2348532 GO09112 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:112 Onsdagen den 16 maj 2000/01 112 2001-05-16 00:00:00 Internationella miljöfrågor A2B6FDB6-5054-41CE-8B11-CA24820ABA3F 187 BERNDT EKHOLM (s) s Fru talman! Vi pratar ofta om globalisering. Då tänker vi kanske mycket på ekonomi, finans- och kapitalmarknader osv. Men faktum är att miljöfrågor- na är bland dem som tidigast satts upp på dagord- ningen och beskrivit vad globalisering innebär: att vi sammanflätas utan tydliga gränser. Vi har sett hur olika miljöproblem är gränslösa, hur vi tvingas ta hand om dem över gränserna, hur vi tvingas att sam- arbeta. Det är ett tydligt uttryck för globaliseringen. Processen startade 1972 i Stockholm, med mötet som hölls. Det har sedan gått vidare med Brundtland- kommissionen, mötet i Rio de Janeiro 1992, uppfölj- ningsmötet i New York 1997 och de s.k. CSD-mötena i New York varje år, dvs. kommissionen för hållbar utveckling som arbetar inom FN:s ram. Nästa år, 2002, mitt i vår valrörelse, ska det hållas ett stort möte i Johannesburg - Rio +10 - som en uppföljning av Riomötet. Det beskriver den process vi har gått igenom när det gäller globalisering av miljöfrågorna. Det finns några miljöfrågor som är av särskild dignitet för att visa på de gränsöverskridande proble- men. Där är klimatfrågan nr 1. Det framgår tydligt för var och en att det är omöjligt att sätta upp nations- gränser för klimateffekterna. De beror på den s.k. växthuseffekten och uppvärmningen av klimatet. Om man exempelvis gör ett fossilt utsläpp här i Sverige kan det få konsekvenser i Ryssland eller i Arktis. Gör man ett utsläpp nere i Afrika kan det få konsekvenser i Sydamerika, osv. Det handlar alltså om hela uppvärmningen av vårt gemensamma klot. Det visar tydligt på hur oerhört viktigt det är att vi samarbetar. Det vet ni som sitter här. De som händel- sevis skulle läsa detta spännande protokoll kan då lära sig att klimatfrågan helt enkelt betyder att vi måste skydda vårt klot var vi än bor. Det betyder att vi måste minska utsläppen av alla de olika gaser - man brukar tala om sex gaser, men det kanske finns någon mer som har upptäckts - som förorsaker uppvärmningseffekten. Den värsta gasen är koldioxiden. Detta har effekter på människor, växter och djurliv. Det har som sagt gjorts en hel del. Här finns pro- cessen med protokollet som kommit till klimatkon- ventionen, Kyotoprotokollet, med en serie olika för- handlingar som en följd av det. Jag har haft förmånen att följa förhandlingarna från Kyotomötet i december 1997. Då inser man vilket engagemang det finns för att lösa frågan men också vilka enorma problem som möter. När klimatfrågan ska lösas berör det verkligen vår ekonomiska standard och vårt välstånd, och då är intresset inte alltid så stort hos olika regeringar att ställa upp. Tyvärr har vi nu ett alldeles utmärkt ex- empel på hur det kan gå. Vi har ett land som heter USA där vi har en presi- dent som uttryckligen säger: Jag tänker bara värna om mina egna medborgare. Det kostar otroligt mycket att göra insatser i USA eftersom - det säger han inte - vi har skött oss så dåligt under så många år att det nu blir så dyrt. Vi vill inte göra det eftersom det kommer att drabba våra medborgare. Vi tycker - det säger han inte - att ni andra ska göra jobbet åt oss. Då tänker han bl.a. på u-länderna. Till saken hör att u-länderna i Berlin - jag tror att det var år 1995 - friskrevs från att göra några tvingande insatser. Det beror helt enkelt på att det faktiskt är i-länderna som i allt väsentligt är orsaken till klimatproblemet. Det är naturligtvis en mycket sorglig historia att den amerikanske presidenten visar så litet intresse för att ta itu med dessa frågor. Vi kan bara hoppas att vi får se en förändring och att han tar sitt förnuft till fånga. Jag har rest runt och träffat många av dem som jobbar med miljöpolitik i USA. Jag förstår att det finns en stor kampvilja mot en president som uppträ- der på det sättet. Det är lika bra att tala klartext. Vi kan inte acceptera det amerikanska uppträdandet. Det kan inte vara riktigt att vi ska fördela bördor- na så att vi ska bära alla kostnader här i Europa och i Japan, och möjligen i en