklighet. Kanhända är detta den väg som man ska gå, dvs. förmå de större staterna att undvika att använda veto- rätten. Finns verkligen den beredvilligheten hos dem? Det är en stor makt att ha vetorätten i säkerhetsrådet, att kunna påverka världsordningen, världssituationen, utifrån sina möjligheter, sin syn på politiken, hur situationen i världen ska se ut. Jag vet inte om generalsekreteraren fick svar på sin fråga. Vad jag förstår vill han se en annan aktivi- tet. Han menar att ingen rättsregel, inte ens suveräni- teten, kan försvara att brott mot mänskligheten begås ostraffat. Är det också utrikesministerns och rege- ringens uppfattning? Hur ska man i så fall möta en sådan utmaning? Hur ska världssamfundet bli så kapabelt att det verk- ligen kan ingripa när det krävs? Är det en utopisk tanke? Är jag för optimistisk? Är det möjligt att FN kan bli en världspolis som mer direkt ingriper mot brott mot mänskliga rättigheter och folkrätt? Vi kan titta på hur världen ser ut i dag. Det behövs verkligen på många håll i världen i dag ingripanden för mänsk- liga rättigheter och ur folkrättssynpunkt. Fru talman! Enligt FN-stadgan får våld endast an- vändas till självförsvar eller efter beslut i FN:s säker- hetsråd. Men då säkerhetsrådet har visat sig i vissa fall, på grund av vetorätten, vara oförmöget att agera, trots att man har insett att en humanitär katastrof äger eller har ägt rum, borde inte den regionala politiska organisationen och dess interna struktur möjliggöra ett sådant ansvarstagande? Borde inte t.ex. EU:s kris- förebyggande verksamhet, som nu är under uppbygg- nad, kunna få en sådan från FN fristående uppgift i Europa - som kan ses som en region? 0812087943307 N 2010-01-01 00:00:00 170407 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09116/#anf62