<anforande>
<dok_hangar_id>2348532</dok_hangar_id>
<dok_id>GO09112</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:112 Onsdagen den 16 maj</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>112</dok_nummer>
<dok_datum>2001-05-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Internationella miljöfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A80B8B18-4A80-458B-8762-884536D376BF</anforande_id>
<anforande_nummer>229</anforande_nummer>
<talare>BERTIL PERSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vad jag pratar om är först och främst
koldioxidrisken, som är den riktigt stora risken. Det
andra jag talar om är ifall ett helstatligt företag från
Sverige ska engagera sig i kärnkraft utomlands, när
man samtidigt säger att kärnkraften ska bort ur Sveri-
ge. Ska ett helstatligt bolag köpa brunkolsproduktion
i Tyskland? Jag har mycket svårt att se moralen i det.
Det är möjligt att Marianne Samuelsson kan göra det.
Jag kan det inte.

</anforandetext>
<intressent_id>0336920874106</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>170004</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09112/#anf229</protokoll_url_www>
</anforande>
