2348532 GO09112 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:112 Onsdagen den 16 maj 2000/01 112 2001-05-16 00:00:00 Internationella miljöfrågor 268606DE-FFD0-415E-B511-D74C0C827BE1 215 MARGARETA VIKLUND (kd) kd Fru talman! Jag har två motioner om Aralsjön i det betänkande som vi nu diskuterar. Den första är en flerpartimotion som lämnades redan 1998. Då jag tyckte att besvarandet dröjde så länge skrev ytterliga- re en motion om Aralsjön under den allmänna mo- tionstiden förra året. Jag är glad att utrikesutskottet nu har tagit tag i den här stora miljöfrågan. Jag tycker att det är jättebra att Carina Hägg, och därmed också Socialdemokraterna, har börjat engage- ra sig i frågan. Men man kan ju fråga vad regeringen gör åt samma fråga. I det sammanhanget kan jag också nämna att det kommer att vara en konferens här i riksdagen med bl.a. Unifem som initiativtagare. Den konferensen kommer att äga rum den 24 oktober på FN-dagen. Fru talman! På underliga vägar har jag kommit att intressera mig för Aralsjön. När jag väl insåg omfatt- ningen av de många miljö- och hälsoproblem som är förknippade med Aralsjön kunde jag inte bara släppa frågan om sjöns framtid. Aralsjön ligger ju i det forna sovjetiska Centrala- sien med Kazakstan och Uzbekistan som strandstater. De övriga tre staterna i regionen, Turkmenistan, Tadzjikistan och Kirgizistan, är även mycket intresse- rade av Aralsjöns framtid. Fru talman! I det betänkande som vi nu diskuterar talas det om vattenproblem på olika platser runtom i världen. Aralsjön kan också sättas in under rubriken Världens vattenproblem. Under kommunismens glansdagar - om det nu fanns några sådana - såg man med begärliga ögon på Aralsjöns stora vattenmängder. Aralsjöns vatten, tänkte man, skulle kunna användas för bevattning av bl.a. bomullsodlingar. När den tanken blev ett beslut, innebar det att ett jätteprojekt sattes i gång och Aral- sjöns tillflöden, de två floderna Amu-Darja och Syr- Darja, kanaliserades för att avleda vattnet till de stor- slagna bevattningsprojekten. Man byggde dammar och stora vattenreservoarer för att girigt kunna ut- nyttja Aralsjöns rikedom på vatten. Men man behöver ju bara tänka på galna ko- sjukan för förstå att man inte kan gå emot naturens ordning utan att det hämmar sig. Det är klart att en sjö utan tillflöden sakta dör, liksom också det liv som lever i och av sjön. Fru talman! När man hör ordet Aralsjön tänker många kanske på en bild som publicerades i massme- dierna för ganska länge sedan i ett reportage om just Aralsjön. Den föreställde en sjö med väldigt långa stränder, och långt upp på land låg en fallfärdig båt. Den plats där båten låg hade tidigare varit sjö med djupt vatten. Nu utbredde sig i stället förgiftad sjö- bottensand mil efter mil, kilometer efter kilometer, och den tidigare fiskrika sjön var död. Fru talman! I början av 60-talet var den endast hälften så stor som tidigare. Salthalten i sjön ökade kraftigt och fisken dog ut. Den forna sjöbotten för- vandlades till sand- och saltöknar. Eftersom stora mängder giftiga kemiska gödnings- och bekämp- ningsmedel användes i bomullsproduktionen spreds, och sprids fortfarande, stora mängder gifter med vinden och grundvattnet har försämrats kraftigt. Hundratusentals människor har mist sin möjlighet till försörjning när de ekonomiska förutsättningarna radikalt ändrades. Arbetslösheten är mycket stor, vilket bl.a. medför stora ekonomiska och sociala problem. Många barn lever ensamma i stor nöd utan sina föräldrar och utan möjligheter att gå i skolan. Hälsotillståndet har också försämrats kraftigt, särskilt för kvinnor och barn. Ökad frekvens av olika cancer- former, anemi och andra invärtes sjukdomar har kon- staterats, barnadödligheten har ökat och medellivs- längden har sjunkit. Omkring fem miljoner människor bor i sjöns när- het, de flesta i och kring städerna Aralsk i norr i Kazakstan och Nukus och Muynak i söder i den del- vis självständiga republiken Karakalpakstan i Uzbe- kistan. På sikt är det svårt att tänka sig att människor- na kan bo kvar om läget inte