2348536 GO09116 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:116 Tisdagen den 29 maj 2000/01 116 2001-05-29 00:00:00 Svar på interpellation 2000/01:448 om be- tyg och kunskapsmål interpellationsdebatt 5DEB25A6-02CB-41CB-B1D9-3FD37E126C42 53 ULF NILSSON (fp) fp Fru talman! Jag tackar skolminister Ingegerd Wärnersson för svaret. Av svaret framgår att skolmi- nistern håller med mig om att frågan om betygens tillförlitlighet är viktig. Men som jag ser det tycker jag inte att skolministern vill ta steget fullt ut och sätta in kraftfulla åtgärder för att verkligen garantera betygens tillförlitlighet. Jag frågade i min interpella- tion om skolministern vill ge Skolverket ett särskilt uppdrag att utvärdera om betygen motsvarar kun- skapsmålen. På den frågan svarar skolministern nej. Varför tycker då jag att det är så viktigt att utvär- dera om betygen motsvarar kunskapsmålen? Jo, ele- ver som inte når upp till kunskapsmålen har rätt till stöd i den svenska skolan. Varje elev som får ett felaktigt betyg blir då samtidigt bestulen på det stöd som han eller hon har rätt till. Och genom hela skol- systemet ser vi problemet med att elever skickas vidare i systemet utan förutsättningar att klara sig och utan att de i rätt tid får den hjälp som de så väl skulle behöva. Jag tycker att det ibland använda uttrycket "snällfälla" ger en träffande beskrivning av vad som drabbar alltför många svenska elever. Den här snäll- fällan innebär att en pojke eller en flicka inte får reda på att kunskaperna inte räcker till förrän det är allde- les för sent. Snällfällan leder till att många elever på gymnasiets individuella program ska försöka ta igen vad de skulle ha lärt sig i grundskolan. Och den här fällan innebär att elever luras på sin rätt till stöd. En första förutsättning för att ta reda på om ele- verna får den hjälp som de behöver är att man garan- terar att ett godkänt betyg verkligen är ett godkänt betyg. Men tyvärr talar många fakta för att det här betyget inte alltid är rättvisande. Det finns många olika undersökningar som visar att det finns mycket kvar att göra här. 1999 gjordes ett omfattande skriv- test i Stockholm av forskaren Birgitta Allard. Trots att hon i undersökningen utgick från väldigt låga krav på skrivförmåga konstaterade hon att 13 % av av- gångseleverna i nian skrev osammanhängande med staplade kortsatser och fattigt ordförråd. Och det finns andra läsförståelseundersökningar där man har kom- mit fram till slutsatsen att var femte avgångselev saknar förmåga att läsa och förstå en vanlig enkel tidningstext. Man kan jämföra de här undersökningarna med betygsstatistiken. Man kan då konstatera att ungefär 4-5 % av eleverna inte klarar godkänt i t.ex. svenska, engelska eller matematik. Hur kan det då komma sig att en tredjedel av samma elever sedan inte klarar av att gå igenom gymnasiet? En massa sådana här upp- gifter visar ju att betygsstatistiken döljer verkliga förhållanden. En titt på Skolverkets statistik över nationella prov och betyg från år 2000 visar också tänkvärda siffror. På t.ex. det individuella programmet hade 28,3 % ej godkänt på det nationella provet i engelska A, men endast 19, 6 % hade IG som slutbetyg i eng- elska A. I matte A fick 24 % av samtliga elever inte godkänt på det nationella provet, men betydligt färre fick IG i betyg. Det är visserligen sant som skolmi- nistern säger att allt inte kan mätas i ett nationellt prov, men när skillnaderna är så stora finns det verk- ligen anledning att fråga sig om betygen sätts på riktiga grunder. På något sätt tycker jag att skolmi- nistern går runt den här frågan lite grann i sitt svar. Min fråga är: Tycker inte också skolministern att mycket talar för att utvärderingen i skolan fortfarande är bristfällig, och vad vill egentligen skolministern göra för att öka betygens likvärdighet och för att öka deras värde som utvärderingsinstrument? 0542573140300 N 2010-01-01 00:00:00 170398 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09116/#anf53