2348527 GO09107 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:107 Onsdagen den 9 maj 2000/01 107 2001-05-09 00:00:00 EU:s framtidsfrågor 536E807C-EE67-4A8A-A18F-5D83DA7756CE 38 LARS TOBISSON (m) m Fru talman! Först vill jag säga att trots all debatt om Europas framtid och förberedelserna för nästa regeringskonferens får vi inte glömma Nicefördraget och dess roll. Sören Lekberg var väl egentligen de förste som tog upp dess existens och påminde om det. Jag kanske är något mer kritisk till dess innehåll, men det är ändå en förutsättning för att vi ska kunna få EU:s utvidgning öster- och söderut. Därför är det en viktig uppgift för det svenska ordförandeskapet att driva på så att det ratificeras av de 15 medlemslän- dernas parlament så snabbt att inte utvidgningens tidsramar av detta skäl skulle fördröjas. Jag vill fråga utrikesministern: Kommer regering- en att lämna över fördraget till riksdagen i så god tid att vi kan slutbehandla det under hösten? Och kom- mer regeringen att vidta åtgärder för att påminna även andra regeringar om att de har en skyldighet i det här avseendet gentemot sina parlament? Utvidgningen har ju angivits vara den viktigaste frågan för det svenska ordförandeskapet. Allt oftare hör jag farhågor från kandidatländerna om att proces- sen ska försenas - något som på sina håll återspeglas i sviktande opinionsstöd. Jag tänker då på att siffrorna för stöd till EU-medlemskap i vissa länder börjar gå ned. Orsaken anges vara att de nuvarande medlems- länderna, länderna inom EU alltså, inte förmår samla sig till gemensamma positioner. En aktuell fråga är personers fria rörlighet, där bl.a. Tyskland och Öster- rike kräver långa övergångstider. Kravet på enhällig- het i denna fråga gör väl att EU:s ståndpunkt kommer att hamna i närheten av kommissionens förslag som utrikesministern berörde. Men ingen tvingar, det framgick också av vad ut- rikesministern sade, ett EU-land att införa en över- gångstid. Jag menar att Sveriges problem de närmaste åren blir att hävda sig i konkurrensen om attraktiv arbetskraft i Europa. Och min fråga är: Är regeringen beredd att rakt ut förklara, i mönsterbildande syfte, att vi i Sverige avstår från att tillämpa någon övergångs- tid vad gäller inflyttning från de nya medlemsländer- na? Det tror jag skulle vara ett verksamt bidrag för att underlätta utvidgningsprocessen och förhandlingarna. Många andra känsliga EU-ståndpunkter återstår att utveckla. Det gäller t.ex. jordbruket, strukturfon- derna, det monetära samarbetet och budgetära frågor. Regeringen borde enligt min mening lägga ned mer kraft på detta än på att försöka pressa fram enighet om en tidpunkt bara för de första nya medlemslän- dernas inträde i unionen. Risken är ju att ett sådant beslut vid toppmötet i Göteborg skulle inverka nega- tivt på förhandlings- och kompromissviljan hos de länder som känner sig tillhöra tätgruppen. Det räcker tills vidare bra med det mer allmänna målet att några nya länder ska kunna delta i nästa val till Europapar- lamentet. Fru talman! När antalet medlemsländer i EU om några år nära nog fördubblats räcker inte de institu- tionella förändringar som beslöts i Nice. Därför är det bra att debatten om Europas framtid nu kommit i gång och att Sveriges riksdag faktiskt gjort något av en rivstart. Men vi svenskar är ovana vid detta slags debatt, och det råder på sina håll en påtaglig be- greppsförvirring. Federalism uppfattas som överföring av be- slutsmakt till Bryssel. Det fanns tendenser till detta i utrikesministerns anförande. Men i Tyskland, som är en federation, en förbundsstat, står ordet för decent- ralisering, motsatsen till centralstyre, och det är onekligen, statsvetenskapligt sett, den rätta innebör- den. En liknande oklarhet råder beträffande begreppen överstatlighet och mellanstatlighet. Statsminister Persson tror att ministerrådet, särskilt Europeiska rådet med stats- och regeringschefer, är mest demo- kratiskt, därför att det är mellanstatligt. Men minister- rådet fattar också överstatliga beslut, ibland med kvalificerad majoritet utan nationell vetorätt. Känne- tecknande för beslutsprocessen i ministerrådet är att den är den mest slutna som förekommer. I stället för demokratisk öppenhet härskar där diplomatins in- synsfria spelregler. Detta gäller inte minst hantering- en av statsministerns så omhuldade s.k. öppna sam- ordningsmetod, där man med riktmärken och rekom- mendationer försöker styra på områden som ibland ligger utanför EU:s kompetensområde. Jag instämmer i Holger Gustafssons kritiska synpunkter på den punkten. Det talas ofta om ett demokratiskt underskott i EU. Vad man då egentligen menar synes vara avsak- nad av parlamentarism. Bakom ligger ovanan vid att demokrati kan ta sig andra former än parlamentarism, t.ex. maktdelningen som i USA. EU präglas just av maktdelning mellan de självständiga institutionerna ministerrådet, parlamentet och kommissionen. Skulle parlamentarism införas - och det finns tendenser till det i det K-G Biörsmark säger - så att kommissionen vilar på parlamentets förtroende och ministerrådet ingår däri, enligt tysk modell, då skulle vi få verklig ökad