2348528 GO09108 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:108 Torsdagen den 10 maj 2000/01 108 2001-05-10 00:00:00 Processrättsliga frågor FAE0BFC7-3125-43E1-8204-B676C468AFE3 104 ANDERS G HÖGMARK (m) m Herr talman! Det är inte första gången under den- na mandatperiod som vi diskuterar många av de här frågorna. Jag tror att det är tredje gången. Det må då vara förlåtet att vi kanske inte går in alltför djupt i flertalet av dem, eftersom de är berörda vid många tillfällen tidigare. Det finns några reservationer som jag ska kom- mentera något. Jag står självfallet bakom de moderata reservationerna och yrkar bifall till reservation nr 2. Det är en välkänd ståndpunkt att Moderata sam- lingspartiet inte tycker om specialdomstolar. Det framgår klart av vår reservation att vi tycker att de så långt som möjligt bör försvinna. Vår grundinställning är att de allmänna domstolarna ska ha den kompeten- sen och styrkan att de mycket kompetent kan avgöra i princip alla typer av mål. Det är också viktigt att den första instansen har en klar kompetensprofil. Reservation 3 handlar om ersättning till vittnen. Jag tror att betydelsen av vittnena och deras agerande i domstol även var uppe i debatten om brottsoffer tidigare i dag. Jag tror aldrig att man i en rättsstat kan överskatta betydelsen av att vittnena har möjlighet att på olika sätt komma till domstolarna. Då betyder det helt klart en hel del att domstolarna inte centraliseras alltför mycket. Det är också viktigt att man får en rimlig ersätt- ning. Den reservation vi har utformat pekar på beho- vet av att göra justeringar uppåt när det gäller ersätt- ning. Självfallet är det också viktigt att vittnena känner trygghet. Jag tror att det var Jeppe Johnsson som i den tidigare debatten pekade på detta. Det är en skrämmande utveckling som jag tror, herr talman, att vi alla kan känna djup oro inför, när vittnena skräms med hot om repressalier. De skräms till tystnad. Om sanning och rätt på något sätt skräms till tystnad har rättsstaten egentligen upphört att fungera på ett till- fredsställande sätt. Det är utomordentligt allvarligt. På alla sätt bör vi agera för att vittnena ska kunna känna den trygghet som de förtjänar när de på olika sätt vill vitsorda och lämna uppgifter i rättssalen. Men det är också viktigt, som jag sade, herr tal- man, att vittnena får en rimlig ersättning för det otro- ligt viktiga arbete de gör. Det är också en välkänd ståndpunkt sedan tidigare diskussioner i de här frågorna att Moderata samlings- partiet kan tänka sig tvångsmedel när det gäller tvångsmedicinering. Vi är fullständigt medvetna om, och jag har sagt det minst ett par gånger under den här mandatperioden då vi har diskuterat detta tidigare, att det här är ingrepp i den personliga integriteten. Det ifrågasätts inte på något sätt av oss. Det är ett allvarligt ingrepp. Men man måste väga den nytta som det här ingreppet, tvångsmedicineringen, kan göra för att få fast knarklangare, som jag brukar kalla för dödens kurirer. I vår avvägning mellan nytta respektive uppoff- ring kommer vi fram till att när det finns mycket starka skäl för att kunna få fast knarklangare, dessa dödens kurirer, är vi beredda att under medicinsk ledning också ge polisen möjlighet till den här tvångsmedicineringen. Den är ett ingrepp, jag vill understryka det, men nyttan skulle i ett antal fall vara mycket stor. Det finns kanske ett antal ungdomar och äldre som skulle förskonas från den typ av drogmiss- bruk som dessa dödens kurirer är hantlangare åt. Vi har också en reservation som behandlar när och på vilket sätt preskriptionstid ska brytas. För närvarande är ett villkor för att preskriptionstiden ska brytas att en person häktas eller får del av åtal. Vår tanke är helt enkelt att vi skulle kunna se till att pre- skriptionstiden bryts redan när den åtalade får del av förundersökningsprotokollet. Det finns i dag påtagliga bevis för att ett antal per- soner håller sig undan och på alla sätt - och det är ganska raffinerade sätt - undviker att komma i kon- takt med delgivning. På det sättet kan de smita ifrån rättvisan. Här handlar det inte bara om vederbörande som ska ställas till ansvar för sina handlingar, utan det gäller också