del andra länder, och att USA ska friskriva sig. Vi måste naturligtvis kräva ett solidariskt agerande av amerikanerna som står för en fjärdedel av växthusgasutsläppen. En annan stor fråga är ozonuttunningen, som vi har lyckats mycket bättre med. Det har bl.a. gjorts i det s.k. Montrealprotokollet. Här i Sverige har vi bl.a. bytt ut freonerna i kylskåp och mycket annat. Vi har kommit mycket långt här. Det är också ett långsiktigt problem. Dels är det gränsöverskridande, dels är det långsiktigt i tiden. Det tar lång tid innan det vi sätter in ger effekt i förbättringar. Havsföroreningarna är en annan fråga som är uppenbar. Gör vi svåra utsläpp av föroreningar stan- nar inte de i vattnet vid nationsgränsen. Det är inte någon som är så dum att han tror det. De glider vidare i vattenströmmarna och hamnar där vattenströmmar- na tar vägen. De blir gemensamma, och de kan t.o.m. bli ganska så gemensamma över hela klotet när det gäller de stora strömmarna vi har. Därför måste vi vårda haven gemensamt. Det handlar väldigt mycket om utrymmet för vår föda i framtiden. Med en väx- ande befolkning behöver vi haven för att kunna föda oss. Det är likadant med vattenföroreningar. Förorenar vi grundvatten kan också det sprida sig över relativt stora ytor, även om problemen med haven är större. Det kan beröra flera olika nationer och bli ganska stora problem. Det är på samma sätt med försurning- en. Den har vi talat ganska mycket om. Vid Riomötet kom man överens om Agenda 21, som är en jättehandling på 400 sidor där man har gått igenom mängder av miljöproblem. Det som är intres- sant med den och som bröt stilen sedan tidigare var att den inte bara handlar om sakliga miljöproblem, utan den handlar också om andra frågeställningar. Hela Riomötet hade temat miljö och utveckling och betonade att miljö och utveckling hänger ihop. Dålig miljö skapar fattigdom. Vi kan inte ta oss ur fattigdom om vi inte räddar miljön. Miljö och ut- veckling är direkt sammankopplade, och problemen måste lösas tillsammans. Ur det greppet har vi gått vidare med det som Brundtland också kallar för hållbar utveckling. Det har preciserats som att ekonomi, sociala frågeställ- ningar och miljö ska gripa tag i varandra och samver- ka. Det är först då vi kan bygga det verkliga välfärds- samhället och det långsiktigt hållbara samhället. Riomötet förde också in andra perspektiv, exem- pelvis det folkliga deltagandet. Som ni vet har miljö- arbetet förändrats ute i våra kommuner. Det är inte längre miljö- och hälsoskyddsnämnden som arbetar med miljöfrågor, utan det är kommunmedborgarna och kommunen som arbetar med dem. Det var ett nytt grepp som kom in i Riomötet. I vårt betänkande tar vi tag i en hel del av de nya perspektiven. Vi talar om hållbar utveckling, integra- tion av miljön i olika sektorer och att miljön har andra perspektiv än de traditionella. Jag kan sammanfatta det med att vi i det första avsnittet är ganska traditio- nella i de frågor vi tar upp. Det är såsom man ofta möter miljöproblemet, möjligen med undantag av att vi särskilt diskuterar EU-frågan. Men sedan väljer vi i andra avsnittet att tala om handel. Handelsfrågorna är helt avgörande för hur vi ska lyckas med miljöfrågorna långsiktigt. Det är också en gränsöverskridande frågeställning som vi inte har tänkt på. En produkt kan cirkulera från olika länder och användas i olika länder. Om man ser hela livscy- keln från att den produceras till att den blir ett avfall kan den vandra genom många olika länder. Den är alltså gränslös i den meningen. Handel är ett annat sätt att skära miljöfrågorna och ta upp dem. En annan frågeställning är naturligtvis säkerhets- politiken, som särskilt angår oss i utrikesutskottet. Miljön kan skapa konfliktzoner. Jag tror att Marianne Andersson redan tog upp det i sitt inledningsanföran- de när det gällde vattenfrågan. Vi vet hur det är i Mellanöstern och vilka konflikter det är. Vi vet vilka konflikter det kan bli runt Aralsjön. På många andra områden runtom i världen vet vi att vattenfrågorna skapar konflikter. Det kan exempelvis vara så att man släpper ut avlopp i ett flodsystem som senare är vattentäkt läng- re ned. Så har det varit i Sverige på många ställen, och