2348528 GO09108 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:108 Torsdagen den 10 maj 2000/01 108 2001-05-10 00:00:00 Processrättsliga frågor 635F984D-E12C-4D9E-A7CA-262E722F5D8E 101 ALICE ÅSTRÖM (v) v Herr talman! I det här betänkandet behandlas mo- tioner från allmänna motionstiden år 2000 som handlar om processrättsliga frågor. För tids vinnande ska jag bara beröra den reservation som Vänsterparti- et har fogat till betänkandet. Jag yrkar härmed bifall till reservation 4. När det gäller polisens möjligheter att använda hemliga tvångsmedel litar svenskar i mycket högre grad än medborgare i andra länder på myndigheternas goda avsikter. Vi har en demokratisk insyn i polisens verksamhet, vi har en demokratisk polis, vilket har gjort att vi svenskar inte har ställt så höga krav på regleringar när det gäller hemliga tvångsmedel. Det här har lett till att vi i Sverige har ovanligt suddiga gränser kring statens rätt att tillgripa tvång. Det leder givetvis i förlängningen till försämrad rättssäkerhet. Som ett exempel går det att nämna att inte alla hemli- ga tvångsmedel är lagreglerade och att den parla- mentariska kontroll som finns försvåras av att det underlag som finns ger vaga och intetsägande upp- gifter. Det enda vi får i riksdagen är en skrivelse som talar om hur ofta hemlig telefonavlyssning har an- vänts, hur många gånger hemlig kameraövervakning har använts och i hur många fall man anser att det har gett något resultat i brottsundersökningen. Mot bakgrund av den dåliga parlamentariska kontrollen när det gäller hemliga tvångsmedel och att alla tvångsmedel inte är lagreglerade anser vi att det borde omedelbart vidtas grundläggande åtgärder för att stärka rättssäkerheten vid användandet av hemliga tvångsmedel. För det första krävs det att det sker en oberoende utvärdering av behovet och effektiviteten av de hem- liga tvångsmedlen och andra övervakningsmetoder som används i dag. För det andra krävs det en kraftig förstärkning av tillförlitligheten i statistiken som ska ligga till grund för den parlamentariska kontrollen. Det behövs mer än bara antal hemliga telefonavlyssningar, antal hem- liga övervakningar och det antalet fall som det ansetts att detta har lett någonstans. Här kan det vara väldigt diffusa grunder. För det tredje anser vi att det måste införas regler om att den som har utsatts för hemliga tvångsmedel ska underrättas om det i efterhand och få en möjlighet att överklaga beslutet. Detta, herr talman, kan för många synas konstigt eftersom vi i Sverige inte har haft en sådan reglering; dvs. att människor som poli- sen har haft hemlig telefonavlyssning av där det inte har gått att få fram något - det gäller framför allt de fall där det inte har kommit fram uppgifter, i de fall där det kommit fram uppgifter som ligger till grund för brottsutredningen och det blir en rättegång får den avlyssnade genast tillgång till uppgifterna - är de människor som inte har fått besked. I de flesta länder finns skyldigheten att underrätta den som har blivit utsatt för hemliga tvångsåtgärder från statens sida, för att få en möjlighet att överklaga ett sådant beslut och få rätt i efterhand. Herr talman! Det finns också ett exempel i Sveri- ge där flera partier har ställt sig bakom möjligheten att få en underrättelse om man har varit utsatt för någon typ av övervakning. Det har gällt diskussionen om åsiktsregistrering och SÄPO:s arkiv, där många partier har slagits för rätten att kunna få ut uppgifter om sig själv. Det är egentligen exakt samma grund- tanke. När staten använder tvångsmedel mot den enskilde medborgaren förstår vi att vid just det till- fälle avlyssningen görs går det givetvis inte att infor- mera, men när förundersökningen och utredningen är avslutad bör det i ett rättssäkert samhälle vara en skyldighet att informera, och det ska finnas en möj- lighet för den enskilde individen att få detta prövat så att det hela sker på ett rättssäkert sätt. För det fjärde anser vi följande om alla tvångsme- del som i dag används. Det finns annan teknisk av- lyssning, t.ex. pejling. En polisman med mikrofon på sig är inte tvångsmedel och därmed inte reglerat. Det finns ingen reglering för när polisen använder sig av handkamera för att filma demonstrationer. Det anser vi strider mot Europakonventionens skydd för mänskliga rättigheter. Där finns regler om att statens tvångsmedel och övervakning av medborgarna måste finnas reglerat i lag. Detta är oerhört viktigt. För det femte - och det som är det viktigaste av det som saknas i dag - finns det inte någon bestäm- melse om överskottsinformation, dvs. information om annat än det brott som har föranlett tvångsmedelsan- vändningen och som polisen får fram genom hemlig telefonavlyssning eller hemlig kameraövervakning. Det är fråga om hur man får använda sig av informa- tion som gäller helt andra ärenden än det man har fått tillstånd att avlyssna. Det finns inga regler kring detta. Det är oerhört viktigt att polisen inte föranleds att använda sig av detta för att få fram information där man egentligen inte skulle ha fått rätt att använda sig av tvångsmedel. För det sjätte måste det inrättas ett oberoende kontrollorgan som har till uppgift att tillgodose rätts- skyddet dels vid tillståndsprövningen, dels för själva genomförandet av tvångsåtgärden. Det här är också förslag som Svenska Helsing- forskommittén har lagt fram vid en granskning av hur svensk tvångsmedelslagstiftning är ur ett rättssäker- hetsperspektiv. Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till för- slaget i betänkandet. Jag vill bara tillägga att jag ser det som glädjande att justitieministern vid en inter- pellationsdebatt i måndags talade om att han tänker tillsätta en utredning som ska se över den typen av oreglerade tvångsmedel som används i dag, t.ex. handkameror och avlyssning på annat sätt än genom hemlig telefonavlyssning. Det är synd att socialde- mokraterna i utskottet som nu har en minister som tycker att detta behöver utredas inte har kunnat ställa sig bakom reservationen i den delen. 042839539117 N 2010-01-01 00:00:00 169565 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09108/#anf101