förbättras. Men vart ska de i så fall ta vägen? Det är hög tid att på allvar ta tag i problemen kring Aralsjön. Fru talman! Lite nu och då, men inte tillräckligt ofta för att väcka behövlig opinion, brukar Aralsjön, som kallas världens största enskilda miljökatastrof, lyftas fram och belysas av massmedierna. Katastrofen är så stor till sin omfattning att det är nästintill omöj- ligt att förstå dess hela vidd och konsekvenser för både den nära regionen och för miljön i ett globalt perspektiv. Det skulle därför behövas en tydligare politisk fo- kusering på Aralsjön som miljö- och hälsoproblem samt snabba och konkreta insatser i form av ökade satsningar på forskning, debatt och information. Det kan ta hundratals år att reparera och restaurera de goda miljöbetingelser för människor och natur som brutits ned under de årtionden som gått. Hundratals miljoner kronor har redan satsats på restaureringsarbete, som det kan tyckas till ingen nytta. Frivilliga organisationer från bl.a. Sverige arbetar i dag med att introducera jordbruksprojekt och bedriva humanitära och sociala projekt i Aralsjöom- rådet. Det är ett arbete som behöver allt stöd det kan få, inte minst ekonomiskt. Fru talman! För någon vecka sedan besökte en grupp parlamentariker och tjänstemän från Kazakstan riksdagen. De ville skapa kontakter och undersöka vilka möjligheter det finns för ett utökat samarbete. Mycket av det jag nu har sagt belystes och verifie- rades också av dem. Vad de själva framförde som mycket viktigt var att få i gång ett samarbete mellan de stater som gränsar till Aralsjön och som är beroen- de av dess vatten. Det finns redan i dag ett trevande samarbete, men det behöver utvecklas och fördjupas. De stora dammarnas vatten måste komma alla Aral- sjöländerna till del. Aralsjön måste också restaureras. Den giftiga sjö- bottensanden, förgiftad av bl.a. bekämpningsmedel, måste bindas så att den inte fritt far genom luften och smittar människor, djur och natur. Fru talman! Det är bra att Sida är engagerat i olika Aralsjörelaterade projekt, främst gällande hälsa och dammsäkerhet. Men det är angeläget att Sverige höjer sin ambitionsnivå och tillsammans med andra länder, inte minst inom EU och andra organisationer, upp- rättar en plan för fortsatta aktiviteter kring Aralsjön. Det internationella samfundet har gjort betydande ansträngningar för att förbättra situationen. Världs- banken och andra internationella organisationer har förmedlat stora resurser till området, men resultaten av insatserna är hitintills begränsade. Det behövs väl planerade, långsiktiga och uthålliga insatser för att vända utvecklingen. Det är angeläget att Sverige intensifierar sina insatser i området samt bistår och stöder frivilliga svenska organisationer i deras insat- ser för att hjälpa befolkningen och restaurera miljön. Fru talman! Aralsjökatastrofen är den kanske största ekologiska katastrofen någonsin, orsakad av människor. Den har påverkat miljön och hälsotill- ståndet i området så att situationen för framför allt kvinnor och barn är akut. Medellivslängden är myck- et låg. Enligt Läkare utan gränser är platser som ex- empelvis staden Muynak i Karakalpakstan en av de mest "chronically sick places on earth". Muynak var en gång en blomstrande fiskestad vid Aralsjöns strand. Staden ligger nu 10 mil från den nuvarande stranden. Denna akuta situation måste fokuseras och lyftas fram av Sveriges regering, EU, OSSE och FN. Det är angeläget att den svenska regeringen initierar och driver frågan i olika internationella organ. Fru talman! Miljöproblemet Aralsjön med dess konsekvenser för människor och natur är en angelä- genhet som angår oss alla. Det är bra att den frågan nu också finns med i riksdagens arbete, och det är min förhoppning att dagens riksdagsdebatt ska utgöra startskottet för ett utökat svenskt engagemang - i ord och handling - för att förbättra miljö- och hälsoläget för de människor som bor och verkar i det bortglöm- da Centralasien. 0812087943307 N 2010-01-01 00:00:00 169990 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09112/#anf215