2348534 GO09114 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:114 Fredagen den 18 maj 2000/01 114 2001-05-18 00:00:00 Folkhälsofrågor samt Statens folkhälsoin- stitut - roll och uppgifter 23BFF587-828F-4957-95AE-0A0396F6F085 66 KENT HÄRSTEDT (s) s Fru talman! Leif Carlson upphör aldrig att förvå- na. Vi har återkommande debatter om folkhälsofrå- gorna, men jag måste säga att den här gången har Leif Carlson hoppat upp på sin käpphäst och ridit ganska långt från grundfrågan. Han ifrågasätter den funktionella människosynen kontra den humanistiska människosynen. Jag undrar ifall Leif egentligen representerar samma land som jag gör när vi tittar på utvecklingen på folkhälsoom- rådet. Jag kan rekommendera lite helgläsning till Leif Carlson. Det finns en bok som heter Nordkorea - sändebud till paradiset av den tidigare ambassadören Erik Cornell som ganska tydligt gör en skillnad på hur man ser på den funktionella människosynen kon- tra den människosyn som i Sverige faktiskt har ut- vecklat en folhälsopolitik som är bland den fram- gångsrikaste i världen. Medellivslängden har under 1900-talet i Sverige ökat med 25 år. Vi kan gå till andra sidan Östersjön. I Ryssland har människors medellivslängd minskat med 20 år. De senaste tio åren har medellivslängden minskat med 6 år för män. Jag är stolt som socialdemokrat när jag ser på den folkhälsopolitik som vi har drivit. Visst finns det gränslinjer mellan vad samhället ska göra och vad som ska göras av individerna, men en framgångsrik folkhälsopolitik måste understödjas av ett framgångs- rikt, välgenomtänkt och kunskapsbaserat stöd från ett samhälle. De beskrivningar som jag hör av Leif Carl- son skrämmer mig en aning. Han briljerar lite raljant med olika former av människosyn kontra den faktiska situation som vi har i Sverige. Jag deltar ofta i internationella konferenser, inte minst inom FN. Jag känner mig många gånger stolt. På område efter område visar det sig att vi är oerhört framgångsrika, inte minst när det gäller barnens situ- ation. Det är barnen som är mest sårbara och är de som får ta de största smällarna vad gäller folkhäl- soproblem. De är de första som möts av de problem vi strax kommer att höra talas om. Fru talman! Den återkommande debatten om folkhälsofrågorna, och i år även om Folkhälsoinsti- tutet, ger oss en tydlig bild av att vi ständigt flyttar fram positionerna på området. Men debatten blir även en påminnelse om att det finns mycket kvar att göra. Vi har i dag från talarstolen hört olika debattörer tydligt beskriva förekomsten av ohälsa på många olika områden. Tinnitus har nämnts, och många andra folkhälsoproblem har nämnts. Detta ger oss en på- minnelse om att vi inte kan luta oss tillbaka och kän- na oss nöjda med tidigare framgångar inom folkhäl- soområdet när vi vet att så många människor ändå mår dåligt i vårt samhälle. Vi vet alla att folkhälsoområdet inte är något sta- tiskt område som förblir detsamma år efter år. I takt med att samhället förändras blir det följdverkningar på vår arbetsmiljö, på vår boendemiljö, på våra kon- sumtionsvanor - kort sagt på över huvud taget alla områden som rör vår livsstil. Debatten och mediefo- kus det senaste året har vid olika tillfällen satt olika folkhälsohot i centrum. Man talar nu allt oftare om att de stressrelaterade problemen tar alltmer av våra sjukvårdsresurser i anspråk. Den senaste tiden har man talat om att alltfler barn mår dåligt av stress. Har vi verkligen kommit dithän i utvecklingen av vårt turbosamhälle att vi inte kan värna våra barn från de stressrelaterade problemen? Jag tycker att signalen är mycket oroväckande och måste tas på största allvar. Vi känner tydligt många av de andra folkhälso- hoten, som för många inte längre är bara hot utan tyvärr realiteter de tvingas leva med. Allergier drab- bar alltfler. Övervikt är också ett problem som kraf- tigt