2348534 GO09114 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:114 Fredagen den 18 maj 2000/01 114 2001-05-18 00:00:00 Vuxnas lärande och utvecklingen av vux- enutbildningen D54A7CF1-72CA-4D44-BCCB-887A43361E97 22 GUNNAR GOUDE (mp) mp Fru talman! Det är väl riktigt som många har på- pekat att den här propositionen ska ses i perspektiv av det livslånga lärandet. Den heter vuxnas lärande, och det är lite missvisande, eftersom den egentligen handlar om själva grundvillkoret för ett livslångt lärande, att alla har tillgång till de baskunskaper som behövs för att man ska kunna delta i ett lärande som pågår hela livet, alltså kunskaper som ges i grund- skolan och på gymnasiet. Det är en mycket viktig proposition i den bemär- kelsen att man nu gör en rejäl satsning för att få med så många som möjligt när det gäller att de ska få tillgång till kunskaper på grundskole- och gymnasie- nivå. Kunskapslyftet har naturligtvis betytt väldigt mycket. Det kom relativt raskt i en tid när det behöv- des väl med tanke på arbetslösheten. Skälet för att Kunskapslyftet inrättades var naturligtvis inte bara arbetslösheten, men det här kom vid rätt tidpunkt. Att satsa på utbildning i tider av arbetslöshet är bra. Nu gäller det att följa upp det här, så att alla kommer med. De som inte har studievana tidigare känner sig osäkra och tar inte på eget initiativ för sig. De ska nu få möjlighet att komma med också, och det är väl det viktigaste i den här propositionen. Därför satsar man också både pengar och regelverk på att ha en aktivt uppsökande verksamhet. Man lägger in pengar för ett särskilt studiemedelssystem, så att man kan starta sina studier under en kort tid, upp till 50 veckor, utan att ta ett ekonomiskt språng över i det okända, någonting som är av stor betydelse för dem som inte har varit med i utbildningssystemet tidigare. Det här är viktiga och bra åtgärder som kommer till. Den grupp som inte har tillgång till grundskola och gymnasium består naturligtvis delvis av äldre som gick sin utbildning när gymnasieutbildningen inte var tillgänglig, eller så gick de en kortare gymna- sieutbildning. Det är viktigt att de kommer in i sys- temet. Det är också funktionshindrade som inte har haft det stöd från samhället som har gjort det möjligt att ta del av grundutbildningen, basutbildningen. Och det är naturligtvis invandrare som inte har fått en tillräckligt bra utbildning när det gäller svenska, själ- va grunden för att man ska kunna delta i det svenska utbildningssystemet och det livslånga lärandet. På alla de här punkterna finns det alltså förslag i propositionen. Det är välkommet. Många kan ha önskat sig att detta skulle ha kommit tidigare, men vi vet väl vilka problem som utbildningsväsendet i stort har haft att brottas med efter nedskärningarna i början av 90-talet. Det är en successiv uppbyggnad som pågår, framför allt med sikte på de grupper som har fått betala priset för nedskärningarna. I barn- och ungdomsskolan är det elever med behov av särskilt stöd. Nedskärningarna om 20 % av personalen i bör- jan av 90-talet drabbade huvudsakligen den stödper- sonal som fanns ute på skolorna tidigare, skolpedago- ger, skolpsykologer osv. Det fick också till följd att utbildningen av de här kategorierna minskade. Vi fick naturligtvis inte någon ökning av specialpedagogut- bildningen när antalet tjänster minskade så drastiskt. Det var tvärtom; den minskade. Det här har vi att brottas med. Det är väl bra om vi i stor enighet kan ställa upp bakom de förslag som nu successivt kommer för att man ska hinna i kapp, läg- ga till rätta och ta hand om de grupper som har drab- bats - orättmätigt. Jag ska inte läsa upp listan. Det är elva tunga för- slag på förbättringar från forskning kring vuxenut- bildningen till ändringar av systemet för svenska för invandrare - med individanpassad utbildning så att man kan få en svenskutbildning som passar de förut- sättningar man har. Nils-Erik Söderqvist har redogjort för dessa bitar. Jag ska kort bemöta kritiken - som har hamnat lite snett. Vi får inte någon riktigt bra belysning av hu- vuddelarna av förslaget från oppositionens sida. Man har ensidigt hakat upp sig på en punkt. De mer breda frågorna berördes lite grann. Lars Hjertén tog upp frågan om verklig valfrihet. Det här är egentligen inte rätta tillfället att tala om verklig valfrihet, i varje fall inte i något kritiskt avse- ende. Vi ska inte ha samma valfrihet för alla. Här är det fråga om mycket mer än så. Här går vi ut aktivt för att hjälpa dem som inte tar för sig av den verkliga valfriheten - uppsökande verksamhet, resurser till just dessa personer. Det räcker inte med bara valfri- het. Det måste också finnas en viss hjälpsamhet för att vissa grupper ska komma med. Vi vill ha alla med i det livslånga lärandet. Sedan var Lars Hjertén rädd för att konkurrensen mellan folkbildningen och kommunernas egna verk- samhet, komvux, skulle göra att folkbildningen kom på undantag. Han sade att det finns risk för att man gynnar den egna utbildningen, den kommunala sko- lan, på folkbildningens bekostnad. Det är intressant när något sådant kommer från moderaterna. Jag vet inte vad risken skulle bestå i. Vill Lars Hjertén upp- häva det kommunala självbestämmandet? Eller tar Lars Hjertén starkt avstånd från det som händer i Stockholm? Tendensen är inte tydlig i att värna den kommunala skolan när de borgerliga, med modera- terna i spetsen, har makten. Jag förstår inte riktigt Ulf Nilssons farhåga att det skulle vara någon orättvisa i att studiestödet för vuxna som inte har kommit in i utbildningssystemet skulle få vara lite starkare än vad det normalt är, dvs. att lånedelen inte är lika stor som för de andra studie- medlen. Jag fick nästan intrycket av att Ulf Nilsson vill ta bort den biten. Det är en viktig del just för den gruppen av personer, dvs. att våga ta det första steget för den som inte har fått tillfälle att studera, som inte vågar, inte riktigt litar på sin egen kraft. Det är viktigt att ta bort den lilla ekonomiska uppoffring som måste göras. Det är ett steg i rätt riktning snarare än i fel riktning. Sofia Jonsson återupprepade förslaget om ett fri- stående kvalitetsinstitut. Det ska vi diskutera i ett annat sammanhang. Just här är vi i en utvecklings- process där Skolverket, med de många uppföljnings- uppdrag som verket har fått, kan klara den relativt väl. Det är inte så att själva valideringen är bort- glömd. Den finns med på många ställen. Snarare finns den på för många ställen med tanke på Skolver- kets omfattning. Jag tycker att det här är ett bra förslag. Jag ställer mig bakom det. Vi har varit med i utformningen av förslaget. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. 0281408160607 N 2010-01-01 00:00:00 170253 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09114/#anf22