2348534 GO09114 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:114 Fredagen den 18 maj 2000/01 114 2001-05-18 00:00:00 Vuxnas lärande och utvecklingen av vux- enutbildningen CB4361B7-5F2E-4DE4-85E0-CC35A9B3037C 1 LARS HJERTÉN (m) m Fru talman! Vi är alla överens om att kunskap och kompetens kommer att spela en allt större roll i fram- tiden. Vi talar om kunskapssamhället. Det är ett sam- hälle som redan finns, och vi är medvetna om att det kommer att finnas kvar och utvecklas vidare. Vad som än möter människor i framtiden i form av ny teknik, snabba förändringar och ökad rörlighet och globalisering så finns hela tiden behovet av kunskap och investeringar i kunskap. Fru talman! Ingen utbildningsreform har betytt tillnärmelsevis så mycket som den allmänna obligato- riska folkskolan, som genomfördes här i Sverige 1842. Den var ett led i en liberal revolution i Sverige. Vi fick under några årtionden frihandel, arvsrätt även för kvinnor, första steget på väg mot religionsfrihet och näringsfrihet. Den borgerliga kommunen skildes från den kyrkliga. Vi fick tvåkammarriksdag i stället för fyrståndsriksdag. För yttrandefriheten och tryck- friheten slogs hela tiden Aftonbladet under sin re- daktör Lars Johan Hierta. Faktum är att läskunnigheten var ganska stor i Sverige redan innan vi fick den obligatoriska folk- skolan. Analfabetismen var lägre i vårt land för 150 år sedan än vad den är i vissa länder än i dag. Det fanns en vuxenutbildning i kyrkans regi som väl inte var så demokratisk, och som var ganska avslöjande för den enskilde vid husförhören, men som ändå lärde hundratusentals svenskar läsa och skriva. Via Grundtvig i Danmark fick vi den första ge- nuina vuxenutbildningen genom folkhögskolan. Så småningom kom korrespondensstudier med Hermods och andra institut som gav många medborgare en chans till studier utöver folkskola. 100 år efter folk- högskolan kom den kommunala vuxenutbildningen komvux. Sverige har ett väl utbyggt nät av vuxenutbild- ning, och det kan behövas. I ett livslångt lärande måste det finnas ett varierande utbud av utbildningar över hela landet. Det räcker inte längre med en bra utbildning som man skaffat sig en gång i livet. Åter- kommande utbildning är nödvändig i ett arbetsliv som är alltmer kunskapsintensivt. Snabba förändring- ar gör också att människor byter yrke och inriktning inom det yrke man har. Vissa byter av intresse, andra av nödvändighet. Förhoppningsvis är det många som byter både av intresse och nödvändighet. Fru talman! Det livslånga lärandet blev i den pro- position vi diskuterar "vuxnas" lärande. Som vi skri- ver i vår motion är resultatet i stort sett en halvering av Kunskapslyftet men inte särskilt mycket mer. Ett bredare anslag, som många hade väntat sig när det gäller vuxnas möjligheter till egna kunskapsinveste- ringar, lämnas i stort sett därhän. Min enda invändning mot propositionen är att den till stor del har ett kommunalt vuxenutbildningspers- pektiv. Det borde ha framgått, skriver t.ex. Folkbild- ningsrådet i en kommentar, att vad det icke formella lärandet, det som t.ex. finns inom folkhögskolan och folkbildningen, står för har stor betydelse. Det borde ha lyfts fram, säger man från Folkbildningsrådet. Jag instämmer i den kritiken. De mål för vuxnas lärande som anges i proposi- tionen är allmänna. Vi har i stort sett inget att erinra mot det som skrivs där, men vi tycker att det behövs en stor reform av utbildningen för vuxna, betydligt större och mer omfattande än vad vi kan läsa om i propositionen. Några principer som vi moderater anser vara viktiga är att den utbildning som är finan- sierad av det allmänna ska ge den enskilde möjlighet att fritt välja utbildningsanordnare. Vi har också före- slagit ett pengsystem som ger den enskilde en reell, en verklig, valfrihet. Vi har här, liksom i fråga om ungdomsskolan, kommit fram till att en vuxenutbild- ningspeng är bästa sättet att överlåta makten över de egna studierna till den enskilde. När det gäller den kommunala vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen är detta särskilt viktigt. Den har ju varit styrd med väldigt lite infly- tande för den som ska studera. Att själv välja studie- ort har i många fall varit omöjligt. Folkbildningen och folkhögskolan erbjuder ju här en betydligt större frihet. Regeringen skriver i sin proposition att "vuxenutbildningen hittills i alltför hög utsträckning har mött individerna som ett kollektiv med gemensam bakgrund och gemensamma behov". Vi delar rege- ringens bedömning att individperspektivet måste stärkas, men vi menar att man måste ge individen ett betydligt större inflytande över sina studier än vad som framgår av den proposition som vi behandlar nu. Fru talman! För att garantera mångfalden av an- ordnare föreslår vi också att kommunerna ska upp- handla all vuxenutbildning på ett opartiskt sätt. Ris- ken är ju annars att den egna komvuxverksamheten ges företräde framför andra alternativ. Särskilt gäller detta om verksamheten krymper. Då ligger det nära till hands att man skyddar den egna verksamheten, de egna lokalerna och den egna personalen. Vi ställer oss bakom kravet att alla har rätt till grundläggande gymnasieutbildning. Grundskoleut- bildning räcker inte längre. Vi vet tyvärr att tusentals ungdomar misslyckas med sina gymnasiestudier. Väldigt många som slutar gymnasiet nu om några veckor får inte betyg i alla