försämrar många människors livsvillkor och som många gånger med tiden leder till allvarliga konsek- venser för levnadssituationen. För många leder naturligtvis folkhälsoproblemen till obehag och för andra till så stora svårigheter att de allvarligt försämrar deras livssituation. I dag tar s.k. välfärdssjukdomar en stor del av sjukvårdens resurser i anspråk. Vi måste vara insiktsfulla och förtänksam- ma när vi nu i år kommer att vara med och formulera en modern folkhälsostrategi som ska kunna möta den nya tidens hot mot folkhälsan. Regeringens folkhäl- soproposition kommer sannolikt att läggas fram i slutet av året. Sverige har varit och är framgångsrikt i arbetet med folkhälsofrågorna. Vi är av uppfattningen att folkhälsofrågorna ska ges fortsatt hög prioritet. Forskningen måste stödjas kraftfullt. Det pågår ett intensivt arbete på folkhälsoområdet, och det är nog rättvist att säga att folkhälsofrågorna är i fokus på ett starkare sätt än på länge. I detta arbete ingår natur- ligtvis nationella folkhälsokommitténs förslag till övergripande nationella folkhälsomål samt strategier för att målen ska uppnås som kommittén presenterade i sitt slutbetänkande hösten 2000 och som nu remiss- behandlas. Detta kommer att vara ett viktigt underlag då regeringen formulerar sig på området. Folkhälsorapporten från Socialstyrelsen utgör också ett viktigt underlag på området. Som ett tredje inslag kan nämnas att kommittén Välfärdsbokslut över 1990-talet kommer att lägga fram en slutrapport i höst. Många motioner - inte sällan kloka sådana - kommer med stor sannolikhet att beröras och be- handlas i regeringens kommande förslag på folkhäl- soområdet. Men folkhälsoarbetet vilar också på en solid histo- risk grund. Arbetet för en god folkhälsa skulle inte ha varit så framgångsrikt utan framväxten av välfärds- samhället som sådant och innovationer när det gäller behandlingsmetoder, mediciner, läkemedel och annat. Därom tycks Leif Carlson vara okunnig. Genom framväxten av välfärdssamhället kommer en framsynt utveckling av skolhälsovården, folktandvården och satsningar på god arbetsmiljö m.m. Framgångarna är kända och erkända. I dag ser vi hur den klassrelaterade ohälsan tydligt är länkad till boendesegregation, låg utbildning, kön och arbetslöshet. Inte minst blir detta tydligt när man studerar situationen för många av våra invandrare genom att de många gånger är orättfärdigt utestängda från arbetsmarknaden och därmed mår mycket dåligt. Det är också tydligt att folkhälsofrågan är könsrelate- rad. Även om kvinnor i genomsnitt har längre livs- längd än männen drabbas de genom åren av mer ska- dor och sjukdomar. Nu ser vi att detta även drabbar barnen i de nämnda grupperna. Även för folkhälsoar- betet är det angeläget att jämställdhetsarbetet fortsät- ter att utvecklas. Med detta följer också kampen mot diskriminering, som allvarligt försämrar vissa mino- ritetsgruppers levnadsvillkor. Vi socialdemokrater har pekat på detta så många gånger, och jag gör det igen. Ojämlikheten i folkhäl- san, eller den klassrelaterade ohälsan, är en av våra största utmaningar. Kampen mot utanförskapet, att bekämpa arbetslösheten, att bedriva en aktiv integra- tionspolitik så att invandrare får en chans att komma in i arbetslivet, är angelägna frågor för att vi ska kun- na få det som själva begreppet folkhälsa inkluderar, dvs. en hälsa för hela vårt folk. Därför är det mycket oroväckande att de sociala skillnaderna mellan olika samhällsklasser tycks ligga fast och inte förändras - orättvisorna fortsätter. Detta motiverar oss till än större ansträngningar på området. Men trots mycket, mycket uppenbara beskriv- ningar i rapport efter rapport ser inte och erkänner inte moderaterna detta, och jag kan bara konstatera att det måste vara för att man inte vill se denna koppling. Fru talman! I den framlagda propositionen om Folkhälsoinstitutet, som