<anforande>
<dok_hangar_id>2348534</dok_hangar_id>
<dok_id>GO09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:114 Fredagen den 18 maj</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>2001-05-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vuxnas lärande och utvecklingen av vux- enutbildningen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5C92C221-1442-454A-83E6-1C29F8CE6DA0</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>SOFIA JONSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag håller med skolministern om att
utbildningen ska vara individuellt anpassad. Det är ju
utifrån den egna individen som man ges möjlighet att
studera vidare - när det gäller det som man tycker om
och vill arbeta med eller när man vill förkovra sig och
känna att man har en självkänsla och på det sättet
kunna gå vidare.
Men samtidigt så förändras samhället, precis som
skolministern sade i sitt anförande. Samhället ställer
högre krav på kunskap och utbildning. Då är gymna-
sieskolan grunden för att sedan kunna gå vidare både
till högre utbildning, till kvalificerad yrkesutbildning
osv.
Gymnasiekompetensen är oerhört viktig. Därför
vill vi ge den rättigheten till alla enskilda utifrån den
egna individens behov. Det är tanken.
Även om jag hör vad skolministern säger så har
jag fortfarande svårt att förstå varför rättigheten att gå
på gymnasieskolan ska vara ett hinder i det flexibla
utbildningsväsendet. Jag ser ingen motsättning mellan
det här. Jag ser det i stället som en extra möjlighet för
den enskilde individen.
</anforandetext>
<intressent_id>0287864972117</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>170277</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09114/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