så är det ofta ute i världen. Man ser inte kopp- lingen mellan de delarna, och det blir en säkerhets- fråga. Det är kanske alldeles tydligast i Mellanöstern. Man knycker vatten från varandra, om jag uttrycker mig lite slarvigt. Alla behöver vattnet, men man för- delar det väldigt orättvist. Det blir helt enkelt en strid om tillgången på rent vatten. Utvecklingsfrågorna är också ett perspektiv som vi lyfter upp i vårt betänkande. Det är att skära frå- gorna lite annorlunda. Man kan hämta inspiration i Riomötet. Som Marianne Andersson redan har sagt är det i stort sett ett enigt betänkande. Det finns en re- servation från Centerpartiet om miljöunion, som jag härmed vill avstyrka. Jag tillstyrker därmed utskotts- majoritetens förslag. Jag vill på den talartid jag har kvar bara något kort beröra själva betänkandet. I det första avsnittet talar vi om hållbar utveckling och understryker betydelsen av den. Därutöver vill jag gärna nämna FN:s väldigt avgörande roll för hela processen. Genom CSD- organet har man utvecklat en årlig genomgång av miljöfrågan, som nu så småningom ska hamna i mötet i Johannesburg. Vi kan inte nog betona vilken betydelse FN har både i New York och exempelvis i Nairobi där UNEP, FN:s miljöorgan, ligger. FN har stor betydelse inte minst för att få med tredje världen in i miljöpro- cessen. Vi ska inte heller underbetona - och vi lyfter säkert fram det här och var - Världshandelsorganisa- tionen, där det är oerhört viktigt att vi diskuterar mil- jöfrågor. Det finns stora brister där, mycket större brister än i FN, och det finns mycket att rätta till. Man måste integrera miljöfrågorna mycket bättre i han- delssystemen. Vi har ett annat avsnitt i vår inledningsdel. Det handlar om Europa. Där tar vi upp EU:s miljöarbete. Ni vet alla att det har expanderat enormt. Det visar också det internationella samarbetets oerhörda bety- delse för att komma vidare i miljöfrågan. Som ni vet är det två stora frågeställningar som tas upp nu på toppmötet i Göteborg. Det är, som jag nämnt tidigare, en strategi för hållbar utveckling som ska antas av premiärministrarna och en genomgång av miljöns integration i olika sektorer. Det är nio olika sektorsråd som jobbar med miljöfrågorna som ska integreras, och det ska redovisas i Göteborg. Sådana här tankegångar kan man naturligtvis överföra på global nivå i ett sådant arbete, i den ord- nade form som också EU jobbar med. I det andra kapitlet tas handelsfrågorna upp. Det som är särskilt viktigt att stryka under där snubblade jag redan in på. Det gäller Världshandelsorganisatio- nen, och att man verkligen lever upp till att integrera miljön i arbetet. En sak som också är jätteviktig där är att när man ingår handelsavtal så måste man självfal- let ta hänsyn till de internationella miljökonventioner som finns. Det har man hitintills inte gjort i den ut- sträckning som man kan begära. Man sluter han- delsavtal, och sedan bryr man sig inte ett skvatt om att vi internationellt har antagit olika konventioner, exempelvis på miljöområdet. En sådan handelspolitik kan vi inte ha. Den måste ändras, och jag vet att den svenska regeringen arbetar med det. Det tredje kapitlet är lite annorlunda för många av dem som jobbar med miljöpolitik. De kanske inte så ofta tänker på säkerhetsfrågorna. Vi lyfter fram vikten av konflikthantering och hantering av vattenfrågorna. Det sista kapitlet handlar om utvecklingsfrågorna och biståndet, och om vilken oerhört stor betydelse biståndet kan ha. Det sägs exempelvis här att hälften av Sidas projektinsatser berör miljön. Det har man nog inte tänkt på! Även där arbetar man intensivt med sektorsintegration. Slutligen - och nu har jag pratat längre än vad jag hade sagt - kommer jag till reservationen. Vi tycker inte att det finns någon speciell mening med att skapa en särskild miljöunion. En nordisk miljöunion, eller om man så vill, en europeisk miljöunion, är det ingen poäng med. Vi har ju redan Europeiska unionen. Det är en miljöunion och en fredsunion. Vi behöver ingen mer. Därför har detta förslag och denna reservation avslagits. 0610573125306 N 2010-01-01 00:00:00 169962 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09112/#anf187