2348527 GO09107 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:107 Onsdagen den 9 maj 2000/01 107 2001-05-09 00:00:00 EU:s framtidsfrågor C20F7499-047C-4590-BA17-ACD1A2407182 49 AGNE HANSSON (c) c Fru talman! Denna debatt och det omfattande be- tänkande om EU som vi nu behandlar är exempel på hur Europasamarbetet och EU-frågorna får en allt större betydelse för oss som enskild nation. Det som händer i EU påverkar alltfler av oss och påverkar oss alltmer. Det finns en tendens till att ett samarbete som startar blir ganska vildvuxet. En del vill ha in mer och mer av frågor att arbeta med, medan andra vill ha in andra frågor som är angelägna. En del vill vidga sam- arbetet till fler och fler länder, medan andra vill be- gränsa det. Jag tror att det är viktigt att säga att EU aldrig får tillåtas bli ett självändamål. För oss i Centerpartiet är EU inte ett självändamål som man behöver konstrue- ra uppgifter för. Vi vill använda EU till vad det är bra för, inte till någonting annat. Vi vill t.ex. utveckla EU för att möta Europas stora framtidsfrågor. EU ska inriktas på att bygga och främja fred, demokrati, frihandel, miljö och hållbar utveckling samt på att bekämpa den organiserade brottsligheten, främja ekonomisk utveckling och välståndsutveckling - särskilt i de fattigaste delarna av Europa och tredje världen - och öka öppenheten inom EU och omvärl- den. På de här områdena ska EU vara ett offensivt ar- betsforum. På andra områden däremot ska uppgifter- na finnas nationellt. Det finns en rad sådana uppgifter som man kan peka på. Hit hör utbildningsfrågorna, forskningspolitiken, kulturpolitiken, socialpolitiken och arbetsmarknadspolitiken, liksom delar av skatte- politiken t.ex. För att klara ut denna uppgiftsfördel- ning behöver vi en kompetenskatalog som talar om var de olika uppgifterna hör hemma. En sådan kom- petenskatalog blir då helt enkelt en del i ett konstitu- tionellt arbete i EU. Det är ju demokrati- och fram- tidsfrågorna efter Nice som den här delen av debatten ska handla om. En fortsatt utveckling med ett lappande och la- gande och med tillägg av uppgifter och länder håller dock inte i längden. Nicefördraget kom ju t.ex. till för att möjliggöra den närmast förestående utvidgningen av EU:s medlemsstater. Så har fördrag på fördrag staplats. En förenkling av fördragen är ju en av de framtidsfrågor som nu ska diskuteras efter Nice och det är bra. Vi i Centerpartiet har pekat på vikten av detta. Helt klart behövs det ett nytt fördrag. Kanske är det dags att skapa en helt egen konstitution för EU där makten byggs underifrån och utkrävandet av ansvar och fastläggande av politikerområden blir tydligare. Det är viktigt att EU har en folklig förankring, vilket har sagts tidigare i debatten. Det är viktigt att demokratin utvecklas och att beslutsvägar, ansvar och ansvarsområden blir tydligare. Därför måste makten, som jag nyss sade, byggas underifrån. I ett sådant resonemang kan man inte heller skilja de nationella konstitutionella frågorna, grundlagsfrågorna, från de europeiska, för då är risken stor att man går vilse. Ska det i framtiden vara regeringarna som, likt principen i utrikespolitiken i övrigt, är nationernas ombud i ett indirekt samarbete av den modell som EU utgör, eller ska det vara en mer direkt modell? Det är en fråga som är intressant i ett fortsatt demokratiskt perspektiv och som några varit inne på i debatten här. En viktig fråga när det gäller öppenheten och stärkandet av demokratin är frågan om kommissio- nens ställning. Det sticker naturligtvis i ögat på varje förtroendevald och på varje engagerad medborgare att tjänstemännen har ensamrätt när det gäller att komma med förslag och dessutom har möjlighet att vägra att släppa igenom frågor där både regeringarna i minis- terrådet och de folkvalda i parlamentet är överens. Detta är problematiskt, inte minst därför att det omöjliggör en institutionell reform. Om kommissio- nen handlade om ett tjugotal kommissionärer skulle det kanske ha gått att hantera men det är fråga om så mycket mer. Det är en enorm institution med egna intressen, egna spelregler och egna konflikter. Sådant påverkar naturligtvis arbetet som helhet och, som jag ser det, försvårar processen framåt. Kommissionens ställning och förslagsmonopol måste vara en del i den kommande diskussionen om EU:s framtid. Det fanns en tid då EU byggdes upp på ruinerna efter andra världskriget. Då var det motiverat med en stark, centraliserande, kraft. Kommissionen har för det mesta skött det med den äran. Men nu handlar EU om att ta sig an nya utmaningar, om att vinna medborgarnas hjärtan och om att övergå till ett brett alleuropeiskt samarbete. Då måste vi också våga pröva och ompröva gamla institutioner. En sådan institution är just kommissionen. Det finns alla skäl att fundera över var tyngdpunkten i det europeiska samarbetet ska ligga - hos de folkvalda med ett par- lament som driver integrationsprocessen framåt och ett ministerråd som värnar medlemsstaternas intres- sen eller i en kommission med begränsad insyn och som vägrar att ta direktiv från alla de miljoner männi- skor i Europa som de ska företräda. Fru talman! Vad EU:s medborgare vill, behöver och förväntar sig av EU kan bara de själva uttrycka. Det är rent förkastligt att behandla EU-frågorna som om de vore traditionell utrikespolitik med begränsad medborgerlig insyn och delaktighet. EU behöver tvärtom finnas med i inrikespolitiken så långt det över huvud taget är möjligt. Ytterligare en fråga är just de nationella parla- mentens roll. Vilket inflytande ska de ha, och kan det ges? De förslag som har kommit fram ur Riksdags- kommitténs arbete om riksdagens arbete med EU- frågorna har inneburit en breddning och fördjupning av EU-frågorna i riksdagen. Det är en utveckling som vi i Centerpartiet har bejakat och som vi bejakar. Mer går säkert att göra för att fler ska bli engage- rade i EU-frågorna. De bör naturligtvis ha en förank- ring i varje sakutskott som har EU-frågor på agendan. Det tillkännagivande om de nationella parlamentens roll som det sammansatta utskottet föreslår är viktigt och understryker färdriktningen vidare mot ökade möjligheter till påverkan. Det står Centerpartiet bak- om. Men hur vi än breddar och fördjupar riksdagen kan vi inte få något direktinflytande på EU, hur vi än bär oss åt, med nuvarande konstruktion och författ- ning. En sådan fråga ligger också i framtiden att fun- dera över. Det är en intressant fråga, och inte minst vi i Centerpartiet ska redovisa ett arbete om öppenhet, som här har sagts i debatten. 0274710563201 N 2010-01-01 00:00:00 169363 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09107/#anf49