föreslås träda i kraft den 1 juli 2001, får Folkhälsoinstitutet en ny roll inom folk- hälsoområdet, och namnet ändras till Statens folkhäl- soinstitut. Med det framlagda förslaget föreslås en nödvän- dig modernisering och en välkommen översyn av verksamheten. I sin nya roll ska institutet ansvara för sektorsövergripande uppföljning och utvärdering av insatserna inom folkhälsoområdet. Uppföljning och utvärdering av insatserna ska ha ett målgruppspers- pektiv med fokus på könsskillnader och socioekono- miska skillnader i hälsa. Institutet ska vara ett nationellt kunskapscentrum för metoder och strategier på området och ska ansvara för övergripande tillsyn inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdena. Med detta avskaffas också Alkoho- linspektionen, och dess uppgifter förs över till Statens folkhälsoinstitut. Det är vår övertygelse att det är till gagn för behandlingen att frågor relaterade till alko- hol, narkotika och tobak är samlade på en och samma instans. Med anledning av en del samtal och elektroniska brev jag har fått i ärendet skulle jag vilja ägna någon kort minut till att kommentera de tobaksfrågor som bl.a. Kenneth Johansson tog upp. Folkhälsoinstitutet kommer naturligtvis också i sin nya roll att arbeta med tobaksfrågan. Tobak är ju den enskilt största risken mot vår hälsa. Dagens pro- position handlar om hur det nya folkhälsoinstitutet ska vara organiserat. I höst lägger regeringen fram en tobaksproposition med en rad förslag på tobaksområ- det, inklusive förslag om hur de 30 nya miljonerna ska användas. I sin nya roll ska Statens folkhälsoinstitut följa ut- vecklingen på bl.a. tobaksområdet, analysera och utvärdera olika insatser och metoder, arbeta med metodutveckling när det gäller prevention och rökav- vänjning, föreslå insatser, följa och delta i olika inter- nationella forum, m.m. De personer som i dag arbetar med frågor om tobak kommer att fortsätta med det. Men den organisation som funnits hitintills med olika program kommer att avvecklas - helt enkelt för att den inte har fungerat speciellt effektivt. Man kommer fortsättningsvis att organisera arbe- tet så att man ser samband mellan olika folkhälsoris- ker och kan föreslå samlade åtgärder och inte som i dag ser isolerat på tobak, ser isolerat på alkohol, osv. Detta är en förändring som har starkt stöd och har efterfrågats av kommuner och landsting - som för övrigt är de egentliga aktörerna gentemot allmänhe- ten. Det vore olyckligt att nu låsa fast hur arbetet med just tobak ska bedrivas när Folkhälsoinstitutet är inne i processen att styra om arbetet från kampanjer och programtänkande till ett mer modernt och strukturellt inriktat folkhälsoarbete. På detta sätt blir Statens folkhälsoinstitut ett modernt redskap för att både tydligt följa, utvärdera och analysera situationen på folkhälsoområdet. Med utgångspunkt från goda ut- värderingar kommer det att vara lättare att sätta in korrekta och effektiva insatser som kommer att vara verkningsfulla på ett tidigare stadium. Frågan om homo- och bisexuella samt transperso- ner har också berörts och nämnts här. Vår uppfattning på detta område är att Statens folkhälsoinstitut har till uppgift att följa hela svenska folkets hälsosituation. Vi tycker att det vore olyckligt om man skulle sålla ut och rikta in verksamheten på specifika grupper. I så fall finns det många andra grupper som också behö- ver liknande fokus. Man kan tänka sig anorektiker, bulimiker, olika etniska minoritetsgrupper etc. Därför är vi av den uppfattningen att institutets fokus ska vara på hela svenska befolkningen och inte specifikt på några enskilda grupper. Med detta vill jag yrka bifall till hemställan i be- tänkandena SoU13 och SoU16 och avslag på reser- vationerna. 0910241260018 N 2010-01-01 00:00:00 170297 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09114/#anf66