överstatlighet. Fru talman! Den begreppsoklarhet som jag påtalat är givetvis inget argument mot en organisatorisk reform av EU - tvärtom. Tiden är mer än mogen för en översyn av den komplicerade fördragsstruktur som där finns, där en uppdelning på ett grundfördrag och tillämpningsbestämmelser, som går lättare att ändra, ligger nära till hands. I ett sådant grundfördrag, eller om man så vill konstitution - jag är inte rädd för det ordet - regleras naturligen vad EU bör göra och vad som ligger utanför dess kompetens. Men även här gäller att gränsdragningen inte ska vara omöjlig att ändra. Där håller jag med om vad utrikesministern tidigare anförde. Det är också naturligt att en "konstitution" in- rymmer en rättighetsförklaring, för vars formulering den i Nice proklamerade stadgan kan utgöra en ut- gångspunkt. Det är ett sätt att täta den växande lucka i rättighetsskyddet som föreligger mellan EU:s med- borgare och dess institutioner. Men förutsättningen är då att relationen till Europadomstolen i Strasbourg är utklarad genom EU:s tillträde till Europakonventio- nen. Utrikesministern sade sig vara beredd att fort- sätta att verka för det. Men det räcker inte att här rent allmänt vara positiv. Nu är Sverige ordförandeland. Är utrikesministern beredd att före ordförandeskapets slut ta initiativ till att den processen kommer i gång - det är ju en ståndpunkt som har stöd hos samtliga riksdagspartier? Ett av de i Niceförklaringen angivna debattämne- na gäller de nationella parlamentens roll i den euro- peiska strukturen. Det är en fråga som naturligtvis i hög grad berör dessa parlament själva. Utifrån svens- ka erfarenheter finns det alla skäl att hävda att ett nationellt parlaments huvuduppgift i EU-arbetet lig- ger på hemmaplan - gentemot den egna regeringen. Vårt viktigaste bidrag är den påverkan vi har på EU:s beslutsprocess via bevakningen i fackutskott och EU- nämnd, och det är en modell som vi gott kan missio- nera om i medlemsländer söderöver. Kontakter, t.ex. utskottsvis, med andra länders parlament och med Europaparlamentet har givetvis sitt värde. För samråd parlamenten emellan finns redan COSAC, som har nämnts. Att nationella parlamentariker ska ingå i beslutsförsamlingar på EU-nivå tror jag däremot inte är särskilt klokt. Särskilt i ett avlägset land som Sve- rige går det inte att tids- och arbetsmässigt förena två så krävande uppdrag. Fru talman! Det sammansatta utskottet har enats om vissa riktlinjer för den fortsatta debatten inför nästa regeringskonferens. Avslutningsvis ska jag försöka utveckla hur en sådan modell kan utformas. En startpunkt kan då vara de krav som framförs från många håll att förberedelserna ska ske i ett konvent enligt det mönster som användes för rättighetsstad- gan. Jag var själv ledamot i detta konvent, och mina erfarenheter är inte alltigenom goda. Det är oklart vem man företräder, och det var svårt att hinna delta i arbetet, eftersom mötena hölls i Bryssel och anpassa- des efter Europaparlamentets schema. Sekretariatet var också baserat på EU:s institutioner i Bryssel. Att forma EU:s framtid är en betydligt större och bredare uppgift än att utarbeta en rättighetsstadga. Det kan därför finnas skäl att - åtminstone inled- ningsvis - föra debatten i skilda forum. Regeringarna, som har ett särskilt ansvar för fördragsöversyn och komptetensfördelning, skulle kunna tillsätta en re- flexionsgrupp med företrädesvis konstitutionell ex- pertis för att främst ägna sig åt dessa frågor. Europa- parlamentet kommer naturligtvis att vilja diskutera samtliga frågor inom ramen för sina befintliga organ. Frågan om de nationella parlamentens roll är som sagt i första hand en fråga för dessa parlament själva. COSAC är ett redan etablerat samarbetsforum. Vid dess sammanträden är även kandidatländernas parla- ment företrädda. Den diskussion som redan börjat där, och som blir en huvudpunkt vid det kommande mötet i Stockholm, kan lämpligen föras vidare och då beröra hela fältet av frågor. Med hänsyn till uppgif- tens storlek kan det behövas en organisation i arbets- grupper eller utskott, vilket aktualiserar behovet av andra sekretariatsresurser än vad det aktuella ordfö- randelandets parlament kan erbjuda. Om detta arbete inleds nästa år kan i ett senare skede, t.ex. år 2003, företrädare för regeringarna, Europaparlamentet och COSAC föras samman till ett konvent för avslutande diskussioner inför inkallandet av en regeringskonferens. Arbetet bör dock i denna form inte drivas så långt som till förslag till för- dragstext, vilket vore att föregripa regeringskonferen- sens arbete. Får jag till sist fråga utrikesministern: Är detta en arbetsmodell som regeringen - med stöd i riksdagens kommande beslut - kan tänkas driva i sin rapport till Göteborgsmötet? Anna Lindh begärde i sitt svar till Per Unckel viss betänketid. Det kan vara rimligt. Men riksdagen har sin principiella hållning klar. När nu regeringen funderar vidare, är då regeringen beredd att göra detta och att utforma rapporten i samråd med riksdagens partier? 0245320188502 N 2010-01-01 00:00:00 169352 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09107/#anf38