2348528 GO09108 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:108 Torsdagen den 10 maj 2000/01 108 2001-05-10 00:00:00 Brottsoffer E3C2434B-5277-485A-87D3-F580E8369C8C 1 JEPPE JOHNSSON (m) m Fru talman! I detta betänkande behandlas en av rättsväsendets allra viktigaste frågor, nämligen brottsoffrens situation. Att minimera antalet brottsof- fer är den viktigaste insatsen som kan göras. För varje brott som inte begås får vi minst ett brottsoffer mind- re. Den viktigaste brottsförebyggande faktorn är, som jag tror att alla kan stryka under, fungerande familjer. Föräldrarna måste alltid ha huvudansvaret för att barn och ungdomar lär sig att respektera andra människor till liv och lem, andra människors känslor och andra människors egendom. Familjen måste kunna fungera som en frontlinje mot missbruk och kriminalitet. Även skolan är viktig. Skolan har två viktiga upp- gifter. En uppgift är naturligtvis att ge goda kunska- per. Från brottsförebyggande synpunkt är det för- ödande att så många elever i dag lämnar skolan med bristfälliga kunskaper och dåliga betyg. Men det är också mycket viktigt, och faktiskt en förutsättning för att kunna lära sig något, att eleverna tidigt får lära sig det vi förr kallade för ordning och uppförande. Sko- lans personal måste direkt ta tag i uppdykande pro- blem, redan innan de vuxit sig alltför stora. Utskottsmajoriteten konstaterar på s. 9 i betän- kandet att "det inte behövs några åtgärder från riks- dagens sida med anledning av motioner som tar upp rättsväsendets betydelse för brottsoffren, behovet av ett gott bemötande, myndighetssamverkan och inter- nationella åtaganden". Fru talman! En fungerande rättsstat är det allra viktigaste för brottsoffren. Det innebär naturligtvis att brott förebyggs och förhindras men också att begång- na brott klaras upp, att tiden mellan brott och påföljd är kort. Vi måste ha ett påföljdssystem som fungerar och som accepteras av medborgarna. Verkställigheten av straff måste ske på ett sätt som inte äventyrar brottsoffrens tilltro till rättsväsendet. Så är inte alltid fallet i dag. Sedan regeringsskiftet 1994 har rättsväsendet drabbats av kraftiga neddragningar. Allra hårdast drabbad är polisen. Att utreda ett brott, gripa och lagföra gärningsmannen och möjliggöra en skade- ståndstalan för målsäganden är fortfarande rättsvä- sendets första och viktigaste skyldighet gentemot brottsoffren. Trygghet för brottsoffren förutsätter att polisen snabbt kan rycka ut och vara på plats strax efter det att ett brott har begåtts samt att anmälningar behandlas så att både offret och anhöriga känner att någon faktiskt bryr sig. För ett par veckor sedan fanns följande uppgifter i en av våra Blekingetidningar. Av de ca 500 anmälda brotten i Ronneby hitintills i år hamnade mer än var tredje, eller exakt 37 %, omedelbart i polisens arkiv- korg. Enligt polisen beror det på att konkreta spår och spaningsuppslag saknas men även på bristande resur- ser. Det handlar framför allt om stölder och inbrott. Jag inser att det kan vara mest effektivt att direkt skriva av en del av brotten, men för allmänheten och naturligtvis för brottsoffren är det viktigt att i alla fall försöka hitta den skyldige gärningsmannen. Ronneby är naturligtvis inget undantag. Så här är situationen hos flertalet polismyndigheter i Sverige. Den 26 januari i år presenterade Polisförbundet en undersökning som genomförts bland 243 slumpvis utvalda närpoliser runtom i Sverige. Över hälften av de tillfrågade poliserna uppgav att de arbetade 25 % eller mindre av sin arbetstid som närpoliser. 80 % av poliserna uppgav att de inte kunde fullfölja sitt när- polisuppdrag på grund av arbetssituationen. Rapporten är en dyster läsning, och den är värd att ta på största allvar. Det är inte bara det minskade antalet poliser som är problematiskt. Den allt högre medelåldern gör sig nu påmind genom fler sjukskriv- ningar och att alltfler inte kan jobba natt. Kostnaderna för socialdemokraternas besparingar på polisen får i dag bäras av ett ökat antal brottsoffer. I landet med världens högsta skatter håller skyddet för liv och egendom på att bli en klassfråga. Den som har råd kan anlita vaktbolag. Fru talman! Innan jag kort kommenterar några av