ämnen. De blir inte behö- riga för högskolestudier och når över huvud taget inte de mål som man har satt upp för gymnasieskolan. Vi har ett särskilt förslag som rätt till utbildning för sökande om missat gymnasiet och som behöver komplettera sina gymnasiebetyg. Det ska finnas en ovillkorlig rätt för alla under 25 år, och vi räknar med att den kompletteringsutbildning som det här är fråga om kan erbjudas av många gymnasieskolor på margi- nalen av redan befintlig utbildning. Den peng vi vill införa, som följer den studerande till de skola han eller hon väljer, blir en viktig morot för den aktuella gymnasieskolan. När det gäller kvalitetssäkring av vuxenutbild- ningen anser vi att ett fristående utvärderingsinstitut bör inrättas. Det är ingen ny tanke från vår sida. Vi föreslår ju detta också när det gäller ungdomsskolan och högkola och universitet. Vi tycker att ett sådant institut vore bra för att den enskilde ska kunna göra egna bedömningar men också för en uppföljning av att offentliga satsningar används på ett effektivt sätt. I propositionen lägger man stor vikt vid det for- mella lärandets behov av forskning med inriktning mot vuxnas lärande. Vi anser att folkbildningen pre- cis som komvux har behov av medel för forskning och utveckling. Av de 12 miljoner kronor som ska förstärka Skolverkets forsknings- och utvecklingsme- del som föreslås i propositionen menar vi att en del bör avsättas till Folkbildningsrådet för ett liknande arbete inom folkbildningen. Vi tycker också i anslutning till detta att en del av de medel, det gäller i det här fallet 21 miljoner kro- nor, som Skolverket ska få disponera för kompe- tensutveckling inom vuxenpedagogik och specialpe- dagogik ska gå till Folkbildningsrådet för kompe- tensutveckling av folkhögskolelärare och cirkelleda- re. Det är viktigt att folkhögskolelärarna får del av de här resurserna. Som bekant lämnades ju folkhögsko- lelärarutbildningen helt utanför när vi fattade beslut om den nya lärarutbildningen, den lärarutbildning som startar vid olika högskolor och universitet nu den 1 juli, alltså om bara någon månad. När jag talar om folkhögskolan måste jag fråga socialdemokraterna varför de minskar de 10 000 extra platserna till 7 000, alltså med 30 %. I den senaste statistiken från höstterminen 2000 visar det sig att folkhögskolorna hade 10 300 deltagare inom den särskilda utbildningsinsatsen. Till saken hör också att de här platserna inte var nya när Kunskapslyftet in- fördes. De har funnits sedan början av 90-talet. Det fattades beslut om dem under den borgerliga rege- ringens tid. Dessutom vet vi att många nya folkhög- skolor har tillkommit tack vare dessa platser. Det är också känt att folkhögskolan har hamnat i topp i alla utvärderingar när det gäller de kurser som funnits inom Kunskapslyftet och det tidigare s.k. K-anslaget. Är det bara finansiella skäl som gör att ni åderlåter folkhögskolorna på detta sätt, eller finns det också några andra tankar bakom den här kraftiga neddrag- ningen? När det gäller studiefinansiering vill jag hänvisa till vad vi skriver i vår reservation, men jag kan till- lägga att vi moderater under våren har arbetat tämli- gen intensivt med ett förslag till individuella komp- tenskonton. Vi har fört diskussioner med fackliga organisationer, LO, TCO och SACO, och även med arbetsgivarorganisationer och olika försäkringsbolag som har framfört synpunkter i frågan. Och vi har givetvis noggrant värderat den statliga utredningen om kompetenskonton. Vi återkommer med ett eget förslag i anslutning till att regeringen lägger fram en proposition eller i annat lämpligt sammanhang. Fru talman! Jag vill starkt betona vikten av att det ges klara och tydliga besked i regelverket när det gäller utvecklingsstördas rätt till utbildning i särvux. Jag tycker att vi i den här kammaren borde vara över- ens om att utvecklingsstörda behöver mer stimulans än andra för att upprätthålla den kunskapsnivå som de en gång har förvärvat. I den här frågan måste rege- ringen helt enkelt återkomma till riksdagen med ett nytt och bättre förslag. Det som står i propositionen får bara inte vara sista ordet i denna fråga. Ett annat problem är att kommunerna inte alltid betalar för elever med funktionshinder som väljer att studera på folkhögskola, i studieförbund eller hos annan utbildningsanordnare än komvux. Vi menar att funktionshindrade ska ha samma rätt att välja om de vill utbilda sig i komvux, på en folkhögskola eller på något annat ställe. Och givetvis bör de ha frihet att välja även andra utbildningsanordnare som de själva finner för gott. Vi instämmer även där i Folkbild- ningsrådets kritik mot propositionen på den här punkten, där man skriver att regeringen valt att lägga fram relativt få förslag som stärker de funktionshind- rades möjligheter till studier. Man menar också att det är för många allmänna uttalanden till intet förpliktan- de i dessa jätteviktiga frågorna, där det är de svaga som kan komma i kläm. Även här menar vi att rege- ringen måste återkomma med ett klart besked som ger funktionshindrade rätten att välja var de vill bedriva sin utbildning. Fru talman! Moderaterna i utbildningsutskottet har 14 reservationer i detta betänkande. Jag står gi- vetvis bakom alla, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 1. 0888530335200 N 2010-01-01 00:00:00 170232 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09114/#anf1