2348532 GO09112 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:112 Onsdagen den 16 maj 2000/01 112 2001-05-16 00:00:00 Internationella miljöfrågor 3D3F6C9B-AE2F-4697-919B-246CDD442A3C 205 Marianne Samuelsson (mp) mp Fru talman! Om grundvattenreserverna och råva- rorna tar slut, om haven fiskas ut och om korallrev och mangroveskogar försvinner, då blir det nästintill omöjligt att försörja en växande befolkning. Kampen om råvarorna är, liksom klimatföränd- ringarna och vattenfrågorna, de stora hot och politiska utmaningar som vi står inför. Jag kan inte låta bli att lite grann fundera över den tidigare debatten i dag om vårt försvar. Till min stora förvåning upptäckte jag att, såvitt jag förstår, i stort sett hela debatten direktsändes i TV, på en tid då TV normalt inte brukar kunna ställa sig till förfogande för politiska debatter. För mig var det lite förvånande. Visserligen är det naturligtvis intressant och viktigt för de människor som berörs av riksdagens beslut om var de olika försvarsdelarna ska förläggas. Men utifrån den faktiska hotbilden och vikten av militära satsningar i dagens samhälle tycker jag att det är något märkligt när man funderar över vad som är våra hot, vad som är de reella hoten mot oss, i dag och framöver. Då är faktiskt inte de militära hoten det som är de stora hoten för oss i Sverige, däremot miljöhoten och de utmaningar och föränd- ringar som vi står inför. Så här när det börjar dra sig mot sommaren kän- ner jag en viss förtvivlan. För mig är sommaren, badet, stranden och barnens lek en av de riktigt vikti- ga livskvalitetsfrågorna. Jag tycker att det är fruk- tansvärt att känna att jag inte längre kan ta mina barnbarn med mig till stranden, ligga där och bygga sandslott utan att känna en oro för vad som händer med dem. Många gånger får man tjata om att de måste ha kläder på sig osv. för hoten i dag är så stora. Någonting som var självklart när jag var barn är inte självklart för barn i dag. Nog känns det lite förtvivlat när det talas om att vi har gått en väldigt bra utveckling till mötes under de här åren. Utveckling till vad? brukar jag fråga mig. När det gäller det betänkande som vi nu har att behandla säger vi mycket riktigt att vi är ganska ense i de stora viktiga frågorna i utskottet. Vi har i stort sett behandlat och besvarat alla motioner utifrån hur dessa frågor hanteras internationellt i dag. Det är bra att vi kan visa att vi har en enighet, att vi vill att mil- jöfrågorna i ett internationellt perspektiv ska bli vik- tiga att också hantera på ett sätt som gör att vi når resultat. Jag är dock inte så säker på att vi, om vi skulle lägga fram förslag på åtgärdspaket osv., skulle vara lika överens. Där tror jag att det finns en stor skillnad på hur angeläget vi anser att det här är och hur snabbt vi tycker att man behöver gå fram, vilka åtgärder som krävs för de förändringsarbeten som behövs. Vi kan se när klimatfrågorna och Kyotoprotokollet diskute- ras att det blir väldigt stora olikheter i hur man vill gå fram. Vi i Miljöpartiet tycker att vi har bråttom, vi har inte tid att vänta, vi måste se till att det händer nå- gonting snabbt. Annars tar vi de resurser som våra barn och barnbarn behöver för att leva på den enda jord vi har. Det som vi ofta talar om i internationella sammanhang, behovet av utveckling, riskerar att inte bli en utveckling utan en avveckling av möjligheterna att leva på vår jord därför att de resurser som vi har gemensamt inte längre räcker till. Vi har delat in betänkandet i olika avsnitt. Beträf- fande globalisering är det viktigt att påpeka att Rio- konferensen 1992 ändå antog en del mål, man lyck- ades trots ganska hårt motstånd från många håll ändå komma en bit fram på vägen. Man lyfte upp miljöfrå- gorna på den politiska agendan på ett sätt som har gjort att de har kunnat leva vidare i det politiska ar- betet sedan dess. Dock kan man konstatera att de resultat som man kanske hade förväntat sig skulle nås efter det inte har lyckats nås fullt ut. Jag tror att vi med tiden åter kommer att få konstatera att de mål som sattes upp inte är uppfyllda, att det finns en bra bit kvar, att vi borde ha handlat snabbare för att nå målen. När det gäller våra hav skriver vi att vi har fått kännedom om att vi ska få ett förslag från regeringen om oljeutsläppen. Jag hoppas verkligen att regeringen i det fallet vågar komma med ett mycket bra förslag som också ger resultat. Det har varit många besvikel- ser i oljefrågorna när det gäller våra fartyg. Man har inte kunnat komma åt dem, inte ens kunnat fånga in dem som man har trott sig veta är de som har gjort utsläppen. Här krävs en betydligt bättre lagstiftning för att klara detta. Miljö- och handelsfrågorna är naturligtvis oerhört viktiga. Där kan EU spela en viktig roll och faktiskt kräva en handelspolitik i ett globalt perspektiv som blir betydligt mer solidarisk. Tyvärr kan vi se att så ännu inte är fallet inom EU. Men jag hoppas att Sve- rige kan driva på så att vi får en ordning för handel som inte som i dag missgynnar de fattiga och inte tar någon som helst hänsyn till miljöaspekterna. Där är en viktig del hur EU kommer att handla. Jag tänkte fråga Berndt Ekholm som representerar regeringspartiet i det här fallet hur pass hoppfull han är inför Göteborgsmötet när det gäller att kunna få ihop ett förslag som faktiskt ger möjlighet att nå re- sultat. Vi är många som inte tycker att man i det vi hitintills har sett av miljöplanen lever upp till de för- väntningar vi hade. Frågan är: Klarar regeringen att i samband med Göteborgsmötet lyfta fram miljöfrå- gorna så att vi kan få förslag som leder till resultat, eller kommer det att bara bli ett möte där man träffas och pratar om problembilden och inte politiskt vågar göra tillräckligt för att se till att det går att nå resultat? Beträffande säkerhetsfrågorna, som vi också har med i betänkandet, vill jag säga att vattenfrågan är en de stora frågor som vi internationellt måste arbeta mycket mer med, både ur resurssynpunkt och också ur säkerhetsaspekterna. Det är oerhört många kon- flikter som just uppstår av att vattnet är en begränsad resurs, av att man inte på ett bra sätt har lyckats enas om vem som har rätt till eller kan hantera de här frå- gorna eller av att någon släpper ut och förstör det vatten som någon annan behöver använda till sina livsmedel. Vi har också pekat i det här betänkandet på hur det ser ut på just vattensidan. Jag vill upprepa vad jag sagt tidigare, att två tredjedelar av jordens befolkning kommer att ha vattenbrist år 2025, att grundvattenni- våerna i norra Kina, där man odlar väldigt mycket av riset, sjunker 1,6 meter per år, att 160 miljarder ton fossilt vatten används varje år, vatten som inte förny- as. Det här får naturligtvis enormt stora konsekvenser för möjligheten för människor att odla sin mat och leva på vår gemensamma jord. 0900533740700 N 2010-01-01 00:00:00 169980 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09112/#anf205