<anforande>
<dok_hangar_id>2348528</dok_hangar_id>
<dok_id>GO09108</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:108 Torsdagen den 10 maj</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>2001-05-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Brottsoffer </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>226CD5D6-7BFB-4CB8-BFFF-0EA8835FC9DB</anforande_id>
<anforande_nummer>12</anforande_nummer>
<talare>KIA ANDREASSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Att sätta upp en nollvision är ju en
annan sak än det som jag sade om att vi skulle försö-
ka få bättre metoder och fortsätta arbetet, men jag vill
inte gå så långt att jag sätter upp en nollvision.
När det gäller föräldraansvaret kontra samhällets
ansvar är det precis som jag har sagt hela tiden i dessa
diskussioner, nämligen att samhällsansvaret måste
vara lika starkt som det ansvar som föräldrarna har.
Men det som skiljer borgarna från oss när det gäller
det som vi säger nu, Gunnel Wallin, är ju att familjen
som institution hela tiden värnas. Ni har inte riktigt
förstått den skillnaden, men vi får väl återkomma
många gånger till det begreppet.
</anforandetext>
<intressent_id>0745615729714</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>169476</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09108/#anf12</protokoll_url_www>
</anforande>
