<anforande>
<dok_hangar_id>2348528</dok_hangar_id>
<dok_id>GO09108</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:108 Torsdagen den 10 maj</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>2001-05-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Brottsoffer </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3245FD76-8D5C-43BE-806D-D0ED7C9B1487</anforande_id>
<anforande_nummer>17</anforande_nummer>
<talare>HELENA ZAKARIASÉN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Rätten för alla som utsatts för brott är
att få sin anmälan behandlad på ett korrekt sätt och
bemötas på ett värdigt sätt, och det gäller inte bara i
kontakten med polisväsendet.
Det är lika självklart under hela rättsprocessen,
såväl vad gäller kontakten med åklagare som med
domstolspersonal.
En person som har utsatts för brott ska alltid kun-
na känna sig trygg i sina kontakter med rättsväsendet.
Han eller hon ska informeras om vilka möjligheter
som finns till hjälp och stöd. Även om man inte kan
tro det, efter att ha lyssnat på delar av oppositionen,
så pågår det faktiskt ett stort antal projekt runtom i
landet i en rad olika myndigheter och organisationer
som just syftar till att förbättra villkoren för dem som
har utsatts för brott.
Men även om ett antal åtgärder har vidtagits under
de senaste decennierna för att stärka brottsoffrens
ställning så betyder inte det att det inte återstår en hel
del att göra på brottsofferområdet. För det gör det -
hela samhället måste bli bättre på att bemöta brottsof-
fer.
I det förslag som vi diskuterar i dag ingår både la-
gändringar och andra åtgärder.
Jag börjar med lagstiftningen.
Det första är att rätten till målsägandebiträde ut-
vidgas genom att begränsningen till brott enligt
brottsbalken tas bort.
Det blir alltså möjligt för domstolen att förordna
målsägandebiträde vid överträdelse av t.ex. besöks-
förbud.
Det andra är att socialtjänstens ansvar förtydligas.
Socialtjänsten har en viktig roll att fylla när det gäller
samhällets stöd till brottsoffer - inte minst vad gäller
stödet till utsatta barn.
För att lyfta fram och förtydliga detta ansvar före-
slås att socialtjänstlagen kompletteras så att det klart
framgår att socialtjänsten har ett ansvar för alla kom-
muninnevånare som har utsatts för brott.
Regeringen vill också införa en skyldighet för
åklagare att informera målsägande om s.k. positiva
åtalsbeslut, dvs. att åtal har väckts mot dem eller den
som är misstänkta för brottet.
Det kommer också att införas en skyldighet för
åklagare och domstol att underrätta socialtjänsten om
beslut om besöksförbud när parterna som beslutet
berör har gemensamma barn.
Men det räcker inte bara med förändrad lagstift-
ning, utan det som också, och framför allt, behövs för
att stärka brottsoffrens ställning är attitydförändringar
hos dem som möter brottsoffer och att den lagstift-
ning som redan finns i dag används på ett riktigt sätt.
Det behöver också bli bättre samverkan mellan myn-
digheter som möter brottsoffer.
De satsningar som nu också görs på det brotts-
förebyggande arbetet spelar självfallet också en stor
roll. Genom effektiva brottsförebyggande insatser
minskar antalet brott. Färre brott leder till att färre
människor drabbas av brott, och känslan av trygghet
kan öka.
Ökad kunskap behövs! I dag finns det brister i
bemötandet och omhändertagandet av brottsoffer som
förmodligen har sin grund i dåliga kunskaper om vad
det innebär att bli utsatt för brott.
Alla som arbetar inom rättsväsendet och som
kommer i kontakt med brottsoffer bör därför få ut-
bildning om detta - och då inte bara en gång, utan det
måste göras kontinuerligt.
Därför får Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och
Domstolsverket i uppdrag att i samverkan med
Brottsoffermyndigheten genomföra utbildning i
brottsofferfrågor för den personal som ännu inte har
fått någon sådan utbildning.
Man får också i uppdrag att - även här i samråd
med Brottsoffermyndigheten - ta fram handlingspla-
ner för hur man ska arbeta i framtiden för att uppnå
de berättigade krav som finns från brottsoffren.
Dessa handlingsplaner bör redovisas till regering-
en i samband med årsredovisningen för i år.
Dessutom skärps kraven på att poliserna ska in-
formera målsägande om det stöd och den hjälp som
finns att få, bl.a. från ideella organisationer.
Samverkan mellan de rättsvårdande myndigheter-
na måste bli bättre. Där måste man i större utsträck-
ning utgå från en helhetssyn på verksamheten och ha
medborgarperspektivet i fokus. Medborgarperspekti-
vet är nämligen grunden för, och ska genomsyra, allt
arbete.