de brottsoffer som kan gå förlustiga ett antal rättigheter, skadestånd, brottsskadeersättning och annat. Det tycker vi att det är angeläget att man ser över, och vi tycker att regeringen bör återkomma om detta. De fyra borgerliga partierna har också ett särskilt yttrande om nämndemännen, som Ragnwi Marcelind var inne på. Som också nämnts tidigare har en utred- ning tillsatts som ska jobba med nämndemannafrå- gan. Först och främst vill jag säga att nämndemännens roll i det svenska domstolsväsendet är av utomor- dentligt stor betydelse, både principiellt och praktiskt. Det skapar en ytterligare legitimitet i det svenska domstolsväsendet att människor döms också av sina gelikar. Det är inte meningen att de ska bli så "duktiga" att de blir någon form av domare, men de ska representera det allmänna rättsmedvetandet, sunt förnuft och gott omdöme. Det är omistliga tillgångar när man ska pröva människors skuld. Därför är det angeläget att man på alla sätt ser till att få en repre- sentativitet i nämndemannaskaran. Nu påstås det att representativiteten är mycket då- lig. Ärligt talat är den senast gjorda mer heltäckande undersökningen snart tio år gammal. Fler av oss som sitter i Nämndemannautredningen har klart markerat att vi vill få en heltäckande bild av hur det ser ut. Vi kan i och för sig ha en mängd förmodanden om bris- ter i representativiteten när det gäller kön, ålder, yr- kesbakgrund och annat. Det är ganska naturligt att en parlamentarisk utredning också får möjligheter, både tidsmässiga och resursmässiga, att göra den här ty- pen av utredningar. Är det så att man kanske på di- rektivsidan inte är helt klar över detta, vill jag i denna kammare markera min och Moderata samlingspartiets mycket klara uppfattning, att det vore ganska dåligt att ha en utredning av det här slaget som till äventyrs inte skulle ha kapacitet tidsmässigt och resursmässigt att göra ett antal sådana här undersökningar. Men jag är ganska övertygad om att de möjligheterna ska finnas, att signalerna är tillräckligt klara både inom utredningen och här i dag. Jag är alldeles övertygad om att ersättningsför- hållandena är viktiga. Det handlar inte bara om att man ska få en viss form av ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Om man är satt att vara nämndeman, att döma och bedöma sina gelikar och kunna förpassa vederbörande till internering, till fängelsestraff, är det ganska rimligt att tycka att detta är ett mycket viktigt uppdrag som kräver grannlaga inläsning och gott omdöme. Då är det ganska rimligt att man ska ha en god ersättning för det för att markera tjänstens bety- delse. Det handlar både om ersättningsfrågor och om att se till att bredda rekryteringen. Sedan kommer jag tillbaka, herr talman, till lite grann av samma sak som gällde vittnena. Det är all- deles uppenbart att de geografiska avstånden till de olika tingsrätterna blir allt större, med de problem som bl.a. Ragnwi Marcelind tog upp. Det kommer inte att bli lättare att rekrytera nämndemän som på något sätt kan kombinera den här verksamheten med ett vanligt civilt arbete. Det finns också anledning att fundera över i Domstolsverket, när man ägnar sig åt förslag om nedläggningar av ett antal mindre tings- rätter runtom i landet, att det inte underlättar den lekmannamedverkan som har varit ett av fundamen- ten i det svenska rättsväsendet och som vi har all anledning att vara stolta över i Sveriges riksdag. Och nämndemännen själva har anledning att vara stolta över den insats de gör för att bidra till ett gott rättsvä- sende. En fråga skulle vara till socialdemokraterna, om de nu över huvud taget har tänkt på den aspekten: Underlättar den centralisering av framför allt tings- rätterna, första instansen som vi moderater ser som så kolossalt viktig, som pågår och där Domstolsverket har en glupande aptit på att lägga ned ett antal tings- rätter nämndemännens medverkan? Det är frågan till socialdemokraternas taleskvinna. Är socialdemokra- terna beredda att ta upp även den frågan i Nämnde- mannautredningen? Med det, herr talman, yrkar jag alltså bifall till re- servation 2. 0502353466300 N 2010-01-01 00:00:00 169568 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09108/#anf104