våra övriga reservationer vill jag yrka bifall till reser- vation nr 1 samtidigt som jag vill tala om att vi givet- vis står bakom samtliga moderata reservationer och det särskilda yttrandet. Samstämmiga uppgifter från aktörer inom rättsvä- sendet vittnar om att förekomsten av hot och våld mot vittnen har ökat markant. Mycket tyder också på att våldet och hoten fått en allvarligare karaktär och att det i flera fall har lett till att den hotade inte har vågat ställa upp som vittne. Detta är ett mycket allvarligt hot mot rättsstaten. Verksamheten med vittnesstöd är därför välkom- men och bör intensifieras. Men ett program att ge stöd till vittnen vid tingsrätter och övriga domstolar löser inte problemet med de vittnen som skräms till tystnad redan innan ärendet har gått så långt att det ska tas upp vid en huvudförhandling. Samhället måste med kraft bemöta de personer som genom våld eller hot om våld hindrar att rättegångar kommer till stånd. Fru talman! Ett år har snart gått sedan riksdagen beslutade att straffvärdet för övergrepp i rättssak bör vara lika högt som straffvärdet för mened. Men rege- ringen har ännu inte återkommit med förslag i enlig- het med riksdagens beslut. Det är faktiskt lite förvå- nande att regeringen under ett riksmöte inte hinner färdigställa en lagändring av en så förhållandevis enkel natur som det här handlar om. Ett förslag till lagändring i enlighet med riksdagens beslut borde kunna läggas fram inom den närmaste tiden. Fru talman! Vi anser att förslagen i propositionen underskattar kostnaderna för bl.a. Brottsoffermyndig- heten och vittnesstöd. Brottsofferfonden utgör en viktig resurs för brottsoffren och de ideella föreningar som arbetar med brottsofferfrågor. Vi har sedan länge föreslagit att fångarna genom ett 20-procentigt avdrag på arbet- sersättningen ska ytterligare bidra till finansieringen av Brottsofferfonden. Det här förslaget drevs igenom under den borgerliga regeringstiden men har sedan avskaffats. Avdraget ska, som tidigare, framgå av fångarnas lönebesked. Enligt vår uppfattning finns det en betydelsefull pedagogisk poäng med denna ordning eftersom den dömde faktiskt regelbundet påminns om att han betalar till Brottsofferfonden. Samtidigt skulle denna åtgärd bidra till en ytterligare förstärkning av kvinnojourer och andra verksamheter som i dag erhåller stöd från Brottsofferfonden. Brottsoffren får härigenom en indirekt upprättelse samtidigt som ytterligare resurser görs tillgängliga för brottsofferinsatser. Vi har ingen reservation på denna punkt, men jag tar tillfället i akt att framföra vår upp- fattning. Den är viktig. Fru talman! Den som bryter mot ett besöksförbud ska enligt vår uppfattning kunna övervakas med elektronisk fotboja. Härigenom tydliggörs att det är mannens rörelsefrihet som ska begränsas, inte kvin- nans. Åtgärden skulle vara ett tydligt stöd för brottsoffret - den förföljda kvinnan. Det finns väl fungerande teknik att använda, vilket innebär att det inte finns några praktiska hinder mot att inleda en försöksverksamhet. Regeringen säger sig utreda de rättsliga förutsätt- ningarna. Arbetet med detta sägs pågå inom Justitie- departementet. Jag kan bara konstatera att trots att både den nuvarande och den förra justitieministern haft god tid på sig får vi fortsätta att vänta på ett för- slag. Frågan är, som jag ser det, tydligen inte speciellt prioriterad på Justitiedepartementet. Samtidigt kan jag dock konstatera att en riksdagsmajoritet här i går godkände att långtidsdömda fångar ska kunna avtjäna sista delen av sitt fängelsestraff med elektronisk fot- boja. Fru talman! Avslutningsvis vill vi att det införs en rätt för målsägaren att uttala sig under huvudförhand- lingen. Detta är viktigt för balansen i rättegången. Erfarenheter både från Malexanderrättegången och från brandrättegången i Göteborg talar för denna förändring. Vi föreslår därför att en sådan rättighet skrivs in i rättegångsbalken. Regeringen bör därför, enligt vår uppfattning, presentera ett förslag till riks- dagen om att göra brottsoffrets berättelse till en na- turlig del av den svenska brottmålsprocessen. 0879055385113 N 2010-01-01 00:00:00 169465 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09108/#anf1