En rad olika projekt för att förbättra samverkan
har också inletts. Rättskedjeprojekten, som syftar till
att med bibehållen kvalitet åstadkomma en snabbare
genomströmning genom hela rättskedjan är en del i
detta. Men det räcker inte heller bara med samord-
ning av de rättsvårdande myndigheternas insatser.
Bättre samverkan behövs också mellan de ideella
organisationerna, liksom mellan dem och den offent-
liga verksamheten.
Det s.k. Örebroprojektet med en brottsoffersam-
ordnare är ett exempel på detta, som har visat sig ha
många positiva effekter.
Projektet ledde till att vittnesstöd initierades vid
tre tingsrätter, att nätverk byggdes upp mellan före-
trädare för olika myndigheter i regionen och att ett
flertal utbildningar i brottsofferrelaterade frågor an-
ordnades.
De konkreta åtgärder som genomfördes har gett
efterverkningar som har varit mycket positiva och
viktiga för utvecklingen av brottsoffertänkandet. Just
detta att det fanns en brottsoffersamordnare på plats,
som hade kontinuerliga kontakter med myndigheter
och ideella organisationer, gjorde att diskussioner och
aktiviteter i ett brottsofferperspektiv ökade.
Därför bör också Brottsoffermyndigheten ges i
uppdrag att starta lokal brottsoffersamverkan på yt-
terligare platser i landet.
Den vittnesstödsverksamhet som har vuxit fram
under den senaste tioårsperioden fyller en mycket
viktig funktion. I dag finns det vittnesstödsverksam-
het vid 32 av landets tingsrätter och vid tre hovrätter.
När vittnen och andra som har kommit till dom-
stolen och mötts av en person som har till uppgift att
stödja dem har de känt sig tryggare - det säger sig
självt. Jag vet själv hur jag kände det när jag för
första gången skulle vittna. Bara kallelsen till dom-
stolen som man fick gjorde att man blev nervös. Det
börjar kanske bli något bättre nu, men den är ofta
formulerad på ett opersonligt sätt. Man kan tycka att
detta är detaljer, men för många är en sådan här fråga
jätteviktig.
Man känner sig ofta osäker och otrygg när man
kommer till domstolen. Jag själv hade tur - det fanns
vittnesstöd på plats. Det var verkligen skönt att ha
någon att prata med som kunde berätta lite om vad
som skulle hända och som man visste fanns där hela
tiden, även om jag ska erkänna att jag stundtals under
rättegången kände det som att det var jag själv som
var anklagad.
Det är alltså oerhört viktigt att vi nu fortsätter att
bygga ut vittnesstödsverksamheten så att vittnesstöd
finns vid samtliga tingsrätter och hovrätter inom tre
år. Regeringen tänker därför ge Brottsoffermyndig-
heten och Domstolsverket i uppdrag att ta fram en
plan för detta, och presentera den senast den 31 de-
cember i år.
Det är också viktigt att Domstolsverket fortsätter
sitt arbete med att förbättra domstolarnas bemötande
av parter, vittnen, målsägande och andra som kom-
mer i kontakt med domstolen. Det gäller naturligtvis
också lokalernas utformning.
Det är inte acceptabelt att det fortfarande före-
kommer att kvinnor som utsatts för sexuella över-
grepp tvingas möta och vänta tillsammans med den
misstänkta gärningsmannen i domstolens gemen-
samma väntrum.
De åtgärder som nu föreslås kräver också en del
resurser, som också har sagts här tidigare. Därför
föreslås också att 9,5 miljoner kronor skjuts till under
en tvåårsperiod - 3 miljoner för i år och 6,5 miljoner
för nästa år. Vi kommer med största sannolikhet att få
anledning att återkomma till resursfrågorna i samband
med behandlingen av vårbudgeten och tilläggsbud-
geten och i höstbudgeten.
Det här förslaget syftar alltså till att förbättra stö-
det och skyddet för brottsoffer. Jag tror faktiskt att vi
i många delar är överens om hur vi ska gå vidare i de
här frågorna - och det har några också nämnt i de-
batten - även om några partier vill lite mer och lite
fortare än andra. Några vill ha lite mer information
osv.
Därför tycker jag att det är lite trist att det finns 17
reservationer i det här ärendet som rör ett område där
vi alla är överens i de allra flesta frågorna. Men det är
väl så det är, och det är kanske så debatterna ska vara
här.
Jag är i alla fall ganska säker på att de åtgärder
som vi nu föreslår, tillsammans med den process som
redan tidigare har satts i gång på brottsofferområdet,
kommer att leda till att stödet för brottsoffer kommer
att öka väsentligt.
Fru talman! Med det yrkar jag bifall till förslaget i
betänkandet om stöd till brottsoffer och avslag på
samtliga reservationer.
</anforandetext>
<intressent_id>0874331493311</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>169481</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09108/#anf17</protokoll_url_www>
</anforande>
