<anforande>
<dok_hangar_id>2348531</dok_hangar_id>
<dok_id>GO09111</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:111 Tisdagen den 15 maj</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>111</dok_nummer>
<dok_datum>2001-05-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2000/01:444 om jäm- ställdhet i arbetslivet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C98FCC2D-D3B8-4A97-8BF9-688B30351E4D</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>MARGARETA VIKLUND (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vet att det inte är lätt att förändra.
Det kommer att ta generationer. Jag vet att Margareta
Winberg har jobbat oerhört mycket med jämställd-
hetsfrågorna på många plan i olika sammanhang. Jag
fick ändå inte riktigt svar på den fråga som jag ställ-
de. Det handlar om insynen vid tillsättningen av höga
statliga tjänster. Om vi ska kunna förändra bilden på
jämställdhetsområdet, både nationellt och internatio-
nellt, och ge förebilder, måste det in kvinnor också i
toppositioner inom den statliga sektorn. Det är oer-
hört angeläget.
Vi har talat om JämO. JämO vann en stor seger i
Arbetsdomstolen för någon vecka sedan, då en dia-
lyssköterskas arbete och ansvar bedömdes vara lik-
värdigt med en teknikers.
Det tycker jag var ett bra utfört arbete av JämO.
Det visar att det genom stark bevisning från arbetsta-
garsidan går att komma till rätta med orättvisor och
diskriminering inom den offentliga sektorn, åtminsto-
ne inom den kommunala sektorn som kanske är mer
åtkomlig för insyn än den statliga.
Men vi vet att det förekommer diskriminering
inom den statliga sektorn. Framför allt när det gäller
löner och tillsättning av tjänster är insynen dålig och
möjligheten att överklaga så gott som obefintlig.
I SOU 1990:41, dvs. den utredning som gjordes
tio år efter tillsättandet av JämO sägs bl.a.:
"Regeringen brukar inte motivera sina beslut i till-
sättningsärenden, och det framgår därför inte om
regeringen tillämpat jämställdhetsaspekten eller an-
sett den klagande vara bättre meriterad." Det framgår
inte heller vilka kriterier som tillämpas vid meritvär-
deringen.
Vidare ur SOU: "Om regeringen avslår ett över-
klagande av tillsättningsbeslut är det inte särskilt
troligt att en process i AD skulle kunna föras med
framgång. Normalt torde det bli så i sådana fall att
processen inte fullföljs."
I praktiken innebär det i så fall att det är omöjligt
för Jämställdhetsombudsmannen att med framgång
överklaga en tjänstetillsättning som tidigare har
överprövats av regeringen, även om en annan sökan-
de till tjänsten är bättre meriterad och mer lämpad än
den som har förordats. Är det verkligen så att det i
vissa fall inte finns någon rättvisa?
Det obehag som det möjligtvis kan handla om för
en arbetssökande och arbetsgivaren nämns också i
SOU 1990:41: "För en offentlig arbetsgivare kan det
vara svårare att erkänna att man har begått ett fel, ett
fel som i realiteten innebär att man har brutit mot
regeringsformen." Här krävs också en ändring så att
det ur ett medmänskligt perspektiv blir möjligt att
korrigera misstag.
Fru talman! Det är ur många aspekter viktigt med
kvinnor i toppositioner. De mer eller mindre osynliga
nätverken för tjänstetillsättningar på framför allt höga
nivåer borde kunna ersättas med klara regler med full
insyn och kanske också en annan människosyn. Det
är bara en liten del av det jämställdhetsarbete som
finns att ta tag i.
</anforandetext>
<intressent_id>0812087943307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>169